Sök Sök
Meny Meny

Logga in

08 jan 2007

Farligt nära diskriminering, folkpartiet

 Det nya året börjar med att folkpartiet i Malmö vill förbjuda skolelever att prata andra språk än svenska i klassrummet.
Folkpartiets företrädare vill att Malmö stad skriver in i skolplanen att eleverna enbart får tala svenska under lektionstid, förutom vid de lektioner där undervisningsämnet är något annat språk.

Men skollagen säger att den som verkar i skolan skall motverka alla former av kränkande behandling såsom mobbning och rasistiska beteenden. Att förbjuda ett barn att göra sig förstådd hos lärare eller kamrater på det egna språket är farligt nära diskriminering! Förslaget att förbjuda ett barn att tala sitt språk i klassrummet är ett av de mest extrema exemplen på hur politiker vill detaljstyra hur lärare skall arbeta i klassrummet som uppkommit på länge. Det är förståeligt att lärare vill att alla i klassrummet skall förstå varandra och att det kan vara förenat med stora problem med elever med många olika språk i klassrummet samtidigt. Men den problematiken avhjälps inte med lagstiftning. Däremot med resurser som gör det möjligt för lärare och elever att med hjälp av "tolkar" göra så att alla finner undervisningen meningsfull.

I svensk lagstiftning är det underförstått att det är svenska språket som skall gälla i skolan. Det finns inte på något område en särlagstiftning som säger att man inte får tala sitt modersmål om man behöver det för att göra sig förstådd. Däremot behöver lärare på en del skolor få större respons för behovet av att deras elever får hjälp med de språkproblem som kan uppkomma om eleverna och lärarna inte har samma språkliga bakgrund. I läroplanen för de obligatoriska skolformerna, Lpo 94, är faktiskt det första kunskapsmålet att varje elev efter genomgången grundskola behärskar det svenska språket.

Att försöka "förbjuda" elever att tala något annat språk än svenska i klassrummet är som sagt farligt nära diskriminering, det luktar särlagstiftning och det strider mot skollagen. Hur skulle ett eventuellt ingripande se ut mot en sjuårig elev som råkade säga något på sitt hemspråk? Vilka resurser och vilken tid skulle det ta i anspråk? Är det föräldrarna som då skall ställas till svars som inte heller kan svenska?

Det den här diskussionen belyser är att det mångkulturella och mångspråkiga Sverige behöver på sina ställen ha skolor där lärare har andra vuxna som har "de andra språken som sina" till sin hjälp för att lärare och elever kan förstå varandra.

Tyvärr har politikers klåfingrighet i undervisningssituationer förekommit i hög grad både före och efter skolans kommunalisering 1991. Många gånger har lärare önskat ramar och riktlinjer i lagstiftningen som garanterar lärarnas professionella ställning i stället för detaljregleringar för hur lärare skall bedriva sin dagliga undervisning. Lärare väntar fortfarande på en ny skollag som tillförsäkrar lärare detta.

Med anledning av politikernas senaste inhopp i skolan kan vi alltså slå fast att det redan är underförstått i svensk skollag att svenska språket är det gemensamma språk som undervisningen måste bedrivas på i svenska skolor. Såvida det inte handlar om att en skola har en profil om påbjuder undervisning på ett främmande språk i ett eller flera ämnen.

Svenska är det gemensamma språk som läraren och eleverna talar och skriver för att undervisningen skall bli bra och tillgänglig för alla. Men det kan vara så att det i en klass/grupp finns elever som kan behöva få "översatt" ord av kamrater av samma språkgrupp för att kunna förstå enstaka ord eller sammanhang. En kamrat kan användas som tolk, både för lärare och för elevers behov. Detta vet lärare, detta använder sig lärare av och detta är lärarnas professionella beslut som skall gälla i hur grad man vill/behöver översättare.

Självklart måste det finnas ett gemensamt språk i gruppen. En klass med elever med många språk som lärarna inte förstår ett ord av måste ha ett gemensamt språk. För allas skull. Denna fråga är för viktig att användas och kidnappas av politiker som ser skolan som ett område för att vinna billiga poäng.

Som företrädare för många lärare i våra skolor känner jag att det nu räcker med politiker som vill detaljstyra skolan. Det må gälla hur ofta eleverna ska ha läxor eller inte ha läxor, till om de ska få tala andra språk än svenska i klassrummet. I skolan ska lärarens pedagogiska kunskap styra, inte politikers vilja att detaljstyra lärares arbete! Skolor med barn från många olika nationaliteter måste få resurser så att både lärare och elever kan göra sig förstådda i klassrummet. Där kan politikerna ta sitt ansvar genom att skjuta till mer pengar till skolorna.

Metta Fjelkner ordförande för Lärarnas Riksförbund

För kommentarer:
Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 68
För upplysningar:
Zoran Alagic, presschef Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 00

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Helena Linge

Sidan senast uppdaterad: 2014-01-15 15.04

› Läs mer om vanliga
  frågor och förmåner