VFU-handledare är värda både tid och pengar

En undersökning om VFU-handledarnas villkor och förutsättningar

Den verksamhetsförlagda utbildningen, VFU, är lärarstudenternas möte med verkligheten och central för en lärarutbildning av god kvalitet. Men vår undersökning visar på bristande likvärdighet och otillräckliga resurser för studenternas handledare. Pengarna som öronmärkts för VFU kommer inte handledarna till del, och arbetsgivarna avsätter inte rimlig tid för uppdraget.

Den verksamhetsförlagda utbildningen, VFU, är lärarstudenternas chans att komma i kontakt med verkligheten ute på skolorna. VFU är helt central för en lärarutbildning av god kvalitet. VFU kan avgöra om en lärarstudent stannar kvar på sin inslagna bana eller hoppar av.

Med denna undersökning vill Lärarnas Riksförbund uppmärksamma hur det ser ut i dag för de som åtar sig det viktiga och ansvarsfulla uppdraget som VFU-hand­ledare. Resultaten visar tyvärr att det finns stora brister. Det gäller de tidsmässiga förutsätt­ningarna, men också hur upp­draget premieras av arbetsgivarna löne- och karriärmässigt.

VFU-handledare är värda både tid och pengar – En undersökning om VFU-handledarnas otillräckliga villkor

Trots att staten via lärosätena lägger ansenliga resurser på kvaliteten i VFU visar vår undersökning att alldeles för lite kommer lärarna på skolorna till del. Det är oacceptabelt.

Sammanfattning och slutsatser

I denna undersökning har nästan 2 800 yrkesverksamma lärare som varit VFU-handledare de senaste åren fått svara på hur de upplever villkoren och förutsättningarna för handledar-uppdraget och om det premieras av arbets­givarna. Undersökningen försöker också ge en bild av hur mycket den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) inom lärarutbildningen faktiskt kostar staten per år och hur mycket pengar som lärosätena betalar ut till huvud­männen. Dessa pengar är, rätt använda, avgörande för att kunna skapa de goda villkor och förutsättningar som krävs.

Tidigare undersökningar har påvisat VFU-handledarnas svåra arbetssituation ute på skolorna och att huvudmännen och skolorna hanterar tid- och ersättningsfrågan olika, vilket leder till en bristande likvärdighet i förutsättningarna för VFU-handledaruppdraget. Vår undersökning styrker dessa resultat och visar också att det till stor del är lärarnas engagemang och vilja att bidra med sin kunskap och erfarenhet som gör att det trots allt går att uppbringa handledare ute på skolorna. En sådan situation är dock ohållbar i längden.

Det krävs stora insatser från arbetsgivarna, lärosätena och staten för att förbättra handledarnas villkor om vi på sikt vill ha en lärarutbildning värd namnet.

Undersökningen visar att:

