Barns och ungas läsning - ett ansvar för hela samhället

Betänkande från Läsdelegationen, SOU 2018:57

Lärarnas Riksförbund instämmer i Läsdelegationens bedömning om att Läslyftet bör permanentas och kontinuerligt utvecklas, då med ökat fokus på de punkter nedan som förbundet formulerade redan 2013.

Publicerad

Lärarnas Riksförbund vill påminna om förbundets remissvar på Litteraturutredningens slutbetänkande 2013, det vill säga det utredningsunderlag som senare utgjorde grunden för proposition och därefter regeringsuppdrag om inrättandet av Läslyftet. I detta remissvar lyfte förbundet fram ett antal viktiga punkter som då borde ligga till grund för det kommande Läslyftet. Det handlade om följande:

  • Skillnaden mellan pojkars och flickors läsförmåga.
  • Nyanlända elevers förmåga att tillgodogöra sig och utveckla sin läsning.
  • Vikten av tidiga insatser för elever i behov av särskilt stöd.
  • Den ”nya teknikens” inverkan på elevernas läsförmåga.
  • Läsundervisningens tillkortakommanden genom betoning på individualisering.
  • Bristande kompetens kopplat till skolbiblioteken.

Trots att Läslyftet varit verksamt i flera år kvarstår en stor del av problematiken ovan, samtidigt som det ska betonas att elevernas läsförmåga förbättrats sedan 2013, efter den stora PISA-nedgången i elevresultat. Förbättringen beror med stor sannolikhet på den omfattande debatt som utlöstes av de svenska resultaten i de inter­nationella mätningarna, med åtföljande åtgärder. En av åtgärderna var inrättandet av det ovan nämnda Läslyftet, som med åren kommit att expandera och förlängas, nu fram till år 2020. Förbundets bild är att lärarna har en mycket positiv inställning till den typen av kompetens­utveckling och att den varit till stor nytta. Till exempel har undervisningsmetoderna påverkats i riktning mot tydligare lärar­ledning av läsundervisningen.

Lärarnas Riksförbund vill betona vikten av att Läslyftet, samt andra liknande kompetens­utvecklingsinsatser, inordnas i en tydlig nationell struktur för lärares fortbildning och kompetensutveckling. En utredning (SOU 2018:17) har utarbetat ett förslag på hur ett sådant professionsprogram skulle kunna se ut. Förslaget om ett professions­program för lärare rimmar också väl med delegationens resonemang om vikten långsiktig lärarkompetens inom läsning. Ett sådant professionsprogram kräver att kartläggning av olika kompetens­behov görs och att uppdrag ges till lärosätena att ta hänsyn till detta vid planering av utbildning.

Läsdelegationen föreslår att ett nationellt Råd för läsning bör inrättas. Förbundet anser att det bör övervägas om inte Nationellt centrum för läs-, skriv- och språkutveckling (NCS) vid Skolverket kan fylla en liknande funktion, det vill säga hantera de föreslagna uppgifterna, inte minst kopplat till skolan.

Förbundet ställer sig tveksamt till att frågan om bemanning av skol­bibliotek ska utredas. Enligt förbundets mening bör, utöver utbildade skolbibliotekarier, en legitimerad lärare i svenska eller svenska som andraspråk kunna arbeta i skolbibliotek efter en kortare påbyggnads­utbildning. Hur en sådan påbyggnads­utbildning ska se ut kan utredas inom ramen för ett specialuppdrag till ett lärosäte.

En del av Läsdelegationens förslag och bedömningar kan komma att tas om hand av den nyligen beslutade och reviderade åtgärdsgarantin som ska börja gälla från halvårsskiftet 2019. Tanken är att elever snabbt och på ett tidigt stadium ska få den hjälp med läsning, skrivning och räkning som de är i behov av. Detta förutsätter dock, vilket förbundet noga påpekat, att såväl ekonomiska som personella resurser finns att tillgå. I annat fall riskerar garantin bli en arbets­börda för lärarna utan positiva resultat.

Förbundet har inget att erinra gällande delegationens förslag till läroplansförändringar för förskolan respektive fritidshemmet.

Mer inom ämnet


För kommentarer

Kontakta aktuell utredare via förbundets växel:

08-613 27 00

För upplysningar

Pressjour Lärarnas Riksförbund

08-613 25 55