Rektorernas olika förutsättningar

700 högstadierektorer om en alltmer uppdelad skola

Var fjärde rektor överväger att lämna sitt uppdrag. Rektorer på friskolor har större inflytande över hur de kan använda resurserna, och friskolerektorerna tycker också att långsiktigheten är bättre än de kommunala kollegorna. Det är några av slutsatserna i den andra rapporten i en serie om likvärdighet och ledarskap i den svenska skolan.

Undersökningen Rektorernas olika för­ut­sätt­ningar handlar om ledar­­skapet i hög­stadie­skolor och är den andra i en serie om lik­värdig skola. Underlaget består av en intervju­­enkät som nästan 700 rektorer för högstadieskolor svarat på.

I den första rapporten, En allt­mer upp­delad skola, svarade de 700 rektorerna på frågor om de har för­utsätt­ningar och resurser att bedriva en hög­kvalitativ skol­verksam­het.

Enkäten är framtagen av Lärarnas Riks­förbund och Sveriges Skol­ledar­för­bund i samarbete med LO. Läs mer om hur vi gjorde under­­sök­ningen i den första rapporten.

Rektorerna olika förutsättningar – 700 högstadierektorer om en alltmer uppdelad skola

Sammanfattande resultat

Utifrån rektorsintervjuerna har vi dragit följande slutsatser om förutsättningarna för ledar­skapet:

  • Det finns något i styrsystemet för fristående skolor som, ur rektors synvinkel, verkar fungera bättre än motsvarande i kommunal sektor. Rektorerna i fristående sektor har större inflytande över hur tillgängliga resurser ska användas än sina kommunala kollegor. Betydligt fler upplever även att förutsättningarna att driva verksamheten är tillräckligt långsiktiga. Här finns uppenbarligen en del att lära.
  • Nästan en tredjedel av rektorerna för kommunala högstadieskolor delar inte huvud­mannens uppfattning gällande hur verksamheten bäst bedrivs. Ännu fler, 44 procent, svarar att de återkommande behöver anpassa verk­sam­heten till snabba förändringar på ett sätt som menligt inverkar på deras möjlig­heter att leverera goda verk­sam­hets­resultat.
  • Rektorernas svar visar hur svårt det är att vända negativa cirklar. Det är framförallt rektorer för skolor där ekonomin visat underskott som drabbas av krav på snabba förändringar och där strategiskt arbete får styrka på foten.
  • Elevsammansättningen på högstadieskolorna verkar också påverka rektorernas möjligheter att styra sin skola. Rektorer på skolor med mindre gynnsam elev­samman­sättning, definierad genom föräldrarnas genom­snittliga utbildnings­nivå, har till exempel svårare att uppnå samsyn med huvudmannen om hur resurser ska styras för att alla elever ska nå målen.
  • Den splittrade och ofta alltför pressade arbetssituationen är en åter­kommande kritik från rektorerna. Undersökningen visar att 42 procent upplever att de regelbundet ägnar större delen av sin tid till sådant som andra borde kunna göra, istället för att arbeta med strategiska frågor. Här måste förändringar till.
  • Brister i förutsättningar kan leda till att man tittar sig om efter ett annat jobb. Drygt var fjärde rektor svarar att de överväger att lämna sitt uppdrag i närtid.

Analys och förslag

Svaren från rektorerna i denna del av undersökningen stämmer väl överens med den bild som framkom i den tidigare publicerade rapporten En alltmer upp­delad skola. De slutsatser och förslag som presenterades där är fullt relevanta även här.

Växande utmaningar för en skola vad gäller ekonomin och elevernas studie­förutsättningar tenderar att ge rektor än sämre förutsättningar. Rektorerna får svårare att jobba fokuserat och långsiktigt för att vända en negativ utveckling. Rektors­svaren i denna undersökning har gjort sambandet än mer tydligt.

Parallellt gäller även att gynnsamma förutsättningar när det gäller ekonomi och elev­samman­sättning fungerar som ett smörjmedel i samverkan mellan rektor och huvudman. I dessa skolor fungerar systemet i högre utsträckning på det sätt som det är avsett att göra.

Svårigheterna att diskutera utvecklingen av den svenska skolan i enhetliga termer blir allt­mer uppenbara. Inget i vår undersökning talar heller för att skillnaderna mellan skolors förutsättningar kommer att minska framöver. Utöver de förslag vi lämnat i föregående rapport kompletterar vi här med ytterligare insatser som kan göras inom nuvarande system för att snabbt förbättra situationen.

  • Rektorer för skolor med större utmaningar behöver starkare stöttning, men färre pålagor, från sina huvudmän. På sikt behövs en statlig anställning för såväl rektorer som lärare som möjliggör en rak dialog och ett tydligt ansvars­utkrävande gentemot uppdragsgivaren – det vill säga staten.
  • Genomför snabba förändringar i finansieringssystemet så att skolor får ekonomisk ersättning efter det ansvar de tar, vilket innebär en större differentiering av skolpengen. Denna förändring kan genomföras i avvaktan på den större reform gällande skolans finansiering som är nödvändig på sikt.
  • Återinför snarast ett sektorsbidrag för finansieringen av skolans under­visning och elevhälsa. Endast ett sektorsbidrag kan säkerställa en profes­sionell styrning så att satsningar på skolan inte behöver konkurrera med andra lokalpolitiska frågor.
  • Överväg särskild statlig satsning på högre löner för rektorer och lärare i skolor med svårare förutsättningar. På sikt behövs en generell uppgradering av rektors- och lärarlöner för att säkra kompetensförsörjningen till profes­sionerna. Utbildning och ansvar måste löna sig.

Undersökning nr LRUND209SAM