Sök Sök
Meny Meny

Logga in

29 sep 2017

Ojämlikt gymnasium

Antalet undervisningstimmar för en gymnasiekurs om 100 poäng kan variera allt mellan 50 och 110 timmar beroende på skola, skriver Åsa Fahlén i UNT.

Åsa Fahlén, förbundsordförande

Åsa Fahlén, förbundsordförande

Äntligen har nu grundskolan fått en stadieindelad timplan. Den kommer att bidra till en mer likvärdig skola samt garantera att alla elever får den undervisningstid de har rätt till. Det kommer att bidra till den tydlighet som lärare, elever och föräldrar har rätt att kräva.

I det avseendet släpar gymnasieskolan hopplöst efter. Där är det fortfarande rektorns sak att bedöma hur många undervisningstimmar som behövs i olika kurser.

Denna bedömning baseras alltför ofta enbart på skolans ekonomi och varierar därmed från kommun till kommun och från rektor till rektor. När det borde utgå ifrån ämnets art och elevernas förutsättningar. Låt oss se vilka skillnader i likvärdigheten mellan olika elevers förutsättningar detta kan innebära.

Lärarnas Riksförbunds undersökningar visar att antalet undervisningstimmar för en gymnasiekurs om 100 poäng kan variera mellan 50 och 110 timmar.

Det är självklart att en elev inte har samma möjligheter att ta sig till kunskaper om eleven får 50 i stället för 100 timmar lärarledd undervisning. Återkommande berättar våra medlemmar att de inte har fått tillräckligt med undervisningstimmar i förhållande till de mål som eleverna ska uppnå under kursen. Dessutom har de mycket begränsade möjligheter att påverka tilldelningen av undervisningstiden utifrån elevernas olika behov.

Det är djupt allvarligt att gymnasieelever och lärare på detta sätt ges helt olika förutsättningar för undervisningen beroende på i vilken gymnasieskola de befinner sig.

Detta trots att Skollagen säger att den svenska skolan ska vara likvärdig för alla elever inom varje skolform.

Den stora spridningen i undervisningstid är en stor och orimlig orättvisa som uppstått till följd av att kopplingen mellan gymnasiepoäng och garanterad undervisningstimme avskaffades. Syftet med avskaffandet var inte att det skulle innebära en besparing utan att mer tid skulle läggas ut i de ämnen och kurser där eleverna hade större behov och eventuellt mindre i andra.

Men det finns tecken på att det snarare ges mindre undervisningstid i gymnasieskolan nu än tidigare.

Detta är oroväckande eftersom den lärarledda undervisningen är det som har störst betydelse för elevernas kunskaper.

Med tanke på detta är det också helt obegripligt att återinförandet av kopplingen inte fanns med bland de 97 förslag som gymnasieutredningen lämnade för att öka gymnasieskolans kvalitet och genomströmning. Som skäl till detta angavs lärarbristen. Det är ansvarslöst att på det sättet sänka ambitionerna och bygga en skola utifrån en situation som måste vara ett övergående tillstånd.

Det handlar i stället om att parallellt komma med åtgärder för att locka fler till läraryrket och samtidigt få de yrkesverksamma att stanna kvar.

Visserligen föreslog utredningen att i samband med en eventuell utveckling mot ämnesbetyg bör frågan om timplan utredas. En sådan utredning, och innan åtgärderna eventuellt blir verklighet, kommer med regeringens nuvarande takt att dröja ett halvt decennium. Just nu är dock situationen sådan att många elever i landets gymnasieskolor inte når kunskapsmålen för att tiden helt enkelt inte räcker till. Samtidigt vet vi att var tredje elev inte når gymnasieexamen och får en svår väg till vidare studier och arbete.

Gymnasieminister Anna Ekström uttalade tidigare i år oro för att klyftorna mellan gymnasieskolor ökar. Hon menade att av de resurser vi har i skolan är god undervisning den viktigaste. Lärarnas Riksförbund delar den uppfattningen och uppmanar nu Anna Ekström att se till att:

Gymnasieskolan får en reglering som innebär att en gymnasiepoäng motsvarar minst en garanterad undervisningstimme.

Den administrativa bördan begränsas och andra icke undervisningsrelaterade uppgifter tas bort till exempel genom att anställa lärarassistenter och mentorer med annan utbildningsbakgrund.

Staten satsar resurser så att det kan anställas fler speciallärare och elevvårdspersonal i gymnasieskolan. Varje elev i behov av stöd måste få det stöd de har rätt till och den tilltagande psykiska ohälsan bland unga måste mötas redan i skolan.

Regeringen går vidare med gymnasieutredningens förslag om ämnesutformad gymnasieskola och att frågan om timplan också utreds i samband med detta.

I den svenska gymnasieskolan ska alla elever ha lika möjligheter att nå målen och tillgodogöra sig undervisningen.

Allt annat är förödande för Sveriges ambitioner som kunskapsnation.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

För kommentarer:
Ordförande Lärarnas Riksförbund, 073-430 42 74 

För upplysningar:
Pressjour Lärarnas Riksförbund, 08-613 25 55 

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Helena Linge

Sidan senast uppdaterad: 2017-09-29 08.28

Ansvarig redaktör för sidan: Peter Käll