Sök Sök
Meny Meny

Logga in

08 apr 2013

Det måste bli tydligt att inte vem som helst kan bli lärare

SCB:s prognoser tyder på att det år 2030 kommer att saknas drygt 30 000 lärare. Utifrån larmrapporterna i medierna är det samtidigt relevant att fråga sig vilka som blir antagna till lärarutbildningen när inte tillräckligt många söker sig dit. Gör det enklare för lärosätena att frångå regeln om att anta en tredjedel på högskoleprovet, skriver Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund i en artikel på SVT Debatt.

Metta Fjelkner, förbundsordförande

Metta Fjelkner, förbundsordförande

Sverige behöver lärare som gör skillnad, som inspirerar elever att vilja lära sig och att vara nyfikna på att öppna dörrar till framtiden. En viktig drivkraft för att vilja vara lärare är känslan av samhällets tillit till vår kunskap och vår förmåga att bidra till vår gemensamma utveckling. För att uppnå denna tillit måste vi se till att erbjuda blivande lärare en utbildning som håller hög kvalitet och ställer höga krav på studenterna.

Ett sätt att visa den tilliten är att ge lärare möjlighet att vara just lärare, med allt det innebär. God undervisning, som utgår från både kunskapskrav och eleverna, kräver tid till förberedelse, utvärdering av elevernas resultat och återkoppling. Ett annat sätt att visa den tilliten är genom att sätta lärarlönerna på en nivå som lockar till yrket och gör det attraktivt att stanna kvar.

När Lärarnas Riksförbund tidigare frågat ungdomar varför de inte vill söka till lärarutbildningen är det arbetsvillkoren, lönen och utvecklingsmöjligheterna som avskräcker. Här finns alltså mycket att göra om vi vill få fler sökande till landets lärarutbildningar. Ibland vill jag snarare ställa mig frågan – varför söker närmare 15 000 personer per år till lärarutbildningarna?

Mitt svar är: För att det är ett fantastiskt yrke.

Lärarutbildningen är redan idag den till omfånget största högskoleutbildningen med en bit över 10 000 examina per år – och framtida prognoser visar att behovet är än större framöver. SCB:s prognoser tyder på att det år 2030 kommer att saknas drygt 30 000 lärare.

Det måste alltså även fortsättningsvis, trots minskande ungdomskullar, finnas tusentals blivande studenter som vill söka till någon av de olika lärarutbildningarna. Att med ett sådant omfång tro att det går att komma upp i söktryck liknande läkar- eller juristprogrammet är inte rimligt, men vi borde i alla fall ha minst två sökande som konkurrerar om varje plats.

Till förskollärarutbildningen kunde vi hösten 2012 se att det målet uppfylldes, med 2,1 sökande per antagen. För lärarutbildningarna mot grund- och gymnasieskolan har vi däremot en bit kvar, med 1,3–1,4 sökande per antagen. För mig som ordförande i Lärarnas Riksförbund, som organiserar en majoritet av lärarna grund- och gymnasieskolan, är en ökad attraktivitet hos både yrket och utbildningen för dessa lärare en oerhört viktig fråga.

En relevant fråga, inte minst utifrån den senaste tidens larmrapporter i medierna, är vilka det är som blir antagna till lärarutbildningen. Vi vill förstås att det ska vara intresserade, engagerade, allmänbildade personer som söker. Vi vill också att de ska ha relevanta och goda förkunskaper, inte minst i de ämnen där de i framtiden ska undervisa. Många av studenterna lever upp till dessa krav. Men frågan är om vi ska formulera tydligare krav, sätta ribban högre än idag?

Enligt högskolelagen får förkunskapskraven inte sättas högre än vad som krävs för att klara en viss utbildning. Att vissa utbildningar enbart har studenter med toppbetyg beror istället på det höga söktrycket, de med låga betyg och lågt resultat på högskoleprovet sorteras bort.

