Sök Sök
Meny Meny

Logga in

29 jan 2013

Skolans inriktning har varit fel

Strukturen och inriktningen har under lång tid varit fel i skolan. Läraren ska inte vara ”handledare” åt elever som söker kunskap på egenhand. Läraren ska vara behörig, undervisa och leda rätt. Det skriver Bo Jansson, förste vice ordförande Lärarnas Riksförbund i Uppsala Nya Tidning.

Det är tyvärr inte förvånande att svenska studenters språkförmåga försämras, som vi kunnat läsa om i UNT för några veckor sedan (2/1). Det är resultatet av vad som pågått i svensk skola i ett par decennier. Och kan det kan komma att dröja ännu en tid innan förbättringar slår igenom.

Lärarnas Riksförbund var länge ensamma om kritiken av utvecklingen i skolan som lett fram till den situation som nu beskrivs av allt fler, bland annat av de nio högskolelärarna på UNT Debatt. De berättar om språkproblem som yttrar sig i alla tänkbara undervisningssammanhang. Det visar sig att studenterna har ett oerhört begränsat ordförråd och att ordförståelsen är grund eller direkt felaktig.

Enligt bland annat den internationella PIRLS-studien som granskar hur elever från hela världen förstår och behärskar sina modersmål, så har Sverige sedan 2001 åkt utför jämfört med andra länder vad gäller läsförståelsen.

Ansvaret för detta kan inte bara läggas på de enskilda individerna, utan det är strukturen och inriktningen på undervisningen som varit felaktig under lång tid i skolan.

Det har bara talats om att man ska läsa något, och inte vad man ska läsa. Då har det gått lika bra att läsa Kalle Anka och den klassiska litteraturen har förbigåtts. Men det är nödvändigt med lärarledd undervisning och tid att gå på djupet i svårare texter och öka svårighetsgraden. Det handlar också om tid och resurser med möjlighet till halvklasstimmar och tillgång till skolbibliotek.

Kärnan är att eleverna måste få lärarledd undervisningstid. Samt en förändring av lärarrollen, från att på 90- och 00-talet vara handledare till eleverna som uppmanades söka kunskap på egen hand, till en behörig lärare som hjälper och leder rätt.

När Skolverket för några år sedan gjorde en stor genomgång av orsakerna till de försämrade skolresultaten så var det tydligt att det handlar om: segregering, decentralisering och differentiering, samt en individua­lisering i form av ensamarbete som i själva verket lämnade eleverna i sticket. Dessa fyra faktorer förklarar varför svenska elever presterar sämre i skolan i dag jämfört med tidigare.

En mycket viktig förklaring är att det svenska skolsystemet under början av 1990-talet förändrades från att vara ett av västvärldens mest centraliserade system till att bli ett av de mest avreglerade systemen. Vi håller alltså inte med Centerpar­tiet som vill satsa på fortsatt decentralisering (UNT22/1).

En av idéerna med kommunaliseringen var att kommunerna med sin närhet till de lokala behoven bättre skulle kunna fördela resurserna för att göra skolan mer likvärdig. Men i dag ser vi att uppdraget inte klarats, man kompenserar inte tillräckligt för olika socioekonomiska faktorer.

Vi vet att eleverna behöver fler behöriga lärare, utbildade för ämne och skolform. Vi vet att eleverna behöver lärarledd undervisning. Nu finns det äntligen en ny syn på detta och en ökad förståelse för våra krav.

Länge har det ansetts konservativt att hålla fast vid gamla bildningsideal. Men vi är inget särintresse för en ”bildningselit”, i stället företräder vi här ett nationellt intresse för en likvärdig och bra skola. Vi ser att de elever som tappar mest kommer från hem med de sämsta förutsättningarna.

Många av de politiker som hyllat det ”nya” och ansett att gamla bildningsideal är förlegade har anledning att ångra sig nu när skolan är allt mindre kompensatorisk och inte förmår utjämna livschanserna.

När det gäller läsningen så är givetvis gemensam läsning mycket viktig. Det ger diskussioner som ger motstånd, och ökad kunskap. Det är inte gammalmodigt att ha lärarledd undervisning. Det är framtiden!

Samtidigt har det blivit än mer nödvändigt med ökad statlig styrning. I ett system med dubbelkommando styr ingen. Och i takt med att staten tvingats gå in när kommunerna misslyckats så borde någon ha vågat sig på att verkligen begränsa det kommunala självstyret i skolfrågorna. Men det har ingen vågat. Det kanske är dags för det nu?

Ett direkt uppdrag från stat till lärare ger styrka. Mellannivån kommunen behövs inte när det gäller utförandet av kunskapsuppdraget.

Problemen för svenska skolan har kommit från politiskt håll och från trendpedagoger som velat pröva sina idéer. Därför är en nödvändig väg att nu stärka lärarnas autonomi och såväl deras lön som arbetsvillkor. Det kan uppnås genom en starkare nationell styrning med en direktlänk där uppdraget går till lärarna. Det är en väg ut och fram för svensk skola.

Bo Jansson
förste vice ordförande Lärarnas Riksförbund

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Helena Linge

Sidan senast uppdaterad: 2014-01-15 15.02

Ansvarig redaktör för sidan: Peter Käll