Sök Sök
Meny Meny

Logga in

28 nov 2018

Du glömde skolfrågan, Annie!

Centerpartiet har stort stöd ute i kommunerna, som är mycket beroende av statliga pengar till skolan. Därför måste Annie Lööf ta upp skolfrågan på bordet i regeringsförhandlingarna, skriver Åsa Fahlén.

Åsa Fahlén, förbundsordförande

Åsa Fahlén, förbundsordförande

 

När Annie Lööf igår presenterade sin kravlista för att överväga stöd för en Löfvenregering lyste skolfrågan med sin frånvaro. Detta trots att när hon själv presenterade de sakfrågor som skulle vara i fokus för hennes egna sonderingar så var skolfrågan ett av de områden som lyftes fram. Vad har hänt?

Det är nu månader sedan väljarna fick frågan om vilken politik som de ville se för Sverige. Till vår glädje hamnade skolfrågan återigen högt när väljarna fick rangordna politiska frågor. Det är nu hög tid att vi får en regering som kan ge väljarnas prioritering genomslag i politiska åtgärder. Här presenterar vi några frågor som kräver åtgärder och där kompromisser kan bli möjliga.

Den helt avgörande frågan är lärarbristen. När regeringens egen expertmyndighet Skolverket har angett att det inom de närmaste fem åren behövs 77 000 lärare så är det uppenbart att det politiska systemet inte kan lämna frågan utan åtgärd. Bristen på legitimerade och behöriga lärare är också allvarligt hot mot skolans kunskapsuppdrag. Var tredje elev ur en årskull lyckas inte med sin skolgång. Det handlar om över 30 000 ungdomar varje år som riskerar att hamna i arbetslöshet och utanförskap och det påverkar förutsättningarna för framtida tillväxt och välfärd. Idag väljer allt för många bort läraryrket på grund av den svaga löneutvecklingen i yrket som i ett livslångt perspektiv gör det till en dålig idé att satsa på en lärarutbildning. De partier som nu slåss om regeringsmakten måste adressera denna fråga och det gäller inte minst centerpartiet som i kommunerna är en stark maktfaktor och där måste bidra till att lärarförsörjningen garanteras.

En faktor som förutom lönen bidrar till att många lärare lämnar yrket i förtid är lärares tunga arbetsbelastning. I SCB:s stora undersökning bland lärare som lämnat yrket uppger hela 7 av 10 lärare att de lämnat yrket på grund av stress och hög arbetsbelastning. Tyvärr visade en alldeles ny rapport från Arbetsmiljöverket att frånvaron från arbetet på grund av arbetsorsakade besvär är högst inom utbildningssektorn. Situationen är allvarlig och visar tydligt att läraryrket nu måste renodlas så att lärare får mer tid för sitt kärnuppdrag så de kan anpassa undervisningen utifrån elevernas olika behov. Här har ett intressant initiativ tagits avsett att avlasta lärare, nämligen förslaget om lärarassistenter. Partier på båda sidor av blockgränsen har kommit med detta förslag så här borde det finnas alla möjligheter att hitta en kompromiss. Viktigt är dock att förslaget genomförs på ett sätt som passar verksamheten och lärarnas olikartade behov beroende på stadie och lokala förutsättningar.

Den senaste PISA-undersökningen visade att likvärdigheten kraftigt försämrats under senare år, trots en viss återhämtning i kunskapsresultaten. Det duger inte. Det är därför alldeles utmärkt att regeringen har följt Skolkommissionens förslag om medel till skolan fördelade utifrån en socioekonomisk modell. För nästa år handlar det om en upptrappning med 2.5 miljarder. Hela idén är att det särskilt ska riktas till de skolor som allra mest behöver det eftersom bidraget fördelats utifrån elevernas socioekonomiska förutsättningar. När satsningen är helt genomförd så handlar det om hela 6 miljarder kronor som motsvarar cirka 10 000 lärartjänster. Många av de kommuner där Centern är med och styr skulle få stor nytta av dessa pengar. Ett exempel på det är Marks kommun i Västra Götaland som nästa år får nästan 9 miljoner kronor och det största tillskottet per elev – 8000 kronor. Jag utgår ifrån att Centern inte vill äventyra detta viktiga stöd som kanske är extra viktigt för små glesbygdskommuner.

Det finns idag en stor samsyn om att så långt möjligt ge eleverna likvärdiga förutsättningar att klara sin skolgång. 290 kommuner och över 1000 friskolor kan inte på egen hand, var och en för sig, styra skolan mot likvärdighet. För att det ska vara möjligt måste staten ta ett större ansvar för skolans finansiering och styra resurserna dit de bäst behövs. Under senare år har stödet för ett större statligt engagemang i skolan vuxit på båda sidor om blockgränsen. Insikten om att staten måste vara beredd att ta över ansvaret för skolan om inte kommunerna klarar det har nu allt starkare stöd både hos allmänheten och bland politiker. Vi bedömer därför att de kommande åren blir helt avgörande för att nå enighet om hur skolan ska organiseras mot ett mer tydligt nationellt statligt ansvar och detta alldeles oavsett vilka partier som till sist hamnar i regeringsställning.

Vi är trots meningsskiljaktigheter hoppfulla om att det på skolområdet går att lösa upp de politiska låsningarna och att det ska vara möjligt att forma en skolpolitik som räcker bortom statsministervoteringen. Men det är uppenbart att skolfrågorna måste läggas högt upp på det bord där samtalen om regeringsfrågan förs. Så glöm inte skolan Annie!

Åsa Fahlén ordförande Lärarnas Riksförbund

För kommentarer:
Ordförande Lärarnas Riksförbund, 073-430 42 74 

För upplysningar:
Pressjour Lärarnas Riksförbund, 08-613 25 55 

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Helena Linge

Sidan senast uppdaterad: 2018-11-29 09.48

Ansvarig redaktör för sidan: Peter Käll