Många av dem med lägre resultat skulle säkert inte heller ha klarat utbildningen, precis som många lärarstudenter med svaga förkunskaper inte klarar sig fram till examen. Men att bara de med MVG i alla ämnen skulle kunna klara av en läkarutbildning är det nog ingen som tror. Frågan är var ribban ska läggas för utbildningar där söktrycket inte bidrar till tillräcklig gallring?

Undersökningar visar att studenter som tas in på betyg klarar studierna något bättre och något snabbare än dem som tas in på högskoleprov. Regeln att minst en tredjedel av studenterna ska antas på högskoleprov, oavsett hur stor andel av de sökande som gjort provet, kan därför ifrågasättas.

Som exempel på hur fel det slår kan vi ta en av utbildningarna för lärare i årskurs 4-6 vid Göteborgs universitet i höstas. Den sista som antogs i betygsurvalsgrupp 1 hade 14,1 i meritvärde, alltså nästan VG i genomsnitt från gymnasieskolan. Den sista som antogs på högskoleprovet hade de märkliga 0,1 som lyfts i debatten. Urvalsreglerna sorterar alltså bort studenter med 14, 13, 12 och så vidare i meritvärde – till fördel för dem som gjort högskoleprovet ”på måfå”.

Samtidig får vi inte glömma att även den som har 0,1 på högskoleprovet också har uppnått högskolebehörighet, vilket i normalfallet innebär att man genomgått gymnasieskolan med minst godkänt på 90 procent av kurserna och har minst godkänt betyg i ämnena svenska och matematik. Dessutom krävs oftast särskild behörighet, vilket innebär ett krav på minst godkänt i något eller några ämnen till. Men vi kan ändå inte acceptera det signalvärde som detta innebär – bilden blir att ”vem som helst kommer in på lärarutbildningen”.

Vi har sedan hösten 2011 en ny, tydligare lärarutbildning där studenterna i förväg väljer inriktning mot både skolform och ämnen. Vi ser ett visst ökat söktryck, om än olika för de olika inriktningarna. Det finns alltså många engagerade, intresserade och duktiga studenter på våra lärarutbildningar, men det skulle också behövas några ytterligare markörer för att visa att lärarutbildningen inte är något som vem som helst klarar av.

  • Områdesbehörigheterna för ämneslärare behöver ses över. För vissa ämnen måste kraven på vilka kurser som ska vara godkända från gymnasieskolan höjas. En blivande religionslärare i gymnasieskolan behöver idag själv inte ha godkänt från kursen religionskunskap 1. Samtidigt krävs godkänt på kursen matematik 4 av en blivande matematiklärare, vilket är fullt rimligt.

  • Gör det enklare för lärosätena att frångå regeln om att anta en tredjedel på högskoleprovet, till exempel när man ser att sökande med goda betyg sorteras bort till förmån för sökande med usla resultat på högskoleprovet. Möjligen kan detta lösas genom en lägsta nivå för antagning på högskoleprov över huvud taget. Det finns många fler exempel än bara lärarutbildningar där studenter antas med resultatet 0,1.

  • Påbörja försöksverksamheten med antagningsprov till lärarutbildningen, naturligtvis i kombination med krav på goda förkunskaper. Ge också fler lärosäten möjlighet att prova en mer verklighetsanknuten utbildning med så kallade övningsskolor.

Det är få yrken förunnat att varje dag kunna påverka människors framtid på ett så påtagligt och konkret sätt som läraryrket gör. Att se elever växa och visa tilltro till sin förmåga, våga stå för vad de tycker och säga sin mening. Se elever acceptera andras uppfattningar eller nyfiket söka reda på hur en katalysator fungerar eller hur djurlivet ser ut i botten på den närliggande sjön.

För att bli en lärare med sådant engagemang och förmåga krävs goda kunskaper, förvärvade på en lärarutbildning med höga krav för att komma in – och inte minst för att komma ut.

Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Ansvarig för sidan: Helena Linge

Sidan senast uppdaterad: 2014-01-15 15.02