Sök Sök
Meny Meny

Logga in

12 dec 2011

Privatiseringen av skolan misslyckad

Det finns klara paralleller mellan Caremaskandalen inom omsorgen och de privata aktörerna på skolans område. Även om de exceptionella missförhållanden som har uppdagats inom omsorgen ännu inte har uppstått i allt för stor omfattning inom skolan, så finns det likheter i de bakomliggande drivkrafterna.
Allt för ofta hamnar villkoren för de anställda och kvaliteten på verksamheten i bakgrunden när vinstdrivande företag i dagens system ska bedriva skattefinansierad verksamhet. Därför är det viktigt att översynen av friskolereformen nu verkligen leder till en ordentlig uppstramning, så att fördelarna med många alternativ återigen kan överväga nackdelarna. Det skriver Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund, på SVT Debatt.

Lärarnas Riksförbund var positiva till friskolereformen i början av 1990-talet. Missnöjet med kommunaliseringen av den svenska skolan - och bristerna hos de kommunala arbetsgivarna - gjorde att många lärare hade höga förhoppningar på de nya privata arbetsgivarna. Dessa var då ofta kooperativ, enskilda skolor och stiftelser. Valfriheten skulle öka också för lärare, och den ökade konkurrensen skulle leda till högre löner och bättre arbetsvillkor. Småskaligheten och de pedagogiska idéerna stod i centrum.

Tyvärr kan vi nu - tjugo år senare - konstatera att förhoppningarna har kommit på skam. Vinstintresset har blivit en allt starkare drivkraft för många privata arbetsgivare, som har prioriterat yta och kortsiktighet framför riktiga kvalitetssatsningar. Allt för många har insett att det enda sättet att ta ut en vinst, är att minska utgifterna. Därför har det knappast funnits något utrymme för högre löner och bättre villkor för lärare. Tvärtom har lärare allt för ofta fått allt fler uppgifter som inte är direkt kopplade till undervisningen: allt ifrån att stå och "sälja" företaget på mässor och liknande till att ansvara för lokalvård på små fristående skolor som har skurit ned på kostnaderna för städning. Tyvärr har vi också sett att den fackliga organisationsgraden är lägre på fristående skolor. Om det är ett tecken på en icke tillåtande atmosfär och attityd är svårt att säga. Men friskolorna har i alla fall inte tagit chansen att bidra till en verklig samhällsinsats genom att använda sina överskott till höjda lärarlöner.

Andra sätt att tjäna pengar har varit att inte behöva stå för dyra kostnader för bibliotek, idrottshall eller skolgård. Istället har man utnyttjat på offentliga platser - parker, kommunala bibliotek, med mera.

Allvarligast är dock att allt för många fristående skolor har skapat ett utrymme för vinst genom att anställa personer som inte är behöriga lärare. I praktiken har vem som helst kunnat få anställning och hålla i undervisningen på privata skolor. Det har givetvis påverkat kvaliteten på utbildningen och bidragit till de sjunkande kunskapsresultaten.

Likaså har friskole- och valfrihetsreformerna bidragit till det allvarliga problemet med betygsinflation. Kunskapsresultaten hos svenska gymnasie- och grundskoleelever har - enligt nationella kunskapsutvärderingar, internationella jämförelser och andra kunskapsjämförelser över tid - sjunkit. Ändå har betygsgenomsnitten i svenska skolan stigit. Det undergräver trovärdigheten i hela betygssystemet och håller på att göra betygen irrelevanta. De ekonomiska drivkrafter som har byggts in i systemet med skolpeng gör att man har skapat incitament för rektorer och skolledningar att utöva påtryckningar på betygsättande lärare att sätta högre betyg än vad eleven är värd - för att kunna använda höga genomsnittsbetyg för att marknadsföra skolan. Och problemet en färsk undersökning från Lärarnas Riksförbund visar att problemet är större i konkurrensutsatta kommuner med friskolor.

Nu har regeringen - tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet - påbörjat en översyn av friskolereformen. Jag är dock orolig över att den inte kommer att ta itu med alla de problem som har vuxit fram i kölvattnet på friskolereformen. Exempelvis vill regeringen inte ändra regeln som säger att lärare på fristående skolor inte omfattas av meddelarfriheten. Det betyder att skyddet för den anställde som påtalar oegentligheter på en skola är svagare för en lärare på en privat skola än för en lärare på en kommunal - trots att båda finansieras av våra skattemedel. Det är absurt och måste åtgärdas omgående.

Inte heller ur ett samhällsekonomiskt perspektiv har privatiseringen inom skolan varit en framgång. SNS visade i sin uppmärksammade rapport tidigare i år att konkurrensutsättningen på skolans område till och med har drivit på kostnadsökningen något. Friskoleetableringen har i alla fall inte bidragit till lägre kostnader.

Det betyder att skolan nu tar mer skattepengar i anspråk, men att vi får ut mindre kunskap för det, samtidigt som lärarnas situation har försämrats ytterligare. Till syvende och sist är det kanske inte så konstigt att det har misslyckats. Själva grundpremissen är ju att någon ska kunna bedriva en bättre verksamhet än den befintliga (för att kunna locka till sig elever), men för en lägre summa pengar (eftersom en del försvinner i vinst). Ekvationen bygger på att man kan göra enorma effektiviseringsvinster. Men dessa går allt för ofta ut över antingen lärarna eller kvaliteten på undervisningen. Dessutom har marginalerna blivit mindre i takt med att kommunerna har blivit bättre på att använda sina resurser mer effektivt.

Vilka har då gynnats av reformen? Att det nu är multinationella riskkapitalföretag snarare än småskaliga kooperativ och stiftelser som driver många fristående skolor talar väl sitt tydliga språk. Vi har inget emot att entreprenörer går in och driver skolor. Tvärtom kan det bidra till förnyelse och effektivisering. Men då måste dessa vara beredda att sätta kvaliteten på verksamheten och investeringar i de viktigaste resurserna — lärarna — framför det kortsiktiga vinstintresset. All privat verksamhet måste kunna gå med viss vinst. Men dagens friskolesystem har misslyckats med att säkerställa kvalitet framför att pengar flyttas till skatteparadis. Dessutom finns det en stor risk för bristande kontinuitet när kortsiktiga riskkapitalbolag går in, driver en skola i några år, och sedan säljer den på marknaden.

Vi står upp för att det måste finnas alternativ till kommunala skolor. I grunden är det bra med en ordning med flera alternativ, som stimulerar till nytänkande och öppenhet för nya pedagogiska idéer. Men vi måste tyvärr konstatera att erfarenheterna av friskolereformen gör att vi får lägga den i samma skamvrå som kommunaliseringen och valfrihetsreformen. Samtliga stora skolreformer från början av 1990-talet behöver nu ses över - samlat, och med en tydlig ambition att komma till rätta med de problem som har vuxit fram i dess kölvatten.

Det är viktigt för eleverna, som har rätt till en undervisning av hög kvalitet. Det är viktigt för lärarna, som har rätt att få respekt för sitt professionella yrkesutövande, bättre arbetsvillkor och högre lön. Och det är viktigt för Sverige, som behöver stärka sin konkurrenskraft genom att fokusera på kunskap - inte lägre löner.

Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund

För kommentarer:
Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 68
För upplysningar:
Daniel Färm, tf presschef Lärarnas Riksförbund, 070-650 12 09

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Helena Linge

Sidan senast uppdaterad: 2017-04-10 13.03

Ansvarig redaktör för sidan: Peter Käll