Sök Sök
Meny Meny

Logga in

22 nov 2017

Skolmarknaden är misslyckad

Engelska skolans grundare Barbara Bergström och Hans Bergström anser att Lärarnas riksförbund lånat ut sig till LO:s jämlikhetsdogm. Inget är mer felaktigt. Däremot anser jag att valfriheten och skolmarknaden måste regleras om för att passa målet om likvärdighet, skriver Åsa Fahlén, Lärarnas Riksförbund i Dagens Industri.

Åsa Fahlén, förbundsordförande

Åsa Fahlén, förbundsordförande

Barbara och Hans Bergström, grundare av den framgångsrika skolkoncernen Engelska skolan, anklagar mig i en artikel i Dagens industri för att låna ut både mig själv och Lärarnas riksförbund till LO och något slags ideologiserad vänster bara för att vi är överens med Lärarförbundet och LO om att en likvärdig skola är eftersträvansvärd. Dessa anklagelser från paret Bergström är helt grundlösa.

I artikeln hävdas att det finns ett tydligt motsatsförhållande mellan likvärdighet och kunskapsfokus. Och om man satsar på jämlikhet eller likvärdighet så måste kunskapsresultaten per definition sjunka. Detta är helt och hållet felaktigt, något till exempel Pisa-resultaten tydligt visar. Finland, som ofta framhålls som bäst i klassen, har lyckats koppla ihop likvärdighet med höga kunskapsresultat, något OECD också säger är det bästa receptet, generellt sett, på framgångsrika skolsystem. Sverige däremot, har lyckats kombinera sjunkande likvärdighet och försämrade kunskapsresultat, även om en svag vändning fanns att skönja i senaste undersökningen vad gällde kunskapsresultaten, medan likvärdigheten fortsätter utför.

Den forskning som åberopas i artikeln borde absolut få större betydelse i den svenska debatten och i utformandet av en bättre skola. Ett ökat kunskapsfokus och ett tydligare ansvarstagande för skolans ledning och styrning är viktiga komponenter om den svenska skolan som helhet ska kunna prestera bättre resultat. Utvecklingen mot sjunkande likvärdighet och över tid försämrade kunskapsresultat borde nämligen oroa alla med ansvar för den svenska skolan.

Men forskningen stannar inte vid detta. På Likvärdighetskonferensen nyligen fanns politiker både till höger och vänster som inte hade fallit Engelska skolans ägare i smaken, men framför allt fick åhörarna lyssna till forskare inom disciplinerna nationalekonomi, företagsekonomi och pedagogik som samstämmigt och ärligt beskrev det motsatsförhållande som faktiskt finns mellan marknadslogik och offentlig sektor. Det innebär inte att marknad och i det här fallet skola måste hållas åtskilda, men man måste rigga ett system som göra att marknaden och valfriheten passar ihop med de demokratiskt formulerade målsättningar som finns för skolväsendet. Likvärdig utbildning är till exempel inskrivet som portalparagraf i skollagen.

Jag vill hävda att Sverige misslyckats med att bygga ett skolsystem som på ett konstruktivt sätt kombinerar marknad och skola. Vi har i stället ett skolsystem där konkurrens har blivit ett mål i sig, skolor ska kämpa med alla till buds stående medel om eleverna, samtidigt som den kommunala skolan alltid drar det kortaste strået.

Skolpliktsansvaret ligger på kommunerna och alla elever som inte valt skola ska beredas plats i den kommunala skolan, liksom att det är den kommunala skolan som tar det stora ansvaret när det gäller integrationen av nyanlända elever. Detta system vill paret Bergström bevara. Med tiotusentals elever i kö är det heller inte så svårt att förmedla intrycket av exklusivitet. Det är de till övervägande del ambitiösa och förutseende föräldrarna som sätter sina barn i den långa kön till Engelska skolan.

Barbara och Hans, ni har gjort ett fantastiskt jobb med Engelska skolan – hatten av för ett hårt och genomtänkt arbete. Men ni verkar inte ha insikt i hur det står till i de kommunala skolorna runt om Sverige, där många går på knäna på grund av stora klasser, många nyanlända och en i övrigt relativt stor andel elever från studiesvaga hem, i jämförelse med friskolorna. Det är resultatet av ett skolsystem som sätter valfrihet före likvärdighet, där resurser till skolan är tämligen oreglerade och den kommunala skolan alltid får ta de mer ogynnsamma konsekvenserna, alltså hantera de svagare elevgrupperna, integrationsproblematiken, och givetvis ta hela notan när en friskola kastar in handduken.

Däremot har ni helt rätt i att den kommunala skolan behöver skärpa sig rejält när det gäller upprätthållandet av disciplin och studiero. Man ska inte backa en millimeter med olika ursäkter om hög andel invandrade elever eller ogynnsam elevsammansättning. Lärare ska vara tydliga ledare i klassrummen och ha höga förväntningar på alla elever. Det kräver dock att skolledning och politiker står bakom lärarna.

Paret Bergström skriver i sin artikel att jag, till skillnad från mina föregångare, skulle ha övergett förbundets kamp mot ett flummigt förhållningssätt till ordning och reda i klassrummen. Inget kan vara mer felaktigt. Det gläder mig dock att mina föregångare behandlas med aktning. Att arbetsgivarintressen däremot anser att mitt ordförandeskap präglas av förfall är något jag kan leva med. Jag är vald av LR:s kongress och det mandatet förvaltar jag.

Däremot bekymrar det mig att Engelska skolan trots en exempellös värdetillväxt och generösa aktieutdelningar inte orkat bidra mer till att mota lärarbristen. Trots en lärarkår att vara stolt över har man inte ens klarat att matcha redan låga kommunala lärarlöner.

Åsa Fahlén, ordförande, Lärarnas riksförbund


 

För kommentarer:
Ordförande Lärarnas Riksförbund, 073-430 42 74 

För upplysningar:
Pressjour Lärarnas Riksförbund, 08-613 25 55 

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Helena Linge

Sidan senast uppdaterad: 2017-11-22 09.40