Sök Sök
Meny Meny

Logga in

07 jul 2008

Ny finansiering för skolan

Likvärdigheten i skolan har minskat efter 90-talets reformer. Vi ser hur resultaten i skolan sjunker långsamt men stadigt och att elever har svårt att få det särskilda stöd de behöver. Skolan får helt enkelt på alltför många håll inte tillräckliga resurser i förhållande till behoven.
Utbildningsreformerna som genomfördes på 1990-talet gjorde att kommunerna övertog det huvudsakliga ansvaret för finansiering och styrning av undervisningen inom de olika skolformerna. De öronmärkta pengarna till skolorna minskade, och skillnader mellan landets kommuner avseende utgifter till för-, grund- och gymnasieskolan ökade kraftigt. Kommunerna klarade inte skolans kunskapsuppdrag.

Ta ansvar för skolan — utred kommunaliseringen och friskolereformen
Lärarnas Riksförbund kräver därför att rikspolitikerna tar sitt ansvar för skolan.

Vi utmanar Lars Ohly vars vänsterparti gick med på kommunaliseringen av skolan mot socialdemokraternas aldrig infriade löfte att det skulle innebära mer resurser till skolan.

Vi utmanar socialdemokraternas Mona Sahlins som har öppnat för en utvärdering av kommunaliseringens konsekvenser ur ett likvärdighetsperspektiv. Nu gäller det att resten av partiet ställer upp bakom detta.

Vi utmanar också moderaternas Fredrik Reinfeldt och folkpartiets Jan Björklund att inte huka sig och komma med undanflykter att vi måste vänta med beslut till nästa mandatperiod.

Vi vill att man ställer sig bakom tillsättningen av en utredning för att få fram en objektiv analys av kommunaliseringens och friskolereformens konsekvenser. Men också att föreslå ett nytt finansieringssystem för 2010-talets skola.

Det är nämligen hög tid att diskutera alternativa resursfördelningsmodeller. Vi vill ha ökad rättvisa för elever med skilda bakgrunder och olika geografiska hemvist. Vi vill ha ett system som är robust för konjunkturella fluktuationer.

Ny finansiering för skolan
Frågan är bara vilka principer bör vara som utgångspunkt?

Ett nytt statligt finansieringsansvar där fördelningsprincipen utgår från olika gruppers behov av extra stöd? Eller ett system där kommunerna behåller makten över tilldelningen av resurser till skolorna, men där staten inför restriktioner på hur och i vilken omfattning som resultaten inom varje skola får skilja sig åt för elever med olika bakgrunder?

Det finns andra kvaliteter i ett skolsystem än bara valfrihet och konkurrens. Skolan måste uppmuntra höga prestationer för alla elever - föräldrarnas bakgrund får inte spela så stor roll som det gör idag. Idag är det alltmer så att främst välutbildade och engagerade föräldrar kan orientera sig i dagens konkurrens- och valfrihetssamhälle.

De reformer som nu genomförs på skolområdet medför i sig stora förändringar. De som säger att lärare vill ha lugn och ro och inte vill se nya omorganisationer har fel. Senast fördes de fram av statsminister Reinfeldt som på Lärarnas Riksförbunds kongress visade en förvånande okunnighet då han sa att lärare inte vill se några organisationsförändringar.

Jag påstår att statsministern har fel! Lärare ser inte ett ökat statligt ansvarstagande som problematisk, tvärtom!

Reinfeldt struntar i lärarna
På Lärarnas Riksförbunds kongress nyligen väckte Reinfeldt både förvåning och irritation genom att säga att lärare på gymnasiet skulle nöja sig med den skattesänkning som kommit alla löntagare till del.

Däremot har statsminister Reinfeldt aktivt stöttat till exempel Vårdförbundet i deras lönekamp. Och vad ser vi nu? Jo, en inflation är på 4 %. Samt en beräknad löneökning för våra medlemmar på dryga 2 %.

Vi kan nu se att kommunerna inte ens kompenserar för inflationen för lärarna på grundskolan och gymnasiet. Under hela 2000-talet har en omfördelning skett från lärarkollektivet till andra yrkesgrupper inom kommunerna. Men vi kan inte stillatigande acceptera denna omfördelning, på åtskilliga miljarder kronor som tagits från skolan och lagts på andra grupper. Vi kräver en ändring!

Vi vill inte se omfördelningar. Det krävs istället nya resurser både till skola och till vård, för att detta problem ska lösas.

Den kollektiva löneutvecklingen visar att pengarna tagits från lärarna och förts över till andra. Vi ser att kommunerna medvetet vill ha skolan som en "budgetregulator".

Lärarna lurats på 7 000 kronor
De flesta gymnasielärare låg i slutlöneklass när det gamla systemet avskaffades 1996. Det innebar en slutlön på cirka 19 000 kr för en adjunkt på gymnasiet. 2007 var medianlönen för gymnasielärare allmänna ämnen ca 27 500.

Men hade gymnasieläraren haft samma löneutveckling som socionomer i SSR eller sjuksköterskor i Vårdförbundet hade lönen ökat med 79 resp. 80 % och då hade medellönen varit på cirka 34 500. I ett individuellt lönesystem hade topparna legat på över 40 000 kr.

Om vi ska få en nationell samling kring skolan så måste politikerna, inklusive statsministern, ta ett samlat ansvar för skolan — och även satsa på lärarna.

I tider av förändring vet vi idag inte vilka jobb som finns kvar om 10, 30, 50 år eller mer. Men ett är säkert. Läraryrket kommer att finnas. Skolan finns. Men hur ska vi kunna rekrytera lärare till skolan med denna utveckling? Varför Sveriges rikspolitiker och däribland statsminister Reinfeldt, inte vill ta ansvar för skolan, det kan jag inte förstå.

Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund

För kommentarer:
Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 68
För upplysningar:
Zoran Alagic, presschef Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 00

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Helena Linge

Sidan senast uppdaterad: 2017-04-12 14.11

› Läs mer om vanliga
  frågor och förmåner