  • Lärosäten med lärarutbildning använde 2018 totalt minst 497 miljoner kronor för kostnader förknippade med verksamhetsförlagd utbildning. Det tycks däremot skilja mellan lärosätena när det gäller hur stor andel av dessa medel som utbetalas i ersätt­ning till skolhuvudmännen. Det handlar dock generellt om ansenliga belopp per år.
  • Det finns stora skillnader vad gäller hur stor den avtalade ersättningen mellan läro­säten och huvudmän är per VFU-student och VFU-vecka. Det kan skilja hundratals kronor mellan olika avtal och lärosäten.
  • 65 procent av handledarna i undersökningen har genomgått någon form av VFU-hand-ledarutbildning. Merparten av dessa är nöjda med kvaliteten på hand­ledar­utbildningen. Samtidigt är det betydligt fler som är nöjda som genomgått en utbildning som gett högskolepoäng.
  • Omkring 60 procent av handledarna lägger 4 timmar eller mer per VFU-student och vecka på handledar­uppdraget. Det bekräftar och förstärker den bild som framkommer i Universitetskanslersämbetets (UKÄ) undersökning från 2015.
  • Hela 90 procent av handledarna får ingen tid avsatt för uppdraget inom den reglerade arbetstiden. Av dessa uppger 80 procent att arbetsgivaren inte heller hjälpte till att hantera tidsfrågan utan att de fått lösa det på egen hand. Vidare upplever många att de inte får stöd från skolledningen generellt när det gäller VFU-handledaruppdraget och att det ofta saknas tydliga rutiner för mottagande av VFU-studenter.
  • Hälften av de tillfrågade uppger att tiden för upp­draget varit otillräcklig och endast 17 procent att den räckt till. Det finns dock ett mycket tydligt samband mellan att ha fått tid avsatt inom reglerade arbetstiden och upplevelsen av att tiden räcker till. Nästan 70 procent av de som fått tid för uppdraget avsatt inom den reglerade arbets-tiden anser att tiden räckt till medan nästan 80 procent av den stora majoriteten (som inte fått tid) upplever det motsatta.
  • Generellt är lärarna inte särskilt nöjda med den lokala ersättningsmodell som huvud-mannen eller skolan tillämpar. Inte ens hälften av VFU-handledarna har fått individuell ekonomisk ersättning för handledar­skapet. Många uppger att ersättningsmodellen lokalt istället innebär att pengarna går till arbetslaget, till viss kompetensutveckling eller att inga pengar når skolan och lärarna över huvud taget.
  • Uppdraget som VFU-handledare premieras sällan löne- eller karriärmässigt av arbetsgivaren. Av lärarna uppger 56 procent att de inte premierats för uppdraget i samband med ordinarie lönerevision, 35 procent att de inte vet som det haft betydelse vid lönerevisionen och endast 9 procent att det faktiskt har premierats. Endast knappt en fjärdedel av de handledare som innehar Lärarlönelyftet uppger att VFU-handledar­skapet haft betydelse för att man fått del av de statliga pengarna, trots att det är ett av kriterierna. VFU-handledaruppdraget har sällan spelat roll för att ha fått en karriär­tjänst och bara 16 procent av de lärare som har en karriär­tjänst uppger att ansvar för VFU-frågor på skolan utgör en del av karriär­tjänst­uppdraget.
  • Det absolut vanligaste skälet till att vilja vara VFU-handledare är att man vill få bidra med sin kunskap och erfarenhet till blivande lärare. Nästan 80 procent av de tillfrågade kan tänka sig att vara handledare även i framtiden trots de till stora delar bristande förutsätt­ningarna, inte minst vad gäller tid.
  • De viktigaste sakerna som behöver förbättras för att man ska vilja fortsätta vara VFU-handledare är:
    • Att det avsätts tid inom den reglerade arbetstiden,
    • att man får ekonomisk ersättning för uppdraget och
    • att arbetsgivaren premierar uppdraget löne- och karriärmässigt.

