Sök Sök
Meny Meny

Logga in

27 mar 2012

Lagstifta om mindre skolklasser

Elevgrupperna i den svenska skolan är så stora att det blir omöjligt att ge alla barn likvärdiga kunskaper och förutsättningar. Därför bör så kallade delningstal, tak för antal elever i varje klass, skrivas in i skollagen, skriver Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner, i Svenska Dagbladet.
Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund

Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund

Den svenska grundskolan firar femtio år i år. Det är hög tid att samla sig för att se närmare på denna skapelse. Det gör vi i boken Grundskolan 50 år - från folkskola till folkets skola, som presenteras i dag.

Tanken att låta alla elever gå i en sammanhållen skola är rätt, men det facit vi har nu efter ett halvt sekel är att tolv procent av varje årskull inte klarar av att få nationell behörighet till gymnasiet. Det måste vi våga tala mer om.

I den sammanhållna klassen finns elever av många olika slag och förutsättningar. Allt ifrån de elever som med stor lätthet tar åt sig kunskapen och med stöd av lärare skulle kunna gå fortare fram och spänna bågen ytterligare till de elever som av olika skäl har stora problem med inlärningen. För att båda dessa grupper, och den grupp i mitten som inte kräver mycket mer än skolan kan erbjuda, skall få en optimal skolgång, är det många gånger orimligt stora grupper. En klass med över 25 elever ger inte lärarna en reell möjlighet att individualisera undervisningen och finnas till hands för att hjälpa varje elev.

Vi måste titta ordentligt på förhållandet mellan elevgruppernas storlek och sammansättning och resultaten som är kopplade till det. Därtill är det angeläget att man lyssnar på lärares beprövade erfarenheter inom detta område.

Nyligen visade IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, att elever som går i mindre klasser på mellanstadiet har bättre skolresultat än de som går i större. Skillnaderna i studieresultat håller i sig genom hela grundskolan och de som går i en mindre klass får också högre lön som vuxna.

PISA-undersökningen pekar också på att gruppers storlek har stor betydelse för skolresultaten för elever med svårigheter i skolan. Innan skolan kommunaliserades fanns det regler för högsta tillåtna klasstorlek, så kallade delningstal. Det fick vara högst 25 elever i årskurs 1-3 och högst 30 elever i årskurs 4-9. Om det fanns fler skulle de delas upp i två klasser.

Jag var själv lärare i grundskolans högstadium mer eller mindre på heltid i 20 år. En sak har jag kommit att inse - även om det kan vara som att svära i kyrkan: De sammanhållna klasserna har så här långt inte alltid varit det bästa för eleverna. Duktiga elever som går fort fram tvingas alltför ofta ägna för mycket tid åt att invänta klasskamrater, medan det samtidigt inte finns tid för elever som inte hänger med.

Politiker förstår ofta inte den utmaning som det innebär att undervisa i mindre homogena grupper och klasser. Att undervisa 30 elever eller fler i en klass, vilket många ämneslärare gör dagligen, är näst intill ett omöjligt uppdrag för läraren med ambitionen att nå fram. I verkligheten handlar det om sekunder och i bästa fall minuter som en elev kan få enskilt med läraren under en 40 minuter lång lektion med en stor grupp.

Jag menar att det behövs skrivningar om delningstal i skollagen. Staten ska reglera elevantalet i klasserna, men det ska grunda sig i forskning och lärares beprövade erfarenhet. Mindre klasser är det rimliga målet i en gemensam och sammanhållen skola utan nivågruppering. Det krävs ett tak på låt säga 20 elever i högstadieklassen för att grundskolan ska leva upp till ambitionen i riksdagsbeslutet 1962 att ge alla elever likvärdiga kunskaper och förutsättningar. Mindre klasser är enda sättet för läraren att nå fram till samtliga elever med en undervisning som kan stimulera varje enskild ung människa att nå sin yttersta förmåga.

Lärarnas Riksförbunds tanke har alltid varit att kunskap ska stå i centrum - att grundskolan ska ge kunskap. När jag tillträdde som förbundsordförande påstod dock en del att den inställningen var konservativ. Grundskolans konstruktörer drömde 1962 om en skola med nationellt likvärdiga kunskaper. Den drömmen ska bestå och bli verklighet. Detta är inte minst viktigt nu när ungdomsarbetslösheten är ett allt större problem.

Svenska elever har rätt till behöriga lärare som i mindre klasser kan ge dem en god undervisning. Men då måste vi också komma tillrätta med det faktum att under grundskolans tid har lärarna förlorat lönemässigt jämfört med alla andra jämförbara grupper.

METTA FJELKNER

För kommentarer:
Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 68
För upplysningar:
Zoran Alagic, presschef Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 00

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Helena Linge

Sidan senast uppdaterad: 2014-01-15 15.02

Ansvarig redaktör för sidan: Peter Käll

Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas riksförbund, medverkar i boken "Grundskolan 50 år - från folkskola till folkets skola" (Ekerlids förlag) som presenterades i dag.