Sök Sök
Meny Meny

Logga in

09 feb 2009

Låga lärarlöner skadar Sverige

En dansk gymnasielärare tjänar nästan 46 procent mer än sin svenska kollega. I Malmö ligger lärarlönerna klart under genomsnittet i såväl Sverige som Skåne. Det låga löneläget för svenska lärare skadar skolans och landets framtid, skriver Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas Riksförbund.

Den senaste lönestatistiken från OECD visar att svenska lärare ligger så långt ner i löneligan som på plats 23 bland de drygt 30 länder där man undersökt lärarlönerna. Exempelvis tjänar en dansk gymnasielärare nästan 46 % mer än sin svenska kollega. En dansk högstadielärare tjänar 26 % mer och en dansk låg- och mellanstadielärare tjänar närmare 30 % mer än en svensk låg- och mellanstadielärare.

Detta skadar skolans och landets framtid. Den som delar synen på betydelsen av en bra skola för välfärdsutvecklingen, måste anse att de låga svenska lärarlönerna utgör en samhällsfara. Därför kräver vi att lönesystemen och löneavtalen för lärare måste ändras och tillämpas på ett helt annat sätt än hittills.

Svag löneutveckling
Vid en pressträff i Malmö i dag kommer Lärarna Riksförbund presentera nya siffror över löneläget för lärare i Skåne och i förhållande till riksgenomsnittet för 2008. Så mycket kan redan sägas att ovanstående jämförelse med grannlandet Danmark inte gynnar vare sig Skånes eller Sveriges utveckling.

Anmärkningsvärt är också att lärarnas löneläge och löneutveckling i Malmö ligger klart under snittet i riket och likaså under snittet i regionen. För hela riket är lönepåslaget 3,8 % och medellönen 26 853 kronor. För Skåne är det 3,7 % och 26 186 kronor - och i Malmö är löneutvecklingen 3,4 % och medellönen 25 963.

De problem som våra lokala företrädare särskilt ser när det gäller lönesättning av våra medlemmar i Malmö är lönesättande chefers bristande på kompetens när det gäller att just sätta lön. Cheferna vill heller inte ha för stora skillnader i lönepåslagen vilket gör att lönespännvidden krymper. Kronpåslag istället för procentuella påslag gör också att lönespännvidden minskar.

När man på 1960-talet diskuterade riksdagsledamöternas arvoden, pläderade många för att arvodet borde höjas till nivån för gymnasielärarnas löner. I dag är riksdagsledamöternas arvoden dubbelt så högt som gymnasielärares lön. Något dramatiskt har hänt, när det gäller samhällets värdering av lärarna.

Samtidigt är Sveriges möjlighet att i längden utvecklas väl och bibehålla konkurrenskraft och välfärd beroende av en hög kvalitet på utbildningen, på alla nivåer. Nyligen visade dock Skolverket i en sammanställning av internationella studier mellan 1991 och 2007 att de svenska elevernas kunskaper, både i absoluta tal och i jämförelse med elever i andra länder, har sjunkit.

De allt sämre resultaten har sin början i skolans kommunalisering och det faktum att många icke behöriga har undervisat som lärare sedan 1991, då kommunerna fick ansvaret för skolan.

Den bästa skolan måste ha de bästa lärarna
Lärarnas Riksförbund anser att lärare i gymnasiet och grundskolan måste får en bättre löneutveckling. Det behövs ett fokus på lärares undervisning och på att de bästa ska vilja bli lärare. I vår rapport "Vem blir vad - och varför?" framgår det att 30-40 procent av de blivande juristerna, läkarna och socionomerna övervägt bli lärare, men valt bort det. Bland de blivande jurister som valt bort läraryrket uppger 40 procent just den låga lönen som orsaken och även bland läkarstudenterna är lönen ett tungt vägande skäl. Här missar skolan många ämnen till duktiga och kunniga lärare.

Om det inte sker kraftfulla satsningar på skolan - inklusive höjda lärarlöner - kommer Sverige att fortsätta falla i kommande kunskapsmätningar. Den utveckling vi nu ser måste hejdas. De bästa och mest lämpade ska välja läraryrket. Flera undersökningar visar att lärarnas kompetens har avgörande betydelse för elevernas resultat. Därför borde verkligen lärare uppskattas för sitt yrkesval och känna att det är värt att stanna kvar i yrket.

Vårt mål är tydligt. Läraryrket måste bli minst lika attraktivt som i konkurrentländerna. Vi måste ha minst lika goda arbetsvillkor, minst lika bra relativt löneläge, och minst lika hög ranking.

Staten måste ta större ansvar
Lärarnas Riksförbund hävdar att de betydande förändringarna som verkligen bör genomföras när det gäller lärarnas lönevillkor, kommer att kräva ett tydligare statligt ansvarstagande för skolan. Det kommunaliserade huvudmannaskapet för skolan försvårar eller omöjliggör att problemen åtgärdas. Det finns ingen stark drivkraft för en kommunal eller en privatägd fristående skola, att förbättra lärarlönerna och öka lönespridningen. Tvärtom, ligger det snarare i lokala arbetsgivares intressen att motverka en sådan utveckling. Endast staten, som har ansvaret för hela landets förutsättningar till en god utveckling, kan ta ansvaret för att vrida utvecklingen rätt i dessa frågor. Det måste finnas en vilja från kommunala såväl som från privata huvudmän att värdera lärarna högre

I Sverige sammanfaller dessutom kommunaliseringen med avregleringen av lärares arbetstid. I Danmark genomfördes en liknande förändring gällande lärares arbetstid som skedde i Sverige för snart femton år sedan.

Men i Danmark råder sunt förnuft. När arbetsgivarna insåg att denna efterlängtade förändring ledde till en pedagogisk utförslöpa hade de kurage nog att ingripa. I den danska skolan är nu undervisning ett återupprättat begrepp och lärarna kan koncentrera sig på att utveckla undervisningen för att eleverna ska kunna nå bättre resultat. Det vore välgörande om Ilmar Reepalu och kollegorna på Sveriges Kommuner och Landsting kunde göra en resa över Sundet.

Svår avtalsrörelse väntar
Nästa års förhandlingar om nytt löneavtal riskerar att bli mycket svåra. Lärarna kommer inte under valåret 2010 än en gång acceptera att de vackra lovorden om skolans betydelse, inte följs av rejäla lönepåslag för de välutbildade, erfarna och duktiga lärarna.

Läget är ohållbart. Lärares löner är generellt alldeles för låga i Sverige. Därtill fungerar den individuella lönesättningen dåligt. Lönesättningen utgår inte från individuell kompetens eller resultat. Istället lönesätts grupper. Resultatet är stora personalomsättningar och rekryteringssvårigheter för skolorna. Detta kan inte fortgå. Det klarar inte Sverige och det klarar inte landets lärarkår.

Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund

För kommentarer:
Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 68
För upplysningar:
Zoran Alagic, presschef Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 00

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Helena Linge

Sidan senast uppdaterad: 2014-07-09 14.03

Ansvarig redaktör för sidan: Peter Käll