Samtal om en ödesfråga

Skolans likvärdighet i fokus

Under den gånga veckan sattes nytt ljus på skolans likvärdighet. Den är ett stort politiskt misslyckande och ett tydligt exempel på att den svenska skolans kompensatoriska uppdrag inte fungerar.

Förra våren presenterades Björn Åstrands utredning ”En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning” Länk till annan webbplats.. Diskussionen har pågått mer fokuserat sedan dess.

Lärarnas Riksförbund har gett ut boken ”Likvärdig skola En ödesfråga för Sverige” Länk till annan webbplats., bland annat för att bidra till diskussionen och till att finna vägen framåt. I antologin har förbundet samlat en lång rad framstående röster för att söka svar på hur vi vänder utvecklingen.

I måndags i förra veckan (den 19 april) anordnades ett webbinarium Länk till annan webbplats. arrangerat av Lärarnas Riksförbund tillsammans med Institutet för näringslivsstudier kring just den likvärdiga skolan. Samtalet kretsade kring hur skolan ska kunna ge alla elever oavsett socio­ekonomisk bakgrund likvärdiga förutsättningar att få godkända betyg och skapa sig en framtid.

I webbinariet deltog Anna Ekström, utbildningsminister (S), Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi, Åsa Wikforss, professor i filosofi och ledamot i Svenska Akademien, samt Åsa Fahlén, ordförande i Lärarnas Riksförbund. Alla medverkade i boken "Likvärdig skola".

Anna Ekström slog fast att skolans likvärdighet är en ödesfråga för Sverige. Värt att särskilt uppmärksamma är att hon var självkritisk och lyfte fram att politikerna och i synnerhet hennes eget parti hade misslyckats i skolpolitiken.

”Den korta period i svensk politik när det socialdemokratiska partiet hade en riksdagsmajoritet för olika typer av förändringar så förvaltade vi det inte tillräckligt bra. Det borde vi ha gjort bättre.”

Därmed får man säga att hon bland annat tog avstånd från hur man genomförde kommunaliseringen av skolan och andra förändringar under 1990-talet, inklusive att olika partiföreträdare inte insåg undervisningens betydelse och underskattade lärarnas avgörande roll.

Under webbinariet talades det mycket om betydelsen av bra läromedel för lärarna att använda. Man återkom också till synen på kunskap, där det varit för lite av styrd och strukturerad undervisning. Istället har det coachande och handledande undervisandet varit föredömet. Och det kan fungera för de elever som har en gynnsam utbildningsbakgrund, men det fungerar sämre för de elever som inte har det.
***
Lyssna också till det uppföljande poddsamtal Länk till annan webbplats. som Åsa Fahlén och Magnus Henrekson hade om den likvärdiga skolan senare i veckan.

Under det samtalet enades man om att de förändringar av skolan – bland annat den decentralisering som genomfördes under 1990-talet – var mycket olycklig för skolans möjlighet att vara likvärdig.

”Det vi ser är att de elever som har lite tuffare förutsättningar halkar efter mer och mer och det indikerar att vi inte lyckas med det kompensatoriska uppdraget att ge eleverna en möjlighet att ta till sig den kunskap man har rätt till att få göra i skolan”, sa Åsa Fahlén.

”Det är inte konstigt att det inte är likvärdigt, för i början av 90-talets skola rev man alla regelverk som gjorde att det kunde vara hyfsat likvärdigt och sen decentraliserade man nästan till den enskilda skolan. Och trettio år senare då är det klart att det blir väldigt olika när man inte har den styråra som staten tillhandahåller, som man kan hålla i när betingelserna är lite sämre när det gäller föräldrabakgrund och sådana saker”, menade Magnus Henrekson.

”När det är alltför många som inte får ta sig igenom skolsystemet så är det i ekonomiska termer outnyttjade resurser. Vi är väldigt beroende av att vi har en utbildad befolkning, underströk Åsa Fahlén.

En hel del tid ägnades åt problemen med elevernas svaga kunskaper i matematik och de ökande avhoppen på landets ingenjörsutbildningar.

Åsa Fahlén underströk behovet av mer kvalitet och mindre av kvantitet i skolans matematikundervisning. Lärare behöver mer tid för att förbereda och planera undervisningen.

Lösningen på skolans problem med likvärdigheten finns bland annat i att ge bättre förutsättningar för särskilt stöd till elever som halkar efter, men också mer betoning på metodik i lärarutbildningen, med ökad kunskap i hantverket. Läroplaner och kursplaner behöver också betona kunskaper mer. Dessutom behöver förutsättningarna säkras för att legitimerade lärare ska klara uppdraget i skolan och i klassrummet. Därtill krävs det ökat ansvar för styrning och finansiering från staten.

Eller som det sammanfattas i poddsamtalet: En översyn av skolsystemet som tillåter både privata och offentliga aktörer. En uppgradering av kunskapssynen. Och en uppgradering av lärarrollen och av lärarnas status.
***
I samband med måndagens webbinarium hade Åsa Fahlén en debattartikel Länk till annan webbplats. i Dagens Samhälle om hur skolans likvärdighet ska kunna förbättras. Bland annat skriver hon att:

”Det är dags för våra kommunpolitiker att också ta sitt ansvar. Det är dags att på allvar delta i arbetet för att främja en likvärdig skola över hela landet. En sådan skola kräver statlig finansiering och styrning. Våra lokala politiker måste våga släppa makten och pengarna och samarbeta med staten. Även med en skola där staten tar över huvudansvaret för kunskapsuppdraget och undervisningsresurser kommer kommunerna att ha ett stort ansvar för bärande delar.
Det har länge varit uppenbart att varken kommunerna eller de privata skolorna kan utgöra basen för ett utbildningssystem med hög grad av likvärdighet och höga kunskapsresultat. Därför har vi stora förväntningar på det beslutsunderlag för ett förstatligande av skolan som ska tas fram. Det är bra att allt fler partier öppet talar om ett statligt ansvarstagande, men nu är det dags att gå från ord till handling.”

I en replik Länk till annan webbplats. av det före detta kommunalrådet Carl-Olof Bengtsson (S) i Växjö så bekräftas att kommunerna har stora problem med ansvaret för skolan:

”Jag känner oro för att det kommunala självstyret inte klarar att skapa en mera likvärdig skola på egen hand. Själva uttrycket att man ska kunna välja bort dåliga skolor förstärker denna oro. Staten måste, genom styrning och ekonomi, tillsammans med kommunerna bryta denna utveckling. Vi måste både höja kunskaperna och öka likvärdigheten.”

Bengtsson har också ett förslag på hur man ska kunna lösa skolans problem:

”En möjlig lösning skulle vara att bryta ut skolan ur påsen och återgå till situationen före 1992 då staten stod för hälften av skolans kostnader. Det skulle inte vara något avsteg från den kommunala självstyrelsen. Samtidigt skulle vi också då kunna överföra finansieringsansvaret för de fristående skolorna till staten.”

De som behöver lyssna till såväl webbinariet som på podden är just Carl-Olof Bengtssons efterträdare, alltså dagens kommunalpolitiker. De har en stort och viktigt uppdrag i den förändring av skolan som nu förestår.

Det är dags för våra kommunpolitiker att också ta sitt ansvar. Det är dags att på allvar delta i arbetet för att främja en likvärdig skola över hela landet. En sådan skola kräver statlig finansiering och styrning. Våra lokala politiker måste våga släppa makten och pengarna och samarbeta med staten. Även med en skola där staten tar över huvudansvaret för kunskapsuppdraget och undervisningsresurser kommer kommunerna att ha ett stort ansvar för bärande delar .

Åsa Fahlén