Fortbildning satt på undantag

En undersökning om glappet mellan lärarnas behov och de bristande förutsättningarna

De svenska lärarna får långt mindre fortbildning än det kommunala avtalet föreskriver. Nästan 40 procent av lärarna inom kommunal sektor får ingen fortbildning alls. I de privata skolorna är läget ännu sämre. Det visar Lärarnas Riksförbunds enkätundersökning.

Publicerad

Lärare behöver kontinuerlig fortbildning. Utveckling av yrkeskunskaperna är en förutsättning för att en lärare ska kunna utveckla full potential i alla delar av karriären. Det är också en nyckel till hur långt eleverna utvecklas i sitt lärande.

En skillnad gentemot flera länder som ligger före Sverige i internationella kunskaps­mätningar är att de satsar tydligt på fort­bildning. I exempelvis Singapore, som har höga resultat i matematik, garanteras lärarna 100 timmar fortbildning per år.

Fortbildning satt på undantag – En undersökning om glappet mellan lärarnas behov och de bristande förutsättningarna

Enligt det kommunala avtalet ska lärarna som kollektiv i genomsnitt få 104 timmars fortbildning per år. Men Lärarnas Riks­förbunds undersökning visar att hela 40 procent inte fick någon fortbildning alls under 2019.

För de lärare i kommunal sektor som fick fortbildning uppgick genomsnittet till cirka 74 timmar. Räknar vi med alla lärare, även de som inte fick någon fortbildning, fick lärarna bara 45 timmar. Nivåer långt under vad det kommunala avtalet föreskriver. På de fristående skolorna är det ännu sämre ställt.

Sammanfattande resultat

  • Många lärare får ingen fortbildning. Nästan 40 procent av lärarna anställda inom kommunal sektor fick ingen fortbildning kalenderåret 2019. För lärare på friskolor var resultatet ännu sämre, hela 42 procent uppgav att de inte fick någon fortbildning under det undersökta året. Om man ser till skolform så var det sämst för lärarna i grundskolan där 42 procent inte fick någon fortbildning 2019. Bäst, men inte bra, var det för lärarna inom Komvux där 30 procent angav att de inte fått någon fortbildning under 2019.
  • Fortbildningen understiger avtalets nivåer. De lärare med kommunal huvudman som erhöll fortbildning 2019 fick i genomsnitt 74 timmar fortbildning per person. Om man räknar in alla de som inte fick någon fortbildning sjunker denna siffra till 46 timmar, långt ifrån de 104 timmar som stipuleras i det kommunala avtalet HÖK 18. För lärare med enskild huvudman var omfattningen ännu lägre, i snitt 62 timmar och om man inkluderar de som inte fick någon fortbildning blir det endast 35 timmar fortbildning. De har dock inget avtal som ska garantera lärarna en viss mängd fortbildning.
  • Lärare får inte den fortbildning de behöver. 55 procent av lärarna uppger att de inte får den fortbildning de behöver. Andelen är större i kommunal sektor (57 procent) än i privat sektor (46 procent). Många upplever inte att den fortbildning de genomgår medför någon nytta för den egna undervisningen, 46 procent av lärarna med kommunal huvudman svarade att den genomgångna fortbildningen innebar liten eller ingen nytta vad gäller den egna undervisningen. Relevant fortbildning erbjuds inte heller Sveriges lärare. Detta var en av de mest förekommande orsakerna som angavs till varför man inte deltagit i någon fortbildning.
  • Lärare har inte makten över sin egen fortbildning. Hela 68 procent av lärare med kommunal huvudman uppger att de har små möjligheter att själva fatta beslut om vilken fortbildning de behöver. Dessa beslut fattas oftast av arbetsgivaren. Detta kan vara en av orsakerna till att lärarna inte upplever att de får sina behov uppfyllda och att det inte finns relevant fortbildning att söka. Denna slutsats stärks genom undersökningens resultat som visar att arbetsgivaren är den som dominerar då det gäller att anordna fortbildning för lärare.
  • Lärare har inte tid att fortbilda sig. En dominerande orsak till att lärare inte fortbildat sig är enligt undersökningen att de inte har tid på grund av ordinarie arbetsuppgifter, en dryg tredjedel av lärarna med kommunal huvudman och nästan hälften av de med privat huvudman anger detta som orsak. Många uppger också att de inte upplever att arbetsgivaren uppmuntrar fortbildning.
  • Lärares egen uppfattning om fortbildningsbehov. När lärarna tillfrågas om vilka fortbildningsbehov de har så är det som efterfrågas mest ämnesfördjupning, undervisning av elever i behov av särskilt stöd och ämnesdidaktik och metodik. När det gäller anordnare så är fortbildning anordnad av universitet/högskola det som efterfrågas i första hand.
  • Fortbildningen saknar ofta koppling till formell meritering. Som redan redovisats så upplever långt ifrån alla lärare att fortbildningen ger märkbar nytta för den egna undervisningen. Inte heller leder fortbildning till ett utökat formellt ansvar, 53 procent av lärare med kommunal huvudman och som genomgått fortbildning svarade nej på den frågan. Inte heller lönen påverkas positivt i och med genomgången fortbildning. Sju av tio lärare svarar nej på frågan om fortbildning lett till löneökning i och med den senaste lönerevisionen.

