Sök Sök
Meny Meny

Logga in

02 okt 2009

Oacceptabel segregering i svensk skola

Staten får inte abdikera från alla barns lika rätt till en skola av hög kvalitet. I kommuner med hög andel lågutbildade föräldrar och många personer med invandrarbakgrund behöver skolorna mer resurser för att eleverna ska ha samma chans att nå målen som staten satt upp. Istället har vi allt mer slagit in på en rakt motsatt väg. Resultatet är att vi skapar ett A- och ett B-lag inom svensk kunskapsutveckling. Det är mycket alarmerande! Det skriver Metta Fjelkner och Anders Lago.
Social bakgrund har allt fått större betydelse i svensk skola. Slutsatsen dras i Skolverkets nya rapport Vad påverkar resultaten i svensk grundskola - en sammanfattande analys. Verket skriver följande i rapporten: "Det har även blivit större resultatskillnader mellan olika skolor och mellan olika elevgrupper, framförallt utifrån social bakgrund." Det här är mycket oroande och en del av en process som pågått i vårt samhälle under lång tid och under flera regeringar.

Klyftorna ökar. Skolan är inte längre är likvärdig i vårt land. Den har kanske aldrig varit det, men skillnaderna ökar oroväckande snabbt. Vi kan se stora skillnader i lärartäthet där till exempel Södertälje har 7,6 heltidstjänster per 100 elever, jämfört med Lidingö som har 8,1. Detsamma gäller andelen behöriga till gymnasieskolans nationella program som i Södertälje är 77,5 procent medan den i Lidingö är 95,8 procent. Samtidigt är andelen elever med invandrarbakgrund 0,2 (!) procent i Lidingö och 50,7 procent i Södertälje. Skillnaderna är alldeles för stora. Där behoven är som störst är ofta resurserna alldeles för små.

En likvärdig skola där ungdomar och barn får kunskaper är den främsta garanten mot utanförskap. Skolan kan verkligen göra skillnad. Sedan lång tid tillbaka är svenska politiker överens om att ett barns möjlighet att lyckas i skolan och livet ska avgöras av talang och eget arbete, inte av att man bor i ett postnummerområde med höginkomsttagare. Tyvärr har man varken nationellt eller lokalt lyckats skapa en resursfördelningsmodell som gör detta möjligt. Det är en ynkedom.

Lika möjligheter kräver olika resurser. Alla skall ha samma chans och möjligheter. Vi måste få en likvärdig skola. En skola som kompenserar för elevernas sociala och ekonomiska bakgrund. Vi behöver mer och rätt resurser i de områden som behöver det allra mest.

I dag är det tvärtom. Socioekonomiskt starka kommuner har möjlighet att satsa på skolan. Kommuner med sämre resurser tvingas istället lägga sina resurser på bland annat sociala kostnader, som skenar iväg extra mycket under en lågkonjunktur. Bilden bekräftas av Skolverket: "Resultaten pekar mot att kostnadsvariationen till stor del bestäms av faktorer som kommunerna inte direkt kan påverka". Ansvariga politiker måste satsa på särskilt utsatta områden så att skolan och utbildningen blir det som blir integrerande istället för segregerande.

För just Södertälje ligger resurserna till skolverksamheten klart under rikssnittet, trots att resultaten är svaga och behoven är mycket större än på många andra platser. Ser man till de så kallade standardkostnaderna som används i kostnadsutjämningssystemet för att jämföra kommunerna handlar det om 10-15 procent för lite. En kommun som Södertälje skulle säkert behöva ytterligare 400-500 lärare för att kunna ge alla elever en kvalitativt bra skola.

För att komma till rätta med de ökande problemen i storstäderna måste alla elever få en skolgång där de har en rättvis chans att nå målen. Skollagen är inte bara en pliktlag. Den är också en rättighetslag som ger varje elev rätt att klara kunskapsmålen. De statliga resurserna borde ta större sådan hänsyn.

Regeringen måste våga diskutera ansvars- och fördelningsfrågorna för att bidra till en mer rättvis situation mellan kommuner och enskilda bostadsområden. Framförallt måste man inom ramen för statsbidrags- och utjämningssystemet snabbt ta fram ett mer rättvist system för resursfördelningen. De olikheter som finns i dag är inte hållbara på lång sikt.

Kommunerna måste få likvärdiga förutsättningar för att bedriva skola. Därför är det rimligt att staten tar ett ökat finansieringsansvar för skolan, där mycket större hänsyn tas till kommunernas olika elevsammansättning. Syftet är att ge kommunerna, inklusive friskolorna, likvärdiga förutsättningar att bedriva skola. Staten får inte abdikera från alla barns lika rätt till en skola av hög kvalitet. I kommuner med hög andel lågutbildade föräldrar och många personer med invandrarbakgrund behöver skolorna mer resurser för att eleverna ska ha samma chans att nå målen som staten satt upp. Istället har vi allt mer slagit in på en rakt motsatt väg. Resultatet är att vi skapar ett A- och ett B-lag inom svensk kunskapsutveckling. Det är mycket alarmerande!

Det är dags att på allvar diskutera hur skolan ska få rätt resurser för att kunna fokusera på kunskapsuppdraget som lyfter både den enskilde och samhället. Det ska inte spela någon roll var man bor eller vilken etnisk eller social bakgrund man har. Politikerna måste skapa en långsiktig och rättvis finansiering av skolan. Skolan som är murbräckan in i framtiden, vägen till rättvisa och utveckling.

Metta Fjelkner är ordförande för Lärarnas Riksförbund.
Anders Lago är kommunstyrelsens ordförande (s), Södertälje.

För kommentarer:
Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 68
För upplysningar:
Zoran Alagic, presschef Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 00

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Helena Linge

Sidan senast uppdaterad: 2014-07-08 15.10