Sök Sök
Meny Meny

Logga in

20 okt 2017

Låt inte valet sinka skolan, Alliansen!

Skolan är ett av de viktigaste politikområdena där alliansen återerövra ledartröjan. Frågan är hur det ska gå till? Det viktigaste politiska initiativet, att komma överens långsiktigt om Skolkommissionens förslag, får kalla handen. Strategiska överväganden går före sakligt innehåll och skolans bästa, skriver Åsa Fahlén och Matz Nilsson i Sydsvenskan.

Åsa Fahlén, förbundsordförande

Åsa Fahlén, förbundsordförande

Före sommaren lämnade skolkommissionen sitt slutbetänkande till regeringen. Det innehåller förslag på hur elevresultaten och likvärdigheten ska kunna förbättras i skolan. Bland annat handlar det om att staten måste ta ett större ansvar för finansiering och resursfördelning, att lärare och skolledare ska kunna få regelbunden fortbildning samt en rad åtgärder mot skolsegregationen.

I arbetet har såväl representanter från forskningen som skolans professioner ingått, så förslagen är väl förankrade. Kommissionen betonar helheten i förslagen, alltså att de i så stor utsträckning som möjligt ska genomföras sammantaget för att få god effekt.

Regeringen började redan före presentationen av slutbetänkandet att bryta loss delar och gå fram med vissa förslag separat, något som fortsatt under sommaren. Det är olyckligt, då grundtanken med skolkommissionen förflackas och viktiga delar riskerar att inte alls genomföras. Regeringen säger sig dock ha intentionen att genomföra alla kommissionens förslag, även om en tidtabell för detta inte presenterats.

Ännu värre är det att allianspartierna visat ointresse för Skolkommissionens förslag eller direkt avvisat dem. Det politiska maktspelet tycks överordnat men det är beklagligt att det även ska genomsyra skolan inför valrörelsen. Det är destruktivt för skolan och för oss som jobbar där.

Skolkommissionens förslag borde utgöra en basplatta för den framtida skolpolitiken i syfte att göra den mer förutsägbar. Varken lärare, skolledare eller elever är betjänta av den ryckighet som kännetecknat den svenska skolan de senaste decennierna. I en tid där de ideologiska positionerna allt mer ställs på sin spets, samtidigt som nya värderingsskalor blir viktiga för politiskt ställningstagande, är det desto viktigare att staka ut långsiktigt hållbara lösningar för hur skolan ska se ut och fungera.

Mycket av det som beslutades under alliansregeringarna 2006-2014 var både nödvändigt och välgörande för skolan. Det handlar till exempel om nya läroplaner med tydligare kunskapsfokus, ny lärarutbildning, ny skollag och satsning på karriärtjänster. Gemensamt för dessa alliansreformer är att staten pekades ut som den aktör som har bäst förutsättningar att ge skolan likvärdiga förutsättningar för att lyfta, vilket är helt riktigt. Skolkommissionens förslag vore en naturlig fortsättning på reformarbetet.

Nu är det hög tid att lägga grunden för reformer som ska prägla skolan i flera decennier framöver. Staten behöver ta ansvar för skolans finansiering och resursfördelning. 290 kommuner och över tusen friskolor kan inte på egen hand, var och en för sig, styra skolan mot likvärdighet. Den senaste PISA-undersökningen visar att utvecklingen mot större klyftor fortsätter och allt tyder på att de blir än djupare om inget helhetsgrepp tas.

För att öka skolprofessionernas attraktionskraft och också kunskapsutvecklingen i skolan krävs också ett professionsprogram som är på riktigt. Lärare och rektorer måste få tillgång till en nationellt reglerad och kvalitetssäkrad fortbildning. Redan idag är det just de statliga fortbildningsinsatserna som är de mest effektiva, att jämföra med generella peppföreläsningar och flummiga temadagar som vissa huvudmän erbjuder lärarna och skolledarna som kollektiv.

Ytterligare en hörnpelare i kommissionens förslag är att förändringar behöver göras för att bryta segregationen i den svenska skolan. Det innebär ingalunda att skolvalet måste avskaffas eller att friskolereformen ska avvecklas, tvärtom. I syfte att garantera fortlevnad av valfriheten och friskolorna behöver justeringar i 90-talsreformerna göras, annars är risken stor att samhället slits isär fullständigt. Det är dessutom förändringar som friskolorna själva borde finna intressanta, då det inte handlar om vinstbegränsningar.

Vår uppmaning till Alliansen är att lita på lärarna och skolledarna när vi säger att det är helt avgörande för skolans framtid att skolkommissionens förslag tas om hand inom ramen för en blocköverskridande överenskommelse. Det finns även efter en sådan överenskommelse utrymme att driva skolpolitik, med den enda skillnaden att skolan då vilar på en stabil strukturell grund.


Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

Matz Nilsson, ordförande Sveriges Skolledarförbund

För kommentarer:
Ordförande Lärarnas Riksförbund, 073-430 42 74 

För upplysningar:
Pressjour Lärarnas Riksförbund, 08-613 25 55 

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Helena Linge

Sidan senast uppdaterad: 2017-10-20 07.59