Sök Sök
Meny Meny

Logga in

03 nov 2015

Skolan kan bryta de rasistiska mönstren

Rasistiska strukturer eller våldsutövande rasistiska miljöer är en del av en social praktik där omgivningen tillåter ett visst sätt att tala om minoriteter, sexualitet och jämställdhet. Denna miljö tar tid att förändra men kan med rätt metoder motarbetas, skriver Christer Mattsson, Segerstedtinstitutet och Bo Jansson, Lärarnas Riksförbund.

Mot bakgrunden av tragedin i Trollhättan, de anlagda bränderna vid asylboendena och våld mot tiggare/romer är det många som frågar; hur hamnade vi här? Kanske vi också frågar oss hur det kunde gå så fort och så långt?

Det har gått mycket långt men knappast fort. Varningssignalerna har funnits länge. Utmaningen är att lära sig att se dem i tid och utläsa mönster emellan dem. I forskning om terrordåd talar man ofta om en radikaliseringsprocess. Den processen är en period av tid, beteenden och händelser som den enskilde individen eller en mindre grupp av individer genomgår när tankar omvandlas till radikala idéer och slutligen till politiskt, ideologiskt eller religiöst motiverat våld. Vi vill problematisera föreställningar om radikalisering och ge ett perspektiv på skolans och det pedagogiska arbetets möjligheter och ansvar. Det finns en ganska stor omedvetenhet i lokalsamhället kring närvaron av och risker för idéburet motiverat våld.

Gärningsmännen som låg bakom attentaten mot flyktingförläggningarna på 90-talet visade sig inte huvudsakligen vara de förväntade, organisationsanknutna och marginaliserade högerextremister, utan vanliga medborgare som inte sällan kom från lokalsamhällen med en rasistisk jordmån. Radikaliseringsprocessen var sällan särskilt utdragen och därför kom attentaten och identiteten på gärningsmännen att upplevas som chockerande för de drabbade lokalsamhällena.

Lokala värderingar och traditioner

Än i dag finns en uppfattning att våldsutövning med politiska förtecken tycks vara något som händer de andra – men inte här hos oss. Vi kan inte med visshet veta vilka det är som i dag riktar symboliskt och fysiskt våld mot tiggare eller vilka som bränner ner asylboenden och det är svårt att uttala sig om det enskilda fallet i Trollhättan mer än vad polisen redan gjort, men även med största möjliga försiktighetsnivå vågar vi påstå att det ofta finns en koppling till lokalt förankrade värderingar och traditioner.

Brottsförebyggande rådet gjorde grundliga ortstudier på 90-talet som tydligt visade den lokala förankringen och att det finns en anpassning till de värderingar och den människosyn som är nödvändiga och bidragande orsaker bakom detta subjektiva våld. Det är därför viktigt att uppmärksamma polariseringen som äger rum i samhället där grupper, verkliga och inbillade, marginaliseras. De upplever att de saknar inflytande i den demokratiska processen och att de stigmatiseras i skolans värdegrundsarbete.

Måste öka våra kunskaper

Just nu måste samhället givetvis öka skyddet mot de mål som kan utsättas för angrepp, så som asylboenden, men även höja säkerhetsmedvetandet på våra skolor. Vi måste också dokumentera alla angrepp som kan knytas till politiskt motiverat våld för att kunna genomföra långsiktiga analyser av deras karaktär. Ibland har vi lite för bråttom att försöka svara på frågan varför något händer så att vi hoppar över frågorna hur och när. Ökar vi våra kunskaper om hur och när politiskt motiverat våld uppträder i Sverige ökar också vår förmåga att förebygga detta såväl inom skolan, socialtjänsten som polis- och säkerhetsmyndigheter.

Vad gäller skolans arbete måste vi utveckla kunskaper om långsiktiga strategier mot allmänna rasistiska strukturer som vidmakthåller rasistiska föreställningar. Vi behöver riktade insatser för att möta ungdomar i skolan som är bärare av dessa strukturer. Genom en konfrontativ pedagogik, i vilken man som elev skall anpassa sig till att uttrycka rätt värderingar i stället för sina verkliga tankar, menar vi att skolan riskerar att fortsätta att befästa dessa strukturer då denna pedagogik pekar ut enskilda individer och mindre grupper. Rasistiska strukturer eller våldsutövande rasistiska miljöer är en del av en förankrad social praktik där man tillåter ett visst sätt att tala om minoriteter, sexualitet och jämställdhet. Detta är inget som går att lösa på en temadag eller ett skolår. Det förutsätter en helt annan nivå av medvetenhet, riktning och tillvägagångssätt.

Kulturella temadagar hjälper inte

I första hand är det inte en fråga om att få elever mer sensibla för den andre genom kulturella temadagar, möten med förmenta representanter för olika minoriteter och så vidare. Dessa insatser fortsätter bara att befästa föreställningar om vilka som är de avvikande. Det är viktigt att vi i skolan i stället genom en dialogbaserad pedagogik förmår elever att förstå vilka de själva är, varför de har de identiteter de har och på den grunden utveckla ett annat sätt att tala om sig själv och andra individer och grupper i lokalsamhället och på det sättet bidra till en annan form av lokalt förankrad social praktik.

Det handlar om ett arbete som kommer ta väldigt många år. Men det är väl värt att notera att de bränder som vi ser i dag sker i huvudsak i samma områden som det brann i för 25 år sedan. Det är samma områden som efter årtionden i mätningar och allmänna val visat sig ha en stark förankring för rasistiska och intoleranta värderingar.

Bo Jansson
ordförande Lärarnas Riksförbund

Christer Mattsson
tf föreståndare Segerstedtinstitutet, Göteborgs universitet


För kommentarer:
Bo Jansson ordförande Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 61

För upplysningar:
Zoran Alagic, presschef Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 00

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Helena Linge

Sidan senast uppdaterad: 2015-11-03 15.14

Ansvarig redaktör för sidan: Peter Käll