• Rektor/ chef ger otillräckliga förutsättningar för vägledningsarbetet. Minst nöjda är studie- och yrkesvägledare inom grundskolan där nästan en tredjedel uppger att rektor inte ger goda förutsättningar att utföra arbetet.
• Brist på tid för flera viktiga arbetsuppgifter. Majoriteten är relativt nöjda med tiden för samarbete med kollegor, administrativa uppgifter och individuella väg­lednings­samtal. Däremot är tiden begränsad för egen utveckling, externa samarbeten och andra typer av vägledningsinsatser (som gruppvägledning och studiebesök). Nästan hälften uppger också att tiden till för- och efterarbete inte räcker till.
• Ojämn arbetsbelastning är vanligt. Nästan 80 procent av vägledarna upplever ojämn arbetsbelastning över arbetsåret. Främst därför att alla val genomförs under en viss period. Om man dessutom har sin tjänst på olika skolor ligger dessa arbetstoppar samtidigt.
• Vägledningsansvar för orimligt många elever. Drygt 51 procent anser att det antal elever/ individer man har ansvar för i dag inte är rimligt. I grund­skolan är siffran hela 61 procent. Av de som har tjänst på mer än en skolenhet är det nästan 70 procent som anser att antalet är orimligt.
• Studie- och yrkesvägledare arbetar fast de är sjuka. Hela 85 procent av vägledarna upp­lever att de måste ta igen alla, eller i stort sett alla, sina arbetsuppgifter om de varit från­varande från arbetet vid kortare sjukdom. Över 70 procent har ändå gått till arbetet under det senaste året trots att de borde varit sjukskrivna. Huvudskälen är känslan av ansvar för eleverna och att det inte finns någon annan som kan ta över ens arbetsuppgifter.
• Fler utsätts för diskriminering, trakasserier, hot eller våld. Knappt två av tio studie- och yrkesvägledare uppger att de utsatts för diskriminering, trakasserier, hot eller våld det senaste året. Det är en ökning med knappt 10 procent jämfört med hur det såg ut 2011. Även om våld och sexuella trakasserier är ovanligt så förekommer andra typer av kränkningar, som åldersdiskriminering och kränkningar från chef och kollegor.
• Majoriteten får inte den fortbildning de behöver. Endast 37 procent uppger att de får tillräcklig fortbildning, att jämföra med 60 procent 2011. Samtidigt anger 80 procent av de som genomgått fortbildning under 2019 att den haft positiv effekt på deras arbete med vägledning. De tre vanligaste hindren för fortbildning är att den är för dyr, att man inte har tid på grund av ordinarie arbetsuppgifter och att fortbildning inte uppmuntras av arbetsgivaren.
• Fortbildning premieras sällan av arbetsgivaren. Över 70 procent av vägledarna upp-ger att den fortbildning de genomgått de senaste åren inte inneburit att de fått något särskilt formellt ansvar för vissa nyckeluppgifter, till exempel mentorskap för ny-examinerade eller samordning av vägledningsverksamheten på skolan eller hos huvud­mannen. Endast 3 procent uppger att deltagande i fortbildning gett utdelning i form av högre lön.

Förslag från Lärarnas Riksförbund

Här är Lärarnas Riksförbunds förslag i korthet. Läs mer i den fullständiga undersökningen. Pdf, 495 kB.

• Inför ett riktmärke som begränsar antalet elever en studie- och yrkesvägledare som mest ska behöva ansvara för. På grundval av undersökningen har Lärarnas Riks­förbund tagit fram förslag till riktmärken för skolväsendet, ner på skolformsnivå, som stöd till medlemmar och ombud i arbetet med att skapa hållbara tjänster. Förbundet tycker att riktmärken också skulle kunna tas med i Skolverkets allmänna råd om arbetet med studie- och yrkesvägledning. På grund av bristen på behöriga studie- och yrkesvägledare bör det kombineras med en statlig satsning på att utbilda fler till yrket.
• Begränsa antalet skolor en studie- och yrkesvägledare behöver dela sin tjänst på.
  Undersökningen visar att vägledare som delar sin tjänst på flera skolor ofta har en svår arbetssituation. Huvudregeln bör vara att en studie- och yrkesvägledare har hela sin tjänst på en skolenhet, alternativt ett vägledningscentrum.
• Studie- och yrkesvägledare måste få fokusera på kärnuppdraget. Vägledare lägger i dag mycket arbetstid på uppgifter som inte kan sägas tillhöra kärnuppdraget, arbets­belastningen är ojämn, och många tycker att tiden inte räcker till för- och efterarbete. Under arbetsåret är också arbetsbelastning påfallande ojämn. Därför måste exempelvis administration kopplad till prao och elevantagning rensas bort.
  
• Arbetsgivarna måste säkerställa balans mellan krav och resurser för studie- och yrkesvägledare. Inför ett nytt verksamhetsår behöver varje studie- och yrkesvägledare en tydlig tjänstefördelning. Där ska antal elever, enheter och andra faktorer som påverkar arbetsbelastning framgå. Alla arbetsgivare måste följa regelverket inom arbetsmiljöområdet, och Arbetsmiljöverket måste följa upp att det efterlevs: Arbete och uppföljning kring arbetsbelastning, riskbedömning samt genomföra åtgärder.
• Fortbildning måste premieras löne- och karriärmässigt av arbetsgivaren. Under­sökningen visar att det inte sker idag. Det håller inte om man menar allvar med att stärka kvaliteten och göra yrket mer attraktivt. Arbetsgivarna måste, i samverkan med facket, ta fram lönekriterier som premierar fortbildning och som tillämpas vid lönerevision.
• Professionsprogram och statligt lönelyft även för studie- och yrkesvägledare.
  Studie- och yrkesvägledare måste, i likhet med lärarna, få ett särskilt statligt lönelyft. Syftet är att behålla de vägledare man har och locka fler att bli studie- och yrkesväg-ledare. På sikt kan detta följas av ett nationellt professionsprogram.
• Inför hårdare krav för att få arbeta som studie- och yrkesvägledare. Skollagens reglering av vilka som nu får tillsvidareanställas är tandlös och garanterar inte alla elever likvärdig vägledning av hög kvalitet. Den är även negativ för de utbildade vägledarnas status och arbetsmiljö och för yrkets attraktivitet. Skollagen måste skärpas så att bara personer med studie- och yrkesvägledarexamen kan tillsvidareanställas. I förlängningen bör detta skärpas ytterligare med ett krav på legitimation.
• Långsiktig finansiering av studie- och yrkesvägledningen via statligt sektorsbidrag.
  Lärarnas Riksförbund vill inrätta ett statligt sektorsbidrag för skolan, som också måste inkludera studie- och yrkesvägledningen. Då kan resurser fördelas enklare till studie- och yrkesvägledningen efter elevers socioekonomiska bakgrund och behov.

Undersökning nr LRUND191