Sök Sök
Meny Meny

Logga in

14 jun 2018

"Låt inte krisen gå ut över eleverna"

Det finns ett tydligt samband mellan nedskärningarna på skolan under 90-talets krisår och 2000-talets försämrade studieresultat. Risken är stor att samma sak händer igen när kommunerna nu åter tvingas spara, skriver Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas Riksförbund, och Gustav Fridolin, riksdagskandidat (MP), som menar att en del av de extrapengar till välfärden som den rödgröna oppositionen utlovar i sin skuggbudget måste öronmärkas för skolan.
Skolverkets statistik visar att lärartätheten sjunker i alla skolformer och i nästan hälften av kommunerna. Utslaget över hela landet är det en minskning från 8,5 lärare per hundra elever till 8,3, men i vissa kommuner är nedskärningarna mycket större. I några kommuner, som Kristianstad, har nästan var tionde lärare, räknat per elev, fått sluta på två år.

På många håll har nedskärningar på skolans område motiverats med krympande elevkullar, men statistiken visar att man skär ned också räknat per elev. Det är nedskärningar som motiveras med minskade skatteintäkter, men de kommer att bli dyra för samhället på sikt.
Enligt Konjunkturinstitutet kommer skatteunderlaget att utvecklas svagare och i kommande besparingar kan över 20 000 jobb skäras bort i kommunerna. Många av dessa kommer att vara lärare, om inget görs. Därtill kommer det minskade stödet till kommunerna som regeringen bekräftade i vårbudgeten att skynda på försvagningen av skolan. Regeringen sviker därmed sitt löfte om en skola med ökad kvalitet.

Ett mer långvarigt stöd skulle kunna skydda dagens elever från att uppleva det slag som drabbade skolan under 90-talet. Då minskades lärartätheten i svensk skola med uppemot 19 procent. I den dåvarande regeringens välfärdsbokslut, som togs fram under ledning av statsvetaren och sociologen Joakim Palme efter de hårda åren på 90-talet, konstaterades:
"De första som kommer att ha genomgått hela grundskolan efter reduceringen av lärartätheten är födda under mitten/slutet på 1980-talet, och de kommer att lämna grundskolan under de första åren på 2000-talet. Aktuella studier har visat på ett samband mellan undervisningsresurser och undervisningsresultat, så en negativ effekt av resursminskningen är att förvänta."

Idag är samma sak på väg att hända. Lärare jobbar fler timmar än vad de skall för att hinna med alla arbetsuppgifter. Ännu mer jobb betyder mer stress. Det innebär naturligtvis negativa följder för skolresultaten eftersom en pressad lärare inte gör ett lika bra jobb som annars.

Efter 90-talsnedskärningarna kunde man se att andelen elever som lämnade grundskolan utan gymnasiekompetens fördubblades och internationella bedömningar slog fast försämrade studieresultat i ämnen som matematik och språk. I debatten har studieresultaten ibland förklarats med en allmän ordningslöshet och brist på disciplin. Även om den diskussionen inte är oviktig kan vi konstatera att de internationella studier man lutat sig mot snarare har pekat på att eleverna har för lite tid med väl förberedda lärare.

Skolverkets siffror visar att den här krisen drabbar skolan ännu snabbare än under 90-talskrisen. Det är eleverna som får bära kostnaderna för krisen, men i förlängningen kommer det att bli dyrt för oss alla. Fortfarande idag betalar vi för de unga som slogs ut på 90-talet. Ungdomsstyrelsen har räknat ut att vi gick in i den här krisen med uppemot 90 000 unga i utanförskap, varav ungefär hälften är i den situationen permanent. En enda människa som marginaliseras i ung ålder beräknas kosta samhället 12,5 miljoner kronor under sin livstid. Kostnaderna för hanteringen av den förra krisen ser vi i ökade sociala problem och kriminalitet.

Ekonomiskt ansvarstagande får aldrig förväxlas med ekonomisk dumdristighet. De långsiktiga kostnaderna för nedskärningar på skolan uppväger inte de kortsiktiga besparingarna. Skolan behöver resurser som är stabila över tid och inte förändras med konjunkturen. Allt annat är oansvarigt mot våra ungdomar och mot vårt lands framtid som kunskapsnation.

Oppositionen som denna vecka lägger fram sitt budgetalternativ till riksdagen föreslår att 12 miljarder kronor mer skall gå till välfärden. Det är välkommet, men mot bakgrund av Skolverkets statistik där lärartätheten sjunker måste en stor del av dessa pengar gå till skolan och till att rusta upp det som skurits bort.

Tyvärr kommer det inte att vara öronmärkta pengar och därför måste vi uppmana alla kommuner att, om oppositionens alternativ segrar i valet, satsa en stor del av de extra pengarna på just skolan.

Metta Fjelkner
Gustav Fridolin

För kommentarer:
Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 68
För upplysningar:
Zoran Alagic, presschef Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 00

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Helena Linge

Sidan senast uppdaterad: 2018-06-14 08.40

Ansvarig redaktör för sidan: Peter Käll