Sök Sök
Meny Meny

Logga in

28 nov 2013

Kommunerna stjälper Björklunds karriärreform

Landsomfattande enkät. Möjligheten för lärare att göra karriär är en viktig reform, men målet med nyordningen hotas av kommunernas nyckfulla agerande. En tredjedel av dem avstår helt från att inrätta karriärtjänsterna. Nu måste staten skärpa regelverket, skriver Lärarnas
Riksförbunds ordförande Bo Jansson.

I höst började de första statligt finansierade förstelärarna och lektorerna att undervisa i skolan. Lärarnas Riksförbund anser att den statliga reformen med inrättande av karriärtjänster för lärare är viktig och välkommen. Vi har länge kämpat för att lärare ska kunna göra karriär inom ramen för sitt yrke, något våra medlemmar efterfrågat.

Reform går på ett helt unikt vis direkt in i lönesättningen av en eftersatt grupp och syftar till att förbättra löneutvecklingen för den enskilde läraren i grundskolan och gymnasiet. Den syftar också till att betona kvaliteten i undervisningen genom att lärare tar på sig ett ansvar för kvalitet, samordning av undervisningen i ämnet och metodutveckling.

Men vi ser nu hur detta riskerar att gå om intet då skolansvariga i kommunerna agerar emot reformens intentioner. Lärarnas Riksförbund har skickat ut en enkät med frågor om inrättandet av karriärtjänster till samtliga av förbundets ombud i kommunerna och i de största friskoleföretagen, totalt 348 ombud. Det är ombuden som lokalt förhandlar om karriärtjänsterna och de har därför mycket god kännedom om hur dessa har hanterats. 75 procent av ombuden har svarat på enkäten.

Undersökningen visar att skolans huvudmän, arbetsgivarna, valt att inte följa intentionerna i den statliga reformen. I stället inrättar man karriärtjänster efter eget gottfinnande med de statliga pengarna. Dessutom använder en stor andel av arbetsgivarna karriärtjänsterna som murbräcka för att genomföra förändringar i lärarnas arbetstider. Detta skadar reformens trovärdighet.


Vår undersökning visar:

1 En tredjedel av kommunerna avstår från karriärtjänster. Det visar sig att 35 procent av ombuden uppger att arbetsgivaren antingen valt att inte inrätta några karriärtjänster alls, alternativt inte sökt hela det belopp som står till förfogande via Skolverket. Det innebär att resurser för att höja kvaliteten i undervisningen inte nyttjas och att detta blir ytterligare en faktor att räkna med när den bristande likvärdigheten i den svenska skolan ska förklaras.

2 De formella kraven uppfylls inte. Endast 56 procent av ombuden svarar att arbetsgivaren tagit fram en tjänstebeskrivning för karriärtjänsterna. Likaså är det bara 38 procent som hävdar att det finns konkreta kvalifikationskrav framtagna för dessa tjänster, utöver vad som står angivet i den statliga förordningen. Det är dessutom inte alltid som tjänsterna utlyses. Detta tyder på att huvudmännen i stor utsträckning inte riktigt vet hur de ska hantera karriärtjänsterna och vad man vill få ut av den statliga reformen.

3 Intentionen med långsiktighet sviks. Skolans huvudmän frångår intentionen att reformen är ett långsiktigt åtagande och att lärarna ska kunna göra karriär. 86 procent av ombuden säger att tjänsterna inrättas som tidsbegränsade förordnanden och 71 procent berättar att lönen betalas ut som lönetillägg. Staten har varit tydlig med att karriärreformen ska vara ett långsiktigt åtagande, att tjänsterna ska inrättas som fasta och att de statliga pengarna är permanenta. Huvudmännen har agerat tvärt emot detta, vilket skadar reformens legitimitet.

4 Karriärtjänsterna kopplas till ändrade arbetstider. Alltför många huvudmän ser också en chans att ändra i de avtalade arbetstidsreglerna för lärarna i och med möjligheten att ändra titel från lärare till förstelärare eller lektor. 34 procent av ombuden hävdar att problem uppstått vid förhandling om karriärlärarnas arbetstid. Det rör sig framförallt om ett antal stora arbetsgivare som pressar på för att Lärarnas Riksförbund ska gå med på att ändra arbetstidsreglerna. Denna konstruktion är dock framtagen för att gynna undervisningen, alltså det som är både lärares och karriärlärares centrala uppdrag.

5 Reformen mottas negativt bland lärarna. Mot bakgrund av det ovanstående är det inte förvånande att 77 procent av ombuden bedömer att lärarna hyser antingen blandade känslor inför karriärreformen, alternativt har en generellt negativ inställning till densamma. Endast 20 procent bedömer att lärarna har en generellt positiv inställning till reformen.

Karriärreformens första termin, höstterminen 2013, avsatte regeringen 187 miljoner kronor. Inför hösten 2014 har regeringen valt att satsa 845 miljoner kronor och totalt 1,3 miljarder 2015. Det motsvarar medel för 15 000 förstelärare. Innan dess måste det råda ordning i systemet för hur karriärtjänsterna ska hanteras.

När reformen är fullt utbyggd år 2017 planerar regeringen att avsätta 1,5 miljarder kronor per år. Dessa pengar är öronmärkta för höjning av lärarlönerna och beräknas då omfatta 17 000 karriärlärare.

För att reformen ska bli lyckad och undervisningen utvecklas över hela landet föreslår Lärarnas Riksförbund att inrättandet av karriärlärare blir obligatoriskt hos alla huvudmän. Vi vet att regeringen avser att permanenta reformen, något den politiska oppositionen inte haft invändningar mot.

Dessutom måste staten skärpa regelverket så att statens intentioner verkligen uppfylls. Avsikten är att karriärtjänsterna ska inrättas som fasta anställningar, då det knappast kan kallas karriär att få ett förordnande med lönetillägg på ett eller två år.

Bo Jansson, ordförande i Lärarnas Riksförbund

För kommentarer:

Bo Jansson ordförande Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 61

För upplysningar:

Zoran Alagic, presschef Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 00

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Helena Linge

Sidan senast uppdaterad: 2014-01-15 15.02

Ansvarig redaktör för sidan: Peter Käll