Sök Sök
Meny Meny

Logga in

- Anpassa textstorlek +

10 argument för en statlig skola

Internationella undersökningar, nationella kunskapsutvärderingar och den allmänna opinionen säger samma sak — den svenska skolan är inte likvärdig! Från att ha varit ett av de likvärdigaste skolsystemen i västvärlden, med mycket goda kunskapsresultat, har den svenska skolan gjort en resa neråt i så gott som samtliga relevanta mätningar.

Det räcker inte med snabba ytliga reformer för att vända denna trend. Det är dags att ta tag i ursprungsproblematiken, nämligen ansvaret för skolan. Decentraliseringen och avregleringen av skolsektorn har misslyckats. Ett litet land behöver stora kunskaper och endast genom ett tydligt nationellt ansvarstagande kan detta bli verklighet.

1. Skolan är en nationell angelägenhet

Kommunerna förutsättningar och engagemang för skolan varierar så mycket att det är till skada för både enskilda individer och samhället. Att svenska elever får en undervisning av högsta kvalitet - likvärdig över landet, är en angelägenhet för alla. Därför måste staten ta över ansvaret för de offentliga skolorna från de 290 kommunerna. Det handlar om att göra Sverige till en världsledande kunskapsnation.

2. Likvärdighet kräver statlig styrning och kontroll

Devisen "Låt tusen blommor blomma" fungerar inte i skolans värld om eleverna ska garanteras likvärdig utbildning av högsta kvalitet. Skillnader i pedagogiska metoder är en sak, men ekonomiska förutsättningar, läroplaner, kursplaner och andra styrdokument, är sådant som inte ska skilja skolorna åt. Likvärdiga förutsättningar innebär exempelvis inte lika mycket pengar till alla skolor, utan pengar efter behov. Detta till skillnad från pengar efter vad en kommun vill och kan betala.

3. Avregleringens konsekvenser

Decentraliseringsreformerna från 1990-talet har fått katastrofala konsekvenser för både likvärdigheten och kvaliteten i den svenska skolan. Kombinationen av privatisering, avreglering och decentralisering har gjort utbildningssystemet oöverskådligt. De åtgärder som hittills vidtagits för att återupprätta kvalitet och likvärdighet såsom ny skollag, lärarlegitimation, nya läroplaner, med mera, är inte tillräckliga. En aktör, staten, behöver ta ett helhetsansvar för skolan.

4. Lika villkor mellan offentlig och fristående skolor

I dag beviljar staten tillstånd för friskolor att starta, men skickar räkningen till kommunerna. Kommunerna i sin tur räknar ut vad en friskola ska få för skolpeng per elev. En friskola som tar emot elever från flera kommuner får olika mycket pengar beroende på var eleverna kommer ifrån. Detta är inte rimligt. Staten, som beviljar tillstånd, ska också stå för en likvärdig finansiering av de privata skolorna. Villkoren ska vara lika för fristående och offentliga skolor.

5. Kunskapsuppdraget ska riktas direkt till lärarna

Lärarna är den viktigaste faktorn i skolan för att alla elever ska kunna prestera och utvecklas maximalt. Undervisningsuppdraget måste gå direkt från staten till lärarprofessionen. För de offentligdrivna skolorna bör staten ansvara även för lärarnas anställning och villkor. Detsamma gäller för skolans ledning, alltså rektorstjänsten.

6. Lärarnas status

Läraryrkets status har sjunkit radikalt sedan början av 1990-talet. Lön och villkor har hållits nere på ett systematiskt vis, både av de privata och kommunala arbetsgivarna. Snarare än att konkurrera om de bästa lärarna, har arbetsgivarna haft möjlighet att anställa personer utan lärarutbildning för undervisningen. 20 år av decentralisering ger vid handen att en uppvärdering av läraryrket svårligen kommer att växa fram i den kommunala organisationen.

7. Dagens ekonomiska ojämlikhet

Landets 290 kommuner har olika ekonomiska förutsättningar för att bedriva skola. Exempelvis satsade Lessebo kommun i Småland 35 000 kronor på undervisningen per elev i grundskolan år 2010, medan motsvarande siffra för Arjeplog är 63 700 kronor. Staten är bättre på att fördela resurserna efter elevernas behov så att alla elever har möjlighet att få en undervisning
av hög kvalitet.

8. Resursfördelning kräver statliga ramar

Det kommunala huvudmannaskapet med 290 olika skoladministrationer och lika många sätt att styra skolan har skapat ett expansivt byråkratiskt system. Andelen av skolans totalresurser som går till undervisning ligger kring 53 procent, vilket gör att Sverige utmärker sig negativt internationellt när det gäller satsningar på just undervisningen. Samtidigt satsar vi mycket pengar på skolan, totalt sett. Pengarna tenderar att slukas av andra åtaganden. Med en tydlig statlig finansiering och resursfördelning är tanken att de ekonomiska resurserna i större utsträckning prioriteras till det som spelar störst roll för elevernas kunskapsutveckling, det vill säga undervisning av hög kvalitet.

9. Lärarnas lön

Det är genom lärarna som elevernas kunskaper kan höjas. De senaste åren har staten beslutat om reformer som syftar till att stärka likvärdigheten och höja kvaliteten. Men en viktig beståndsdel fattas. Satsningen på lärarnas löner. Det är endast genom konkurrenskraftiga löner och attraktiva villkor som de bästa och mest lämpade studenterna lockas till läraryrket. Det krävs därför en nationell lönesatsning kombinerad med inrättandet av en nationellt sanktionerade karriärvägar för lärare.

10 Ansvarsutkrävande - en offentlig aktör

Det måste bli enklare att utkräva ansvar för skolmisslyckanden. Så som styrningen av skolan fungerar idag är det alldeles för lätt för kommunerna att skylla på staten och vice versa. De 290 kommunala huvudmännen bör bytas ut till en statlig huvudman. Friskolorna får i detta system tydligare och mer likvärdiga spelregler, samt att de blir lättare att överskåda då elevpengen finansieras via staten istället för kommunerna.

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Andreas Mörck

Sidan senast uppdaterad: 2017-04-26 10.47

Arbeta inte gratis – ha koll på din arbetstid! Du som är medlem i Lärarnas Riksförbund har tillgång till ett praktiskt verktyg för att hålla koll på den reglerade arbetstiden. Inför det nya läsåret så...