Med tillit växer handlingsutrymmet - tillitsbaserad styrning och ledning av välfärdssektorn

Huvudbetänkande från Tillitsdelegationen, SOU 2018:47

Lärarnas Riksförbund avstyrker förslagen i dess helhet. Förbundets begränsar utlåtandet till att handla om skola.

Publicerad

Tillitsdelegationen tillsattes av regeringen 2016 för att ser över och föreslå nya principer för styrningen av välfärdstjänster i offentlig sektor, detta efter omfattande kritik av den offentliga styrningen där alltför stora inslag av marknadsmekanismer och New Publik
Management fått ta plats. Lärarnas Riksförbund ställer sig bakom såväl det ursprungliga uppdraget till Tillitsdelegationen, såväl som mycket av det resonemang som förs i huvudbetänkandet.

Läraryrket, liksom rektorsyrket, är statligt reglerade till sin utformning och bygger dessutom på att lärarna och rektorer ska arbeta efter statliga styrdokument för skolan. Det innebär att huvud­männen, kommunerna och friskolorna utgör en mellanhand mellan staten och professionen. Det statliga uppdrag som lärarna har kräver ett stort mått av fri­utrymme, ett friutrymme som genom decentraliserings­reformerna till stor del hamnade hos skolans huvudmän.

De förslag Tillitsdelegationen skriver fram i sitt huvudbetänkande tar sin utgångspunkt i befintliga ansvarsförhållanden på skolans område, där Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) föreslås bli en central part tillsammans med staten i syfte att ta fram nya styrprinciper och en ny värdegrund för styrning och ledarskap. Förtroendet i lärarprofessionen för att SKL ska få ett sådant utökat mandat är mycket litet. Samtidigt är en del förslag som delegationen skriver fram intressanta, men bygger, enligt förbundets mening, på förändrade formella ansvarsförhållanden.

Förbundet kan konstatera att kommunaliseringen och andra i tiden närliggande reformer, ledde till att lärarnas friutrymme minskade kraftigt, vilket ledde till en minskad tillit till dagens skolhuvudmän. Det handlar alltså inte om misstro generellt riktad gentemot lärarnas närmaste arbetsgivare, rektorsnivån, utan snarare en misstro mot det system som skapades genom decentraliseringsreformerna för snart 30 år sedan.

Den negativa utveckling som skedde under 1990-talet och 2000-talet, både vad gäller läraryrkets status, skolans likvärdighet och elevernas prestationer, handlade om att staten abdikerade från ett centralt uppdrag. Kommunerna hade inte, och har fortfarande inte, förutsättningar att axla ansvaret för skolan. Förbundet tolkar det som att Tillitsdelegationen sätter stor tillit till just detta system, snarare än till lärarprofessionen, vilket gör det svårt för förbundet att ställa sig bakom de förslag som Tillitsdelegationen föreslår.

Den tydliga uppvärdering av läraryrket som faktiskt skett de senaste åren har till mycket stor del att göra med en förbättrad styrning och större ansvarstagande från statens sida. Det handlar om inrättandet av en lärarlegitimation, en förbättrad lärarutbildning, inrättandet av karriärtjänster för lärare, statlig lönesatsning, med mera. Detta är statliga reformer som kommit till stånd för att kompensera lärarna och skolan de tillkortakommanden som dagens styrsystem har. Att, som Tillitsdelegationen föreslår, låta staten på nytt ta ett eller flera steg tillbaka genom strukna specialdestinerade statsbidrag, frikommun­försök, förenklade ersättningsmodeller, med mera, kan förbundet därför inte ställa sig bakom.

Våren 2017 avlämnade Skolkommissionen sitt slutbetänkande (SOU 2017:35) om vad som behövs för att det svenska skolsystemet ska kunna stärkas, det vill säga höjda kunskaps­resultat, förbättrad kvalitet i undervisningen och en ökad likvärdighet i skolan. Kommissionens slutsatser och förslag går i en helt annan riktning jämfört med det som står att läsa i Tillitsdelegationens betänkande. Enligt kommissionen är det nödvändigt att staten tar ett tydligare ansvar för skolan. Regeringen har därför genomdrivit en del reformer och tillsatt en rad följdutredningar, varav några kommit med slutbetänkande.

Till exempel att ett nationellt reglerat professionsprogram för lärare och rektorer bör inrättas, att de statliga skolmyndigheterna behöver ses över och en statlig regional skolmyndighetsnivå inrättas i syfte att stärka det statliga ansvaret, samt att omfattande statliga resurser ska stärka undervisningen och elevhälsan enligt ett statligt reglerat index. Till detta ska läggas utredning om nationell finansiering och planering av gymnasieskolan, liksom ytterligare en utredning om att stärka statens roll gällande skolans finansiering.

Ökad tillit till professionen är mycket önskvärt, om det kombineras med rimliga förutsättningar och inflytande över det egna arbetet. En kringskuren professionell frihet är en av anledningarna till att lärar­yrkets attraktivitet äventyrats. Den minskade tilliten till, och ökande kontrollen av lärarkåren har också bidragit till att huvudmännen i högre utsträckning ifrågasatt lärare. Man har inte lyssnat när lärare larmat om hög arbets­belastning, stress och dålig arbetsmiljö.

Lärarna är en profession som tar ansvar, men som måste ges frihet att utöva yrket under rimliga förhållanden för att det ska fungera. Den formella ansvarsfördelning som idag råder på skolans område har nått vägs ände. De kommunala huvudmännen kan inte i framtiden vara den aktör som står i centrum när tillit ska byggas.

Mer inom ämnet


För kommentarer

Kontakta aktuell utredare via förbundets växel:

08-613 27 00

För upplysningar

Pressjour Lärarnas Riksförbund

08-613 25 55