Sök Sök
Meny Meny

Logga in

15 okt 2009

Misstro mot lärarna en dålig start

Lärarna har allt mindre tid för varje elev. Och nu vill arbetsgivaren krama ur ännu fler timmar. Frågan är vad som då händer med undervisningens kvalitet? En tuff avtalsrörelse väntar, skriver Metta Fjelkner, Lärarnas Riksförbund, och Eva-Lis -Sirén, Lärarförbundet, som utesluter ett avtal utan centrala lönepåslag.
Kunskap är en av de mest betydelsefulla tillgångarna för vårt land. Lärarnas uppdrag är att leda dagens unga in i framtiden. När lärare lyckas påverkar det inte bara elevers möjlighet att nå sina drömmar, utan hela Sveriges utveckling. För Sveriges skull borde därför Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) argumentera för lärarnas status och förutsättningar. Tyvärr gör inte SKL:s företrädare det på Brännpunkt den 12/10.

Nästa års avtalsrörelse kommer att handla om att vi vill att Sveriges lärare ska kunna utföra sitt arbete med hög kvalitet. Lärares uppgift är att undervisa och förmedla kunskap till eleverna och hjälpa dem att nå målen. Och då behövs tid för såväl förarbete som efterarbete.

SKL:s företrädare säger att man vill se framåt. Men den som inte vill eller vågar se och förstå historien upprepar bara aningslöst misstagen om igen. Det tänker vi inte göra. Vi tänker se framåt och lära av gångna misstag.

Vi lärare slöt 1996 ett avtal med dåvarande Kommunförbundet som skulle ge nya arbetstidslösningar. Sedan dess har vi fått fler elever, större klasser och därmed mindre tid för varje elev. Detta drabbar alla elever. Både de som behöver mer tid för att få med sig kunskaperna, men också de som kan gå fortare fram.

Vi lärare har allt mindre tid för den enskilde eleven och antas kunna ägna oss åt allt annat än att undervisa och stärka undervisningens kvalitet. Det är den verklighet som lärare lever i varje dag, oavsett vilken nationell statistik SKL pekar på. Vårt mål är att höja resultaten och se till att alla elever når kunskapsmålen. Men vem ska ansvara för kvaliteten i undervisningen och värna elevens rätt om arbetsgivaren tillåts krama ur mer timmar utan insikt om kvalitet?

Politikernas viktigaste uppgift är att ge skolledare och lärare de mest optimala förutsättningarna att lyckas med sitt uppdrag. SKL argumenterar för att de centrala parterna inte ska lägga sig i utan istället lita på de lokala parterna. Samtidigt som detta sägs, slår SKL fast att rektor ska ha totalkontroll över när lärarna är på arbetsplatsen och att detta ska regleras centralt. Det är sorgligt att SKL för en sådan argumentation istället för att tillsammans med oss skapa en strategi för en skola där lärarna hinner och orkar vara de lärare de vill vara — och som dagens elever och kunskapsutmaningar kräver.

SKL ansluter sig till övriga arbetsgivarorganisationer och vill inte ha centrala lönepåslag i kommande avtal. Den modellen prövades 2007. Då passade många kommuner på att ge lärarna mindre än andra och i vissa fall inget alls. Visa av den erfarenheten kommer vi inte att skriva på ett centralt avtal utan centrala påslag.

Individuell lön har arbetsgivarna länge velat ha. Vi har avtal som slår fast detta. Vi vill givetvis att de duktiga lärarna ska kunna ha en mycket hög lön. Det är därför mycket beklagligt att arbetsgivarna hittills gjort så litet för att få det att fungera. Istället har vi fått kraftigt minskad lönespridning. Skolledarna har varken mandatet eller modet att premiera de bästa lärarna.

Skolledningen har det yttersta ansvaret för skolans utveckling och strategi. Enligt flera studier, bland annat den så omtalade McKinseyrapporten ägnar skolledare i framgångsrika skolländer omkring 80 procent av sin arbetstid åt att vara pedagogiska ledare. Det behöver förstås också svenska skolledare för att kunna fullgöra sitt uppdrag.

Om den negativa resultatutvecklingen i skolan ska brytas, måste krafttag till för att ändra på den misstro som finns. Det var också vad Per Unckel, opartisk ordförande i parternas arbetstidsgrupp konstaterade, efter att gruppen misslyckats med att nå en lösning. Unckel har tyvärr rätt: i många skolor präglas relationen mellan lärarna och skolledningen av misstro. Vi måste få bukt med denna misstro om vi ska få skolan att fungera bättre.

Med den pågående ekonomiska krisen och en arbetsgivare som så tydligt vill få större inflytande över arbetstiden vet vi att en tuff avtalsrörelse väntar. Oavsett om vi har hög- eller lågkonjunktur är det samhällsekonomiskt dyrare att låta bli att satsa på skolan.

Vi är beredda att möta alla förslag på ett konstruktivt vis. Men då måste det finnas ett förtroende från båda håll. Och vi förväntar oss då att vi har en motpart som litar på lärarna och som sätter undervisningskvaliteten, elever, lärare och skolledare i centrum — inte kontroll och bristande tillit.

METTA FJELKNER
ordförande Lärarnas Riksförbund

EVA-LIS SIRÉN
ordförande Lärarförbundet

För kommentarer:
Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 68
För upplysningar:
Zoran Alagic, presschef Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 00

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Helena Linge

Sidan senast uppdaterad: 2014-01-15 15.03

Ansvarig redaktör för sidan: Peter Käll