Sök Sök
Meny Meny

Logga in

18 feb 2013

Misslyckad decentralisering bakom skolans problem

Det har gått mer än 20 år sedan skolan kommunaliserades och kommunerna har haft all möjlighet att satsa på skolan. I stället har utvecklingen gått åt helt fel håll. Ändå ifrågasätter C inte den misslyckade decentraliseringen i sin nya skolsatsning. Det skriver Bo Jansson i Upsala Nya Tidning.

Mycket av det som föreslås nu i den heta skoldebatten är bra. Alla partier säger sig vilja fokusera på kunskapsuppdrag och på att lärare ska kunna ägna sig åt det som de är utbildade för. Nämligen att undervisa och utbilda eleverna.

Som jag påpekade i mitt tidigare inlägg på UNT Debatt, 31/1, var det under en tid inte en självklarhet. Lärare skulle inte vara lärare, utan handledare. Ja det var till och med ”fel” att undervisa eleverna. Så var synsättet för inte alltför länge sedan då kommunerna skulle försöka ”utveckla skolan” efter eget huvud.

Jag tycker det är lovvärt att det görs bra saker av bland annat Centern i Uppsala. Och flera av de förslag man nämner i UNT den 14 februari är intressanta. Men det har gått mer än tjugo år sedan skolan kommunaliserades och kommunerna har haft möjligheten att satsa på skolan, men i stället har utvecklingen gått åt helt fel håll.

Likvärdigheten har skadats svårt när alla ska få uppfinna hjulet på nytt. Det är lite av den inställningen som kan anas när Centern inleder ”Skolresan” för att utveckla sin skolpolitik. Den misslyckade decentraliseringen ifrågasätts inte, utan är fortsatt själva utgångspunkten.

Motiven för att kommunalisera skolan må ha varit vällovliga. Man ville bland annat, som centerföreträdarna skriver: ”öka det lokala inflytandet, ge föräldrar större möjligheter till insyn, anpassa undervisningen efter de lokala förutsättningarna”.

Men ett av flera problem med den lokala styrningen var att snart blev det viktigare att spara på skolan än att satsa på lärarna och arbetet med eleverna.

I dag fördelas pengarna också helt godtyckligt i olika kommuner. Skolverket har konstaterat att ”det stora flertalet av kommunerna inte har någon tilläggsresurs baserad på socioekonomiska faktorer vare sig i förskola, grundskola eller fritidshem. I de kommuner som har en sådan tilläggsresurs utgör resursen i allmänhet en liten andel av budgeten.”

OECD åskådliggör i sina analyser att Sverige är ett land där vi tillåter att skillnaderna mellan elevers socioekonomiska bakgrund blir skillnader i skolresultat. Lärarnas Riksförbund har visat att skillnaderna mellan de svagaste och starkaste har ökat med trettio procent mellan 1999 och 2011. Skillnaderna mellan hur kommunerna lyckas är dessutom stora.

Att tillåta detta fortgå menar vi i Lärarnas Riksförbund är ett svek inte bara mot de barn och elever som är direkt drabbade, utan mot hela samhället.

Jag och en överväldigande majoritet av lärarkåren i grundskolan och gymnasieskolan menar att det krävs ett ökat nationellt ansvar för den svenska skolan för att stoppa de ökande skillnaderna mellan svaga och starka som vi ser i dag. En skillnad som också leder till att många som studerar vidare inte får med sig tillräckliga kunskaper ibland annat svenska språket.

Det är detta faktum som denna viktiga debatt i UNT bör utgå från.

Bo Jansson 1:e vice ordförande för Lärarnas Riksförbund

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Helena Linge

Sidan senast uppdaterad: 2014-07-10 13.54

Ansvarig redaktör för sidan: Peter Käll