Skolan — en nationell angelägenhet

Därför att ett litet land behöver stora kunskaper

Lärarnas Riksförbund har sedan kongressen 2008 lyft fram vikten av reformer som rör de övergripande förutsättningarna för skolan, där statens ansvar måste öka markant. Allmänheten och förbundets medlemmar är eniga: Skolan är en nationell angelägenhet, även om verksamheten bedrivs lokalt.

Lärarnas Riksförbund gav i maj 2011 undersökningsföretaget Novus i uppdrag att genomföra 1 000 intervjuer av personer som är 18 år eller äldre. Urvalet är representativt för riket. De svarande har fått ta ställning till sammanlagt sex frågor som rör skolans förutsättningar.

Några huvudresultat är:

  • Fyra av fem tillfrågade tror inte att alla elever i Sverige har samma chans till likvärdig utbildning. Inga större skillnader noteras beroende på partisympatier eller fackligt medlemskap. Denna starka misstro riskerar att undergräva skolans legitimitet.
  • En majoritet (56 procent) anser att skolan bör förstatligas. Det är framför allt sympatisörer med Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna, Folkpartiet och Miljöpartiet som anser att skolan bör förstatligas. Även en majoritet bland Moderaterna och Socialdemokraterna anser detsamma, vilket gör att frågan verkligen kan anses vara blocköverskridande. Bland de fackliga organisationerna är det i störst utsträckning TCO-medlemmar som vill förstatliga skolan.
  • Tre av fyra av de tillfrågade (73 procent) tycker att staten ska ansvara för skolans finansiering. Mest positiva till detta är de folkpartistiska, moderata och miljöpartistiska väljarna, där fler än 75 procent av väljarna vill föra över finansieringsansvaret till staten. Även här är TCO-medlemmarna mest angelägna om en förändring, tätt följda av Saco-medlemmarna.

Ett par slutsatser:

  • Det finns en tydlig vilja i den allmänna opinionen om att en förändring i skolans styrsystem behöver göras. Det handlar om totalansvaret för skolan, såväl driftsansvaret som det ekonomiska ansvaret. Denna tydliga viljeinriktning, som kan observeras på gräsrotsnivå, har ingen motsvarighet inom det politiska etablissemanget, på central nivå. Denna klyfta mellan väljare och politiker riskerar att urholka skolpolitikens legitimitet.
  • Tidigare undersökningar, gjorda av både Lärarnas Riksförbund och andra aktörer, visar att det finns stöd för en stor del av de utbildningspolitiska reformer som utretts och sjösatts sedan valet 2006. Dessa reformer räcker inte. De riskerar dessutom att bli verkningslösa om inte grundläggande strukturreformer som rör skolsystemets uppbyggnad kommer på plats. Den politiska oviljan att ta tag i sådana reformer gör att såväl regering som opposition endast kan visa upp en halvt genomtänkt skolpolitik. Detta leder i förlängningen till svårigheter med att vända den negativa trenden i elevernas kunskapsresultat.

Mer inom ämnet