Förslag från Lärarnas Riksförbund

  • Säkerställ lärarnas fortbildning. Som undersökningen visar finns det idag stora brister vad gäller volym och innehåll på den fortbildning lärare erhåller. Dagens huvudmän måste ta sitt ansvar för lärares fortbildning. Det har de inte gjort hittills. Statens många initiativ de senaste åren, måste ses som ett underkännande av de kommunala och fristående huvudmännens agerande från tidigt 1990-tal. Om avtal sluts om rätt till fortbildning måste också det avtalade uppfyllas. En lärare behöver exempelvis kunna läsa 7 ½ högskolepoäng på halvtid under 15 veckor med en helt tjänstledig dag per vecka för studierna.
  • Ett nationellt reglerat professionsprogram för lärare måste komma på plats. Som de sammantagna resultaten i denna undersökning så måste en omfattande revidering av systemen vad gäller lärares fortbildning genomföras. Ett nationellt reglerat professions­program för lärare är lösningen på detta. Rätt utformat har det stor potential att ge lärare bättre möjligheter till fortbildning och utifrån deras behov varhelst i sin karriär de befinner sig. Genom att i programmet koppla relevanta fortbildningsinsatser till professionens behov av ett meriteringssystem är mycket vunnet. Det ger lärare möjligheter att utvecklas och göra karriär utan att behöva lämna klassrummet. Ett enhetligt, transparent och likvärdigt system vore en klar förbättring jämfört med dagens karriärtjänster, lärarlönelyft och diverse andra satsningar som inte hänger ihop.
  • Arbetsbelastningen måste vara anpassad så att tid finns till fortbildning. Utifrån denna undersökning kan vi dra slutsatsen att många lärare inte har tid att fortbilda sig. Ett tydligt krav måste vara att arbetet organiseras så att tid för fortbildning finns och att lärare har rätt att få adekvat tid för detta. Då huvudmännen misslyckats med att säkerställa att lärares rätt till fortbildning och att den rätten uppfylls måste ansvaret flyttas till staten. Rätten till fortbildning för lärare måste bli föremål för statlig reglering via lagstiftning, inte minst via professionsprogrammet.
  • Ge lärarna makten över sin egen fortbildning. Som undersökningen visar så får inte lärare sina behov uppfyllda vad gäller fortbildning och många upplever att den fortbildning som erbjuds inte är relevant, speciellt inte vad gäller utveckling av den egna undervisningen. Lärare måste få ett större inflytande över utbudet av fortbildning, de vet vad de behöver för att utvecklas i yrket. Därför behöver det nationella professionsprogrammet, där lärarna har ett avgörande inflytandet över vilka fortbildningsinsatser som ska tas fram och erbjudas, komma på plats. Lärarnas Riksförbund har nu också beslutat inrätta ett permanent professionsråd med yrkesverksamma lärare och forskare som bland annat har till uppgift att systematiskt arbeta med professionsprogrammet.
  • Fortbildning måste premieras löne- och karriärmässigt av arbetsgivaren. Undersökningen visar att det finns en för svag koppling mellan fortbildning och lärares formella meritering. Det håller inte om man menar allvar med att stärka kvaliteten och göra läraryrket mer attraktivt. Det är därför av största vikt att ett professionsprogram för lärare inrättas. Professionsprogrammet kan erbjuda en ram för att förbättra lärarnas lönestruktur. De kan ge en fast form för den förutsägbarhet och transparens som en rimlig lönestruktur kräver, samtidigt som det också möjliggör formell meritering för lärare som siktar ännu högre.

Undersökning nr LRUND199


Mer inom ämnet


För kommentarer och upplysningar

Pressjour Lärarnas Riksförbund

08-613 25 55