Sök Sök
Meny Meny

Logga in

17 jul 2009

Det finns inga onödiga lärare

De elever som går i skolan i de 20 kommuner som gjort de största nedskärningarna har sämre chans att lyckas väl på ämnesprov eller nå högskolebehörighet. Skolverkets statistik visar att 13 av dessa kommuner lyckats sämre än genomsnittet att kompensera för elevernas socioekonomiska bakgrund, skriver Metta Fjelkner tillsammans med Gustav Fridolin, i Göteborgs-Posten.

För många elever är det en osäker skola som man i dagarna går ut från till sommarlovet. I hälften av landets kommuner väntar ytterligare nedskärningar på skolans område. Då har ändå fler än 1 000 lärare redan sagts upp eller varslats i år. Kommunpolitiker pressas till besparingar i kristider, men det börjar bli dags att fråga sig vad vi egentligen sparar.

Under de senaste åren har det rasat en debatt om de försämrade studieresultaten i den svenska skolan. Andelen elever som lämnar grundskolan utan gymnasiekompetens har mer än fördubblats och internationella bedömningar har visat på försämrade studieresultat i ämnen som matematik och språk. I debatten har studieresultaten ibland förklarats med en allmän ordningslöshet och brist på disciplin. Även om den diskussionen inte är oviktig kan vi konstatera att de internationella studier man lutat sig mot snarare har pekat på att eleverna har för lite tid med lärare.

Under 90-talets nedskärningsår minskades lärartätheten i svensk skola med uppemot 19 procent. I regeringens välfärdsbokslut, som togs fram under ledning av Joakim Palme, konstaterades: De första som kommer att ha genomgått hela grundskolan efter reduceringen av lärartätheten är födda under mitten/slutet på 1980-talet, och de kommer att lämna grundskolan under de första åren på 2000-talet. Aktuella studier har visat på ett samband mellan undervisningsresurser och undervisningsresultat, så en negativ effekt av resursminskningen är att förvänta.

Resultat av nedskärningar
Resonemanget slår i grunden fast en självklarhet. Det finns inga onödiga lärare, så när man går fram med nedskärningarna gör man sig av med några av de nödvändiga. De försämrade studieresultaten är resultatet av 90-talets nedskärningar.

Ingen har följt upp välfärdsbokslutet, men siffror Lärarnas Riksförbund nu tagit fram och analyserat bekräftar tyvärr nedskärningarnas effekter. De elever som går i skolan i de 20 kommuner som skurit ner mest på skolan har i dag sämre chans att lyckas väl på ämnesprov eller nå högskolebehörighet. Skolverkets statistik visar att 13 av dessa kommuner lyckats sämre än genomsnittet att kompensera för elevernas socioekonomiska bakgrund.

Skolan existerar inte i ett vakuum. Den påverkas i hög grad av hur samhället ser ut i övrigt. Det innebär att även besparingar på andra områden ger effekter på skolan. Fungerar inte den psykiatriska vården för unga märks det i klassrummen. Saknas mötesplatser och fritidsgårdar kan frustrationen få utlopp på skolgården. Och, allra viktigast, saknas framtidstro kan det vara svårt att motivera elever till studier.

Förebilder krävs
Redan innan den här krisen, 2006, kunde Ungdomsstyrelsen konstatera att det fanns områden i Sverige där nästan 40 procent av de unga vuxna varken arbetade eller studerade. Ska elever i områden där arbetslöshet är vanligare än arbete motiveras till studier krävs det att det finns förebilder, exempel på vänner eller syskon som lyckats.

Vi oroar oss över att alltfler möjligheter att lämna en utsatt situation har tagits bort under de senaste åren. Regeringen har skurit ner kraftigt på komvux vilket försvårar för dem som valt fel i gymnasiet och vill få högskolebehörighet. Detta minskar möjligheterna till nya chanser i livet. För den som är lärare kan den förändringen märkas i elever som rycker på axlarna åt ett dåligt provresultat. Vad spelar det för roll om man ändå inte upplever att man har en framtid?

Bromsa mjukt
Rikets invånare har befunnit sig i en situation som kan jämföras med passagerarna i en bil vars förare ständigt försöker parera de sladdar han själv ger upphov till. I stället för en mjuk inbromsning från den för höga farten på 80-talet har vi bevittnat rader av panikbromsningar som utsatt passagerarna för ideliga tvära kast och andra påfrestningar, beskrev ekonomen Stefan de Vylder 90-talets nedskärningar.

Ute i kommunerna trycker man nu än en gång på bromspedalen och låter bilen sladda vilt över vägrenen. Försämrade studieresultat kostar i uteblivet entreprenörskap, svårigheter för företag att hitta kompetent personal och ökad utslagning. Ekonomiskt ansvarstagande får aldrig förväxlas med ekonomisk dumdristighet. Regeringen måste säkra att kommunerna har resurser att inte skära ner utan satsa på skolan och utbildningen under krisen. De långsiktiga kostnaderna för nedskärningar på skolan uppväger inte på något sätt de kortsiktiga besparingarna. Låt inte barnen betala krisen.

Metta Fjelkner
ordförande, Lärarnas Riksförbund

Gustav Fridolin
författare till "Blåsta! Nedskärningsåren som formade en generation"

För kommentarer:
Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 68
För upplysningar:
Zoran Alagic, presschef Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 00

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Helena Linge

Sidan senast uppdaterad: 2017-05-29 13.23