Sök Sök
Meny Meny

Logga in

15 mar 2011

Dags att avsluta 20 års irrfärder för svensk skola

För oss har det hela tiden varit tydligt att politiker genom kommunaliseringen ville sänka lärarnas status. Det är också ett av de mest ödesdigra besluten eftersom det medfört att läraryrket nedklassats och förlorat sin fria ställning när det skulle inordnas bland andra kommunala tjänstemän. Det skriver Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas Riksförbund, apropå en ny antologi som kommer ut idag.

Beslutet att kommunalisera svensk skola var skolhistoriskt ett av de allra största besluten som fattats under de senaste 50 åren och att det har påverkat lärare och elever i 20 år. Det är också ett av de mest ödesdigra besluten eftersom det medfört att läraryrket nedklassats och förlorat sin fria ställning när det skulle inordnas bland andra kommunala tjänstemän.

En av de viktigaste frågorna att ställa sig är om det var ett bra eller dåligt beslut som Riksdagen fattade 1989. Varje stort företag som fattar stora omvälvande beslut följer upp och utvärderar dessa och rättar till eventuella brister. Den kloke företagaren gör det i tid och systematiskt.

Det är ingen hemlighet att Lärarnas Riksförbund både varnade för och protesterade mot att riksdagen skulle fatta det drastiska beslutet om kommunaliseringen. Vi var ute i en strejk i flera veckor hösten 1989 och många av oss demonstrerade mot beslutet och varnade för konsekvenserna. Ett av de viktigaste skälen till vår protest var att vi befarade att svensk skola skulle bli mindre likvärdig och att skolan skulle bli alltför olik och alltför beroende av hur de olika kommunerna förvaltade sitt uppdrag.

Vi fann oss, naturligtvis, i beslutet, men många lärare var under flera år besvikna. Den känslan har funnits kvar hos många av dem som då var med, men värre är att nya generationer lärare ständigt uppmärksammat oss på de orimliga olikheter och förutsättningar som gäller för svenska elever och lärare runt om i vårt avlånga land i alla dess kommuner.

Verkligheten har visat att det vi befarade och beskrev skulle hända med svensk skola också har hänt. Tyvärr fick alltså Lärarnas Riksförbund rätt i sin profetia från 1986 om vilka konsekvenser som kommunaliseringen av skolan skulle föra med sig.

Vi varnade då bland annat för ökande standardskillnader mellan olika skolor, sämre arbetsvillkor för lärarna och försämringar för eleverna i den helkommunala skolan. Och nu har vi sett, och ser, hur skolan blir alltmer olika och hur elevernas föräldrars sociala och ekonomiska bakgrund har fått allt större betydelse för resultaten. Undervisningen har nedprioriterats till förmån för omsorg och fostran. Lärarnas yrkesroll har urholkats och alltmer kringuppgifter har lagts på en hårt pressad yrkeskår. Kommunerna har velat se enhetslärare som kan plockas in varhelst det uppstått luckor - om läraren sedan var utbildad för ämnet och skolformen var underordnat. Inför kommunaliseringen av skolan hävdade den dåvarande skolministern Göran Persson att "framtiden ligger i kommunerna". Många år efter den genomdrivna förändringen kunde vi läsa i Göran Perssons egen bok Min väg, mina val:

"Jag är övertygad om att jag resonerade rätt, även om jag samtidigt insåg varför lärarna gjorde sådant motstånd. Den statliga kopplingen gav dem en högre status i förhållande till andra kommunanställda. Jag förstod deras motstånd, men det gamla systemet var dödsdömt."

För Lärarnas Riksförbund har det hela tiden varit tydligt att politiker genom kommunaliseringen ville sänka lärarnas status.

Vi fattade vid vår senaste kongress beslutet att verka för ett ökat statligt ansvarstagande för skolan med sikte på ett förändrat huvudmannaskap. Vi inriktade oss först på att kräva en statlig utredning om konsekvenserna av kommunaliseringen 1991.

Vi har varit lyckosamma så till vida att oppositionen i juli 2010 beslöt att utreda kommunaliseringen om de fick makten och den 24 augusti samma år deklarerade regeringen att en utredning ska tillsättas i frågan.

Till vår glädje kunde vi konstatera att utbildningsutskottet så sent som den 8 mars röstade igenom en motion där man kräver att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att utvärdera och analysera de stora skolreformerna - alltså om kommunaliseringen, det fria skolvalet och om fristående skolors etablering - och dessas effekter på integration, jämlikhet, utbildningens kvalitet och alla elevers rätt till en likvärdig undervisning.

Jag ser detta som en stor framgång för alla de lärare som pekat på den bristande likvärdigheten men också att vi i Lärarnas Riksförbund har rätt i vår kritik och vår strävan för en likvärdig skola.
Bland lärarna i Lärarnas Riksförbund, och även hos svenska folket, finns i dag ett starkt stöd för ett modernt statligt huvudmannaskap. Efter 20 års irrfärder är det nu viktigare än någonsin att sikta framåt och förbättra skolan - på allvar.

Metta Fjelkner
Ordförande Lärarnas Riksförbund

För kommentarer:
Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 68
För upplysningar:
Zoran Alagic, presschef Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 00

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Helena Linge

Sidan senast uppdaterad: 2014-07-10 10.44

Ansvarig redaktör för sidan: Peter Käll