Sök Sök
Meny Meny

Logga in

27 okt 2012

Kommunerna måste satsa på både skolan och lärarna

Efter segdragna förhandlingar och medling fick lärarna ett avtal och det är nu dags för kommunpolitikerna att ta sitt ansvar, skriver Metta Fjelkner i Västerbottens Folkblad.

Nu finns det inga ursäkter för de kommuner som inte satsar på lärarna och skolan framöver. Efter det läraravtal som slutits mellan lärarnas fackliga organisationer och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) finns möjligheten att vi ska kunna ta ett kliv mot att höja läraryrkets löneläge mer långsiktigt. Lärarna i grundskolan och gymnasiet har under decennier halkat efter, och det är ett faktum som nu alla inser.

Bläcket hade inte hunnit torka på det nya läraravtalet på den kommunala sektorn förrän reaktionerna kom. Kritiken var till en början hård.

Många lärare var missnöjda och oroade sig för att inte all åren hade garanterade siffror på löneökningarna. Det var och är en berättigad oro.

Men nu ska vi som facklig organisation göra allt som står i vår makt för att ligga på och granska hur varje kommun agerar runtom i landet för att leva upp till löften om att satsa på lärarkåren.

Starka reaktioner bland lärare där besvikelse blandad med ilska behövde tas om hand. Dessa känslor är mycket förståeliga när man känner lärarnas verklighet.

Stort hopp hade satts till det nya kollektivavtalets möjligheter att uppvärdera löner och bringa ordning i en kaotisk arbetssituation.

Medlarna bud innehöll tillräckligt mycket som inte gick att säga nej till. Därför blev svaret för en månad sedan från Lärarnas Riksförbund ja. Om känslorna fått styra hade det oundvikliga svaret på budet blivit nej. När den rationella hjärnhalvan fick övertag blev svaret ja.

Låt oss slå fast en gång för alla: Lärarna är värda mer! Sveriges kommuner har fått en ultimativ chans att visa lärarna sin förmåga att vara goda arbetsgivare. I ett unikt brev till alla kommunstyrelseordförandena i landets 290 kommuner visar också SKL att man förväntar sig att kommunerna lever upp till de intentioner och utfästelser som finns med läraravtalet.

SKL:s förhandlingsdelegations ordförande Ingela Gardner Sundström påtalar för landets ledande kommunpolitiker i brevet att de måste ta ansvar för att lärarna inte fortsätter halka efter i löneligan. Hon har dessutom understrukit att 4,2 procent och 2013 års industrimärke är ett golv — inte ett tak.

Dessa allvarsord är riktade till var och en av Sveriges kommuner. Tas inte detta på allvar kommer en uppsägning av avtalet som ett brev på posten.

Så här skriver Gardner Sundström i brevet: "Från SKL:s sida har med detta avtal tydligt klargjort att vi är beredda att satsa på lärarna.

Det är nödvändigt om vi ska klara av framtidens utmaningar. Lärarnas relativlöner har successivt försämrats sedan 1970-talet. Lönerna började halka efter redan under statligt huvudmannaskap och eftersläpningen har sedan fortsatt, trots upprepade försök att råda bot på det.

Det här avtalet ger oss förutsättningar att ändra på den saken. Men det förpliktigar. Det är upp till oss kommunalpolitiker att omsätta avtalet i praktiks handling. Två sifferlösa år innebär att det är på lokal nivå som vi måste ta ansvar för att lärarna inte fortsätter halka efter i löneligan.

Vi måste vårda avtalet och satsa på lärarna även 2014 och 2015. Jag vill dessutom understryka att 4,2 procent och 2013 års industrimärke är ett golv - inte ett tak. Det står var och en fritt att satsa mer på lärarna än vad den centrala nivån stipulerar.

Vi vet att avtalet är dyrt och vi vet att 4,2 är en hög siffra. Vi har dock gjort bedömningen att det behövs en rejäl satsning på lärarna och skolan för framtiden. Jag hoppas ni delar den bedömningen och att våra gemensamma ansträngningar ska leda till en positiv utveckling för både lärare och elever i framtiden."

Vi i Lärarnas Riksförbund har svårt att se hur någon kommun med hedern i behåll kan säga att man inte har möjlighet att satsa på skolan och lärarna efter detta klargörande.

Nu handlar det verkligen bara om viljan att prioritera rätten till kunskap för alla. Landets kommuner har två år på sig. Fram till sommaren 2014 vet vi om det blir fortsatta satsningar på lärarnas löner och arbetsvillkor.

Våren 2014 kommer vi alltså att ha facit på hur kommunerna förvaltat sin stora chans. Under ett och ett halvt år ska tre löneöversyner genomföras.

Dessa ska fylla lärarnas lönemått med råge. Skulle så inte bli fallet kommer vårt uppsägningsbrev att landa i knät på politikerna när de som bäst är fullt uppe sin valrörelse.

Regeringen har insett allvaret med lärarnas eftersatta löner. De gör något unikt genom att tillskjuta direkta lönemedel till lärarna.

Var tionde lärare kan med regeringens satsning höja sin månadslön med 5000 eller 10000 kronor.

Detta innebär en välkommen satsning på en luttrad lärarkår från statens sida. En klok kommunal arbetsgivare förstår denna vink och tar efter goda exempel med att göra samma sak — det handlar inte om någon hundralapp, sedlarna måste ha högre valörer!

Ska vår skola tjäna elevernas bästa och ska lärarna kunna vända den negativa kunskapsutvecklingen som pågått under en längre tid måste lärarnas varningsrop tas på allvar!

Men då kan inte kommunerna agera som man gjort i exempelvis Landskrona och Stockholm. I Stockholms Stad har man trots utfästelser om att "hedra" det nyligen slutna läraravtalet beslutat att ge lärare på sju skolor som anses prestera sämre, lägre löneökningar än vad som anges i avtalet.

De kraftiga protester som detta beslut orsakat gör att det är alltmer uppenbart att politiker och ansvariga tjänstemän i staden missbedömt lärarnas tålamod med trixande och att lärarna faktiskt förväntar sig satsningar när satsningar utlovas!

Vi i Lärarnas Riksförbund lovar att vi kommer granska löneutfallen för våra medlemmar i varje kommun. Vi kommer se till att alla får veta när en kommun inte lever upp till löften och följer avtalets bokstav och intentioner. Vi kommer inte heller tveka att utse de sämsta skolkommunerna — om man inte lyckas leva upp till sina löften!

Nu är det upp till bevis för arbetsgivarna. Vi förväntar oss att överenskomna skrivningar om satsningar blir just satsningar som ger tydliga resultat i lönekuvertet.

Vi ser att läraravtalet öppnar för möjligheter. Kombinerat med lärarlegitimationen fullt genomförd och en lärarbrist som redan märks. Då, och kanske just då, inser kommunerna i Sverige att alla måste satsa på lärarkåren. Detta skall inte ske via neddragning av lärartjänster. Arbetssituationen är redan i dag på bristningsgränsen för många.

En väl fungerande skola är beroende av sina lärare och deras möjligheter att verka som lärare med undervisningen i centrum. Det är bäst för alla. Lärare, elever och Sverige.

Metta Fjelkner
Ordförande Lärarnas Riksförbund

För kommentarer:
Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 68
För upplysningar:
Zoran Alagic, presschef Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 00

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Helena Linge

Sidan senast uppdaterad: 2014-01-15 15.02

Ansvarig redaktör för sidan: Peter Käll