Förslag från Lärarnas Riksförbund

  • Avsätt tid för VFU-handledaruppdraget inom den reglerade arbetstiden.
    Handledarskapet är en viktig och kvalificerad arbets­uppgift som inte kan ses som ett ”sidouppdrag” som lärarna själva måste hitta tid för, särskilt då lärares arbetssituation redan i dag är ansträngd. Arbetsgivaren måste i dialog med fack och enskild lärare avsätta tillräckligt med tid för lärarna per VFU-student och vecka. Det måste också vara en självklarhet att lärarna får genomgå en VFU-handledarutbildning om minst
    7,5 högskolepoäng inom sin reglerade arbetstid. Utöver detta krävs att skolledare och arbetsgivare tar bättre ansvar för att ge stöd till VFU-handledarna och ser till att det finns fungerande rutiner för mottagande av VFU-studenter.
  • Ge individuell ekonomisk ersättning till de som utses till VFU-handledare.
    Eftersom VFU-handledaruppdraget är ett uppdrag av stor betydelse för lärar­utbildningens kvalitet är det rimligt att alla handledare får en individuell ekonomisk ersättning per student och vecka (eller högskolepoäng). Utgångspunkten bör vara att ersättningsnivån utgår från den nivå som avtalats mellan lärosätet och skolhuvud­mannen. Lärosätena måste ställa tydliga krav på att ersättning till, och goda villkor för, VFU-handledarna skrivs in i de avtal som sluts med skolhuvudmännen om samarbete kring VFU.
  • Handledaruppdraget måste beaktas och premieras i ordinarie löneöversyn.
    De lärare som åtar sig eller utses till att vara VFU-handledare måste premieras för detta. Av vår under­sökning framgår att det är ett av de viktigaste för­bättrings­områdena vad gäller VFU om man vill få fler att vilja ställa upp som VFU-handledare i framtiden. Arbetsgivarna har därför ett stort ansvar för att löne­mässigt uppvärdera de viktiga insatser som VFU-handledarna gör för lärarstudenterna och för skolan.
  • Erfarenhet som VFU-handledare måste beaktas när nya lärare ska få ta del av Lärarlönelyftet eller utses till en karriärtjänst.
    Undersökningen visar att goda insatser som hand­ledare tycks ha liten betydelse för vilka som får del av Lärarlönelyftet och karriärtjänster, trots att detta utgör ett centralt kriterium i den förstnämnda reformen. Huvudmännen måste i fortsättningen beakta detta i högre grad när nya lärare ska tilldelas pengar och uppdrag kopplade till dessa reformer. Även Skolverket kan behöva följa upp detta framöver. På sikt måste VFU-handledning ingå som ett centralt utvecklings­spår i ett nytt professionsprogram för lärare.
  • Ett nytt nationellt avtal med finansiering behövs för att säkra likvärdig ersättning och likvärdiga villkor för VFU och VFU-handledare i hela landet.
    För att garantera likvärdighet och kvalitet behöver på sikt ett nytt nationellt avtal ingås mellan staten, läro­sätena och parterna kring ersättning och villkor för VFU. Avtalet bör omfatta finansiering av VFU och garantera bland annat rimlig ersättning till både lärare och huvudmän samt rimliga villkor i övrigt (såsom tid för uppdraget, individuell ekonomisk ersättning och rätt att genomgå VFU-handledarutbildning och övrig fort-bildning). Ett sådant avtal behöver också harmoniera med ett nytt professionsprogram för lärare, där VFU-handledarskap och deltagande i lärar­utbildning bör ingå som ett utvecklingsspår för lärare.
  • Avsätt mer statliga pengar till VFU.
    Statens ersättningsbelopp till lärosätena för utbildnings­området verksamhetsförlagd utbildning behöver återigen förstärkas. Det är uppenbart att verksamheten är kostsam för både lärosätena och huvudmännen, vilket riskerar gå ut över kvaliteten på lärarutbildningen. Systemet måste vara ekonomiskt hållbart och det behöver införas tydligare riktlinjer kring hur VFU-medlen ska hanteras och redovisas. Samtidigt kan lärosätena behöva se över hur pengarna används och fördelas internt, till exempel om det finns en onödigt kostsam administration. Redan i dag läggs totalt nästan 500 miljoner kronor per år på den verksamhetsförlagda utbildningen och det är viktigt att pengarna gör största möjliga nytta för utbildningens kvalitet.
  • Överväg reglering i skollagen av skolhuvudmännens ansvar för VFU.
    I dag saknas lagstadgade krav på hur skol­huvud­männen ska bidra till en fungerande verksamhets­förlagd utbildning. Regeringen bör överväga om inte huvudmännens ansvar, i likhet med introduktions­perioden, bör skrivas in i skollagen och andra relevanta författningar i syfte att bidra till bättre likvärdighet och kvalitet över hela landet.

Undersökning nr LRUND177 rev 2 (rättad från en tidigare version)

Mer inom ämnet