Varför vill lärarna att staten ska ta över skolans huvudmannaskap?

Nästan 80 procent av Lärarnas Riksförbunds medlemmar anser att staten bör vara arbetsgivare för lärarna i grund- och gymnasieskolan

Just nu arbetar den så kallade huvudmannaskapsutredningen. Utredningen tillsattes som en följd av januariavtalet och ska bland annat utreda Länk till annan webbplats. hur staten skulle kunna ta över arbetsgivarskapet för lärare och skolledare samt ansvaret för skolans finansiering.

I mitten av mars 2022 fick utredningen tilläggsdirektiv som säger att utredningen också ska ”analysera hur statens ansvar för skolväsendet kan stärkas i andra former än genom ett förstatligande”.

Genom detta tilläggsdirektiv har regeringen möjliggjort för huvudmannaskapsutredningen att bli ytterligare en utredning i mängden som kommer att föreslå lappande och lagande i ett system som inte fungerar. Tidigare exempel i denna vildvuxna flora är kommunutredningen, utredningen om gymnasieskolans dimensionering, utredningen om mer tid till undervisning och utredningen om hur fler elever ska kunna nå kunskapskraven. Alla dessa utredningar innehåller förslag som enligt Lärarnas Riksförbunds bedömningar endast kan få effekter på marginalen. Förslagen tar sig inte an de verkliga problemen med otillräckliga villkor och förutsättningar för undervisningen och de därigenom växande skillnaderna mellan skolor, kommuner och huvudmän.

Det har nog inte undgått någon att Lärarnas Riksförbund vill att staten ska ta över skolans huvudmannaskap. Förbundet gick i strejk i samband med den avtalsrörelse som sammanföll med kommunaliseringsbesluten i riksdagen och har alltjämt sedan dess drivit frågan om ett statligt huvudmannaskap för skolan.

Nästan 80 procent av Lärarnas Riksförbunds medlemmar (figur 7.7 s.79) anser att staten bör vara arbetsgivare för lärarna i grund- och gymnasieskolan, eller med andra ord att staten ska vara huvudman för den offentliga skolan. Det regeringen bör fråga sig är varför våra medlemmar vill detta? Vad är det i våra medlemmars vardag som gör att de inte anser att dagens huvudmannaskap fungerar?

Vi kan självfallet inte ha kunskap om vad varje enskild medlem tycker och tänker i denna fråga, men regeringen bör kunna vara ganska säkra på att det inte beror på att de hyser några villfarelser om att staten skulle vara någon särskilt mycket bättre arbetsgivare än någon annan. Nej, med största sannolikhet handlar det snarare om hur våra medlemmar uppfattar att skolan hanterats under det kommunala huvudmannaskapet.


” Våra medlemmar ser hur kommunerna, med hjälp av staten, systematiskt arbetat för att montera ned hela det kvalitetsstödjande regelverk som funnits runt skolan.”

Pontus Bäckström, utredningschef Lärarnas Riksförbund

Våra medlemmar ser hur kommunerna, med hjälp av staten, systematiskt arbetat för att montera ned hela det kvalitetsstödjande regelverk som funnits runt skolan. Det har handlat om att plocka bort behörighets- och meriteringsregler för lärare och rektorer, montera ned fortbildningssystemet, slopa skolans timplaner, avskaffa lärarnas undervisningsskyldighet, slopa delningstalen för klasstorlekar och så vidare. Allt detta har skapat försämrade förutsättningar för lärarnas yrkesutövning och därför vill våra medlemmar att staten ska ta över skolans huvudmannaskap och återinföra ett starkt kvalitetsstödjande regelverk av detta slag. Endast så kan skolans verkliga problem bemötas.

Kritiker menar att detta är en återgång till en oönskad regelstyrning av skolan och att skolan minsann aldrig varit vare sig helt statlig eller helt kommunal. Det senare är sant men behöver inte vara rätt för den sakens skull. På samma sätt har svensk skola heller aldrig varit helt målstyrd eller helt regelstyrd. Det har alltid rått en blandning av detta, så även idag. Den som tvekar kan ge sig i kast med att läsa folkskolans undervisningsplan från 1919. Den är fullkomligt nedlusad med mål för verksamheten.

Den som fortsatt tvekar måste också ställa sig frågan för vem en återupprättad regelstyrning av detta slag skulle vara icke-önskvärd? Det är helt uppenbart önskvärt för lärarna. Ett tydligt regelverk för skolans viktigaste inputfaktorer står inte i motsatsförhållande till lärarkårens professionella autonomi och friutrymme, snarare möjliggör det detsamma. Länk till annan webbplats. Rektorerna instämmer Länk till annan webbplats., men inte skolans kommunala Länk till annan webbplats. och fristående huvudmän Länk till annan webbplats..

Dessa skillnader bör regeringen ta i beaktande när de får in nästa omgång remissvar till en utredning (som förhoppningsvis) lämnar förslag som kan göra skillnad. På riktigt.

Se också LR:s seminarium och ta del av skriften Ned föll skolan.

Pontus Bäckström
Utredningschef Lärarnas Riksförbund


Pontus Bäckström

Verksamhetschef utbildningspolitik, Lärarnas Riksförbund

Mejla