Sök Sök
Meny Meny

Logga in

31 jan 2011

SVT riskerar att spä på föreställningen att det är fel på lärarna

Alltför länge har skolans undervisning och därmed läraryrket, styrts av andra än lärarna själva. Ett mentorskap i SVT:s regi är ingen långsiktig lösning för svensk skola. Att tro att det räcker med lite coachning är att göra det för enkelt för sig. Slå inte på lärarna för att politiken inte lyssnat på oss under decennier. Det skriver Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund.

Den nya omgången av TV-serien "Klass 9A", visar bland mycket annat hur lärare lämnats utan stöd och fortbildning av skolledning och ansvariga. Men ett mentorskap i SVT:s regi är ingen långsiktig lösning för svensk skola.

Svensk skola brottas med stora problem. Det är dock helt fel att skuldbelägga lärarna för detta, vilket vi sett exempel på när media skrivit om serien "Klass 9A" i förväg. En TV-såpa är just en såpa. Den är dramatiskt uppbyggd och regisserad. Som tittare följer vi med på en resa från stora problem till att man förhoppningsvis klarar uppdraget. Liksom i 2008 års TV-succé, "Klass 9A", kommer den nya omgången ge bra underhållning framför TV:n. Förhoppningsvis ger den också något att fundera på.

Lärarnas Riksförbund välkomnar att det blåser nya vindar i skolpolitiken både på eleverna och på lärarna. Svensk skola har numera ett tydligare kunskapsperspektiv. Och det är tillåtet att lärarna ställer högre krav på eleverna och likaså ställs berättigade krav på lärarna.

I SVT:s serie kommer vi se att lärarna behöver fortbildning och kompetensutveckling i yrket. Är det något unikt? Nej tvärtom! Alla yrkeskategorier kräver och behöver kompetensutveckling. Problemet är att lärare och därmed vi i Lärarnas Riksförbund alltid krävt fortbildning men att våra medlemmar erfar att allt för lite fortbildning erbjuds.

Mycket kan nog göras genom att identifiera de duktiga lärarna och ledarna och hitta former för att låta dem dela med sig av sina kunskaper till sina kollegor. Jag befarar dock att nya "Klass 9A" lägger för mycket ansvar på den enskilde läraren. Alltför länge har skolans undervisning och därmed läraryrket, styrts av andra än lärarna själva. Det har kommit in personer utan erfarenhet av vare sig relevanta ämnen eller aktuell skolform och fått arbeta som lärare och till och med leda skolor.

Vi ser att skillnaderna ökar både mellan olika kommuner, mellan olika skolor och mellan olika lärare. Det finns områden och skolor med fantastiska lärarlag och områden och skolor med stora svårigheter där rektorer byts ut och med hög omsättning på lärare. Lärare är olika, precis som alla andra yrkeskategorier. Vi lärare kämpar för att klara vårt uppdrag. Det är vi som står ute i klassrummen och möter elever som inte tidigt fått den grund de behöver.

Inställningen från arbetsgivare har tyvärr varit sådan att vare sig lärares grundutbildning eller fortbildning har varit viktig. Det visar inte minst det faktum att cirka 20 procent av de som undervisat i kommunal skola saknar behörighet. I friskolan kan det vara ännu mer.

Men med kraven på enbart behöriga lärare och införandet av en lärarlegitimation kan det bli ett slut på detta. Det har dock krävts att staten har gått in och förbjudit kommunerna och skolhuvudmännen att tillsvidareanställa obehöriga. En framgång för oss i Sverige, en självklarhet i de flesta jämförbara länder. Nu gäller det att kvalitén på utbildningarna höjs ordentligt. Vi har förlorade årtionden bakom oss när valfriheten även i lärarutbildningarna satts i högsäte, på bekostnad av kvalitén.

Situationen i dag, som vi ser en del av i "Klass 9A", beror på ett antal strukturella politiska beslut. Ett av de största var kommunaliseringen av skolan. Sedan tjugo år ansvarar Sveriges kommuner, och en del privata huvudmän, för skolan. Av erfarenhet vet jag att det på alltför många håll inte har satsats tillräckligt på att ge alla elever rätt förutsättningar från början. Rätt förutsättningar från början är enligt min mening konsten att kunna läsa, räkna och skriva redan på lågstadiet. Rätt förutsättningar är att ge elever med särskilt behov av stöd. Det är naivt att tro att man i årskurs 9 kan reparera det som gått fel redan i skolstarten.

Det som skolledningar och huvudmän måste göra är att är att lyssna på lärarna. Att som i nya "Klass 9A" ge kvalificerade lärare möjlighet att på ett strukturerat vis sprida sina kunskaper till kollegor i en konkret och praktisk handledning kan vara ett sätt att höja lärarkvaliteten i skolor med problem. Men att tro att det räcker med lite coachning är att göra det lite för enkelt för sig. Frågan är större än så. Många lärare kämpar dagligen för att få uppdraget att gå ihop. Slå inte på lärarna för att politiken inte lyssnat på oss under decennier.

Det krävs långsiktig satsning på rätt resurser för att vi ska kunna bryta en trend och skapa bättre förutsättningar för elever att lyckas i skolan. Viktigast för elevernas resultat är att de har en duktig och välutbildad lärare, behörig i ämne och skolform.

Men lösningen på skolans problem som vi ser dem i bland annat 9A är inte att eleverna ska göra rektorernas jobb och sätta lärarnas löner genom att sätta betyg på lärarna. Eller att lärarna ska ha stämpelklockor. Istället måste arbetsgivarna satsa på sina lärare och ta ansvar för lönesättning och fortbildning och för skolans pedagogiska verksamhet.

Staten måste ge lärarstudenter en högkvalitativ utbildning och arbetsgivarna måste ge bra betalt när de kommer ut i yrket, så att fler vill vara lärare. Det första som måste göras är att höja lärarlönerna med 10 000 kronor i månaden. Arbetsmiljö måste också förbättras. Vi behöver locka de bästa förmågorna till läraryrket. Idag väljer begåvade studenterna alltför ofta bort lärarutbildningen.

I Lärarnas Riksförbunds rapport "Vem blir vad - och varför" säger studenterna att det beror på att löneläget är för dåligt och att arbetsmiljön är mycket ansträngande. Rationella argument och skäl som vi förstår.

Med "Klass 9A" utmanas lärare och ansvariga huvudmän att höja resultaten. Lärarna gör sitt jobb, varje dag. Frågan är hur de som sätter ramarna och fördelar resurserna ser på detta? Vill de engagera sig i skolans verksamhet, vill de lyssna på lärarna och ge den fortbildning och förutsättningar som är nödvändig?

Metta Fjelkner
Ordförande Lärarnas Riksförbund

För kommentarer:
Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 68
För upplysningar:
Zoran Alagic, presschef Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 00

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Ansvarig för sidan: Helena Linge

Sidan senast uppdaterad: 2017-06-07 13.28

Ansvarig redaktör för sidan: Peter Käll