Ny utbildningspolitisk blogg

Om den utbildningspolitik som förbundet driver och vilka resultat som nås

När jag beskriver Lärarnas Riksförbunds verksamhet brukar jag tala om ”förbundets två ben”. Det första benet är det traditionella och utgörs av förbundets kärnfackliga verksamhet. Det handlar om att förhandla villkoren för alla oss som är medlemmar i förbundet, lokalt och centralt. Det andra benet utgörs av förbundets utbildningspolitiska verksamhet som handlar om att påverka de förutsättningar som vi lärare och studie- och yrkesvägledare har för vår yrkesutövning.

Publicerad Av

Min utgångspunkt är att vi måste arbeta väldigt hårt inom båda dessa ben. Vi kan inte bara fokusera på det ena eller det andra. De är i stor utsträckning varandras förutsättningar!

Låt mig ge ett tydligt exempel på detta. Inför skolans kommunalisering uttryckte Lärarnas Riksförbund farhågor om att en kommunalisering av skolan skulle leda till försämrad status för läraryrket, bland annat genom försämrade villkor. Vi varnade också för att skillnaderna inom skolsystemet skulle öka. Dessa farhågor besannades.

Ett skäl till att farhågorna kunde besannas var att behörighets- och meriteringsreglerna för lärare snabbt kom att avskaffas efter kommunaliseringen. Detta ledde över tid till större skillnader i andel utbildade lärare mellan olika huvudmän och i olika delar av landet. Som ett svar på detta beslutade Lärarnas Riksförbunds kongress redan år 1992 att man skulle driva frågan om att en legitimation för lärare skulle införas. Efter nära nog 20 års politiskt påverkansarbete från förbundet blev detta verklighet. År 2011 beslutade riksdagen att en legitimation skulle införas.

Frågan om en lärarlegitimation är en utbildningspolitisk fråga, men den har haft stor betydelse för lärarnas villkor. Detta gäller såklart löneutvecklingen, men det är egentligen inte det viktigaste. Viktigast har istället varit att samhället nu tydligt satt ner foten gällande yrkets status: riksdagen har markerat att det inte är ok att vem som helst undervisar våra barn. Den som gör det ska ha rätt utbildning och kunskaper för ändamålet.

”Vi startar bloggen för att på olika sätt kunna lyfta fram och beskriva den utbildningspolitik som förbundet driver, hur vi bedriver den och vilka resultat som nås.”

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

Varför beskriver jag allt detta? Jo, det gör jag för att beskriva varför Lärarnas Riksförbund nu startar upp denna blogg – den utbildningspolitiska bloggen #såtyckerLR. Vi startar bloggen för att på olika sätt kunna lyfta fram och beskriva den utbildningspolitik som förbundet driver, hur vi bedriver den och vilka resultat som nås. Här kommer ni att möta mig som förbundsordförande och mina kollegor i presidiet, Svante Tideman, förste vice förbundsordförande och Sara Svanlund, andre vice förbundsordförande. Ni kommer också kunna möta förbundets kanslichef Andreas Mörck och förbundets utredningschef Pontus Bäckström.

Jag hoppas och tror att denna blogg kommer kunna leverera många intressanta inlägg att läsa, både för alla oss som är medlemmar i förbundet, men så klart också för alla andra som är intresserade av förbundets utbildningspolitik.

Glöm inte att också läsa förbundets avtalsblogg! För som sagt – båda dessa frågor hänger intimt samman!

Åsa Fahlén
Förbundsordförande


Åsa Fahlén

Ordförande Lärarnas Riksförbund

Mejla