Sök Sök
Meny Meny

Logga in

30 okt 2012

Ge lärarna makten över läromedlen

Att avgöra vilka läromedel som ska användas för att uppnå målen är centralt för lärarens arbete och utgör en hörnsten i lärarens yrkeskunnande. Vår nya rapport visar att lärare i stor utsträckning berövas den rätten, skriver Metta Fjelkner på Newsmill.se.

Lärare berövas i stor utsträckning rätten att styra över sina läromedelsval. Det berövar läraren rätten att avgöra hur arbetet ska genomföras på bästa sätt. Det är oroväckande. I en mål- och resultatstyrd skola är det lärarens uppgift att få alla elever att uppnå målen. Det innebär att läraren måste ha kunskap om sina elevers förkunskaper, deras behov och vilka metoder och tillvägagångssätt som bäst kan hjälpa eleverna att nå målen. Att avgöra vilka läromedel som ska användas för att uppnå målen blir därför centralt för lärarens arbete och utgör en hörnsten i lärarens yrkeskunnande.

I vår rapport "Makten över läromedlen", som presenteras i morgon, granskas lärarnas möjlighet att styra över läromedlen i undervisningen. Undersökning är gjord bland över 1 500 lärare i svensk grund- och gymnasieskola samt vuxenutbildning. Den handlar om vad som styr, påverkar och begränsar lärarnas läromedelsval.

Det visar sig bland annat:

Att det finns stora skillnader i vilken utsträckning lärarna upplever att de är autonoma i sina läromedelsval. Lärarna uppger i högre grad att de är autonoma ju högre upp i skolsystemet de återfinns. Endast var femte lärare i grundskolans år 4-6 uppger att läromedelsvalen är helt upp till dem själva i jämförelse med var tredje i gymnasieskolan och nästan varannan i vuxenutbildningen.

Att ämneskollegiet är den instans som i störst utsträckning påverkar läromedelsvalen. Organiseringen av lärarna i gymnasieskolan har stor betydelse för lärarnas autonomi. Nästan hälften av de lärare som organiseras i ämnesarbetslag uppger att kollegiet har störst påverkan på läromedelsvalen jämfört med endast en fjärdedel av de lärare som organiseras i programarbetslag. Dessa lärare uppger istället i större utsträckning att rektor påverkar läromedelsvalen. Skillnaden i rektors påverkan är också stor mellan fristående och kommunala skolor där rektorerna har större påverkan på de fristående skolorna.

Att de ekonomiska ramarna är det som i störst utsträckning begränsar lärarnas läromedelsval. Störst betydelse har de ekonomiska ramarna i grundskolan och betydelsen avtar högre upp i skolsystemet. Detsamma gäller för tids- och kompetensmässiga faktorer. Att de läromedel lärarna efterfrågar i störst utsträckning är nya läroböcker i sina ämnen, ny digital programvara samt digital hårdvara. Resultaten visar också att de fristående skolorna har kommit längre i utbyggnaden av sin IT-infrastruktur än de kommunala samt att gymnasieskolan kommit längre än grundskolan.

Lärarna beskärs möjligheter att faktiskt styra över sitt arbete genom olika beslut och riktlinjer som kommun och skolledning sätter upp. Det handlar såväl om hur arbetstiden disponeras, hur lärarna organiseras, vilka ekonomiska ramar som finns, vilka satsningar kommunen väljer att göra eller inte göra. Ett flagrant exempel på det senare är hur vissa kommuner bestämmer sig för att genomföra stora IT-satsningar och därmed stänger dörren för användandet av andra läromedel.

De som har förespråkat en långtgående decentralisering av den svenska skolan har bland annat gjort det med det uttalade målet att det stärker lärarprofessionen i det avseendet att lärarna i en decentraliserad och målstyrd skola är mer autonoma och fria ifråga om hur de lägger upp sin undervisning för att nå de uppsatta målen. Men istället tycks lärarna ha tappat makt och inflytande över i synnerhet undervisningens upplägg och innehåll till kommunerna.

En betydelsefull förändring som har skett avseende lärarkårens ställning i den svenska skolan är synen på lärarkompetensen. I samband med kommunaliseringen drog sig staten i princip helt och hållet tillbaka från skolområdet och släppte på många av de regleringar som tidigare gällt inom skolan, däribland lärarbehörigheterna.

Detta resulterade snabbt i en kultur såväl bland kommunala som fristående skolor att dels anställa personer utan lärarutbildning, dels låta lärare undervisa i ämnen och årskurser som de inte hade riktig utbildning för. I takt med att betydelsen av ämnesbehörighet tonats ned har också de tidigare ämneskollegierna brutits ned och ersatts av andra organisationsformer, som exempelvis programarbetslag inom gymnasieskolan och olika former av arbetslag i grundskolan.

Våra slutsatser av undersökningen är: Att ämneskollegiernas roll i skolan måste förstärkas och förtydligas avseende ansvar för undervisningens uppläggning.

Att ämnessamarbetet i grund- och gymnasieskolan ska ledas av antingen en förstelärare eller lektor.

Att själva grunden för att adekvata läromedelsval görs i den svenska skolan ligger i att vi endast har legitimerade lärare som är behöriga i sina ämnen och för den skolform och årskurs som de är verksamma i.

Att det måste ske en riktad statlig läromedelssatsning till främst grund- och gymnasieskolan med målsättningen:

att förnya och uppdatera stora delar av såväl det analoga som digitala läromedelsbeståndet, att förstärka IT-infrastrukturen i skolan samt att öka lärarnas möjligheter att styra över sina läromedelsval.

Metta Fjelkner

För kommentarer:
Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 68
För upplysningar:
Zoran Alagic, presschef Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 00

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Helena Linge

Sidan senast uppdaterad: 2014-07-10 13.59

Ansvarig redaktör för sidan: Peter Käll