Det rör sig om förfärande läsning, som visar att omfattande insatser krävs om inte situationen på flera skolor ska urarta fullständigt. Den svenska skolan kännetecknas i allt högre grad av minskad lik­värdig­het, framför allt genom ökad elevsortering mellan skolorna. Skolor i hårt drabbade utanförskapsområden ligger i botten på statusskalan medan innerstadsskolor i storstäderna ligger i toppen.

På ett stort antal av de skolor som ingår i materialet vittnar elever och lärare om kaosartad skolmiljö med bråk, slagsmål, kränkningar, bristande studiero, vandalisering och otrygghet. Både elever och lärare beskriver skolor där bråk hör till vardagen och där till och med upploppsstämning råder. Personalen räcker varken till för att garantera den pedagogiska verksamheten, alltså undervisningen, än mindre elevernas säkerhet. Till exempel uppger lärarna vid en skola att de tror att hälften av lärarkollegorna inte skulle gå mellan i ett bråk mellan elever av rädsla för att själv bli slagen.

Klasserna är stora, många elever är nyanlända och brister i stöd till enskilda elever försämrar studieron. Ett stort problem är svårig­heterna att rekrytera lärare och speciallärare till problemutsatta skolor. Detta i sin tur förstärker problemen på skolan, vilket gör rekrytering än svårare.

Förslag från Lärarnas Riksförbund

Det är tydligt att flera 7–9-skolor i Sverige har omfattande problem, till följd av segregation, bristande kompensatoriskt skolsystem, tuffa demografiska utmaningar och svår lärarbrist. Generellt lider inte den svenska skolan av resursbrist, men på grund av hur resurserna används råder resursbrist när det gäller undervisning och elevhälsa. Ska den negativa trenden för dessa skolor vändas krävs kraftfulla insatser. Därför föreslår Lärarnas Riksförbund följande:

• Genomför skolkommissionens förslag om ökat statligt ansvar för skolans finansiering genom ett kompensatoriskt statsbidrag, som i huvudsak fördelar resurser dit behoven är som störst.
• Det statliga stödet behöver komma närmare skolan. Vi ser goda exempel i satsningen ”Samverkan för bästa skola”, men den omfattar för få skolor för att ge nationell effekt på likvärdigheten. I stället bör stödet utgå från en regional statlig myndighetsnivå.
• Satsa särskilt på fler speciallärare. Det är tydligt att skolorna brister i uppdraget att ge särskilt stöd till de elever som behöver det. De utsatta skolorna är i behov av fler speciallärare, något som det idag råder stor brist på.
• Huvudmännen för de granskade skolorna måste omedel­bart sätta in åtgärder som minskar klasstorlekarna i syfte att få mer ordning i klassrummen så att undervisning kan bedrivas. Att klasstorlek inte skulle ha någon betydelse för elevers resultat hävdas bara av de som aldrig undervisat en klass med stora behov av lärar­stöd.
• Renodla läraryrket. Särskilt i de utsatta skolorna behövs kompletterande personal för att undervisningen ska kunna fungera. Det handlar till exempel om lärarassistenter och elevassistenter. Lärarnas arbetsbelastning är hög och de måste i så stor utsträckning som möjligt användas till undervisning, samt för- och efterarbete som gäller lektioner.

Undersökning nr LRUND150