Sök Sök
Meny Meny

Logga in

16 apr 2008

Systemfel bakom kritiken mot lärarutbildningarna

Att det finns få forskare på lärarutbildningarna beror på att det inte finns några pengar till att bedriva forskning. Det skriver ordförandena för de tre lärarfacken, Christoph Bargholtz, Sveriges Universitetslärarförbund, Metta Fjelkner, Lärarnas Riksförbund och Eva-Lis Preisz, Lärarförbundet i dagens Göteborgs-Posten.

De föreslår bland annat att en forskningsresurs kopplas till varje studentplats och öronmärks för att verkligen komma utbildningen till del.

I förra veckan presenterades lärarutbildningsutvärderingen där 10 lärosäten fick sin examensrätt ifrågasatt. Men en viktig faktor bakom underkännandet ges alltför liten uppmärksamhet: den bristande forskningsbasen.

All lärarutbildning är, sedan 1977, akademisk högskoleutbildning som ska vila på vetenskaplig grund. Men på lärarutbildningen - landets största högskoleutbildning - finns jämförelsevis få forskarutbildade lärare, och de som finns är inte alltid aktiva forskare. Det beror inte på att lärarutbildarna inte vill forska. Det beror på att det överhuvudtaget inte finns några pengar till att bedriva forskning för lärarutbildare, och framför allt inte till sådan forskning som anknyter till läraryrket.

Läraryrkets vetenskapliga bas är tudelad, varje lärare behöver goda ämneskunskaper men också goda kunskaper i det som gör en bra lärare. Lärarutbildningen består därför också av två delar: ämnesstudier och yrkesförberedelser. Båda delarna måste vila på vetenskaplig grund. Ämnesstudierna därför att läraren måste kunna ta till sig ny kunskap som produceras på området, yrkesförberedelsen därför att läraren måste kunna utveckla sin undervisning.

Har inte råd att bedriva forskning
När det gäller ämnesstudierna finns det ofta vetenskapligt kvalificerade lärare att tillgå. Men i dagens system, när lärosätenas fasta forskningsresurser är små och det inte finns forskningsresurser kopplade till varje utbildning är det långt ifrån alltid de har möjlighet att vara vetenskapligt aktiva. Det finns sällan ens resurser för att låta dem som undervisar på lärarutbildningar fördjupa sig ämnesdidaktisk forskning. Lärosätena har helt enkelt inte råd att låta sina lärare bedriva den forskning som behövs. En jämförelse med läkarutbildningen ter sig relevant: hur skulle det se ut om inte läkarutbildningens lärare själva var aktiva forskare med kunskap om forskningsfronten i sitt ämne?

När det gäller yrkesanknuten forskning är situationen ännu värre. För att bli en bra lärare måste man naturligtvis öva och få goda förebilder. Men det räcker inte med beprövad erfarenhet. För att ytterligare utveckla sin undervisning ska man ha en vetenskaplig grund om hur inlärning fungerar. Det finns idag långt ifrån tillräckligt många disputerade som forskat om lärarutbildningsrelaterade ämnen. Eftersom de vetenskapligt kvalificerade lärarna saknats har lärosätena satsat mest på att låta lärarutbildningen bedrivas av erfarna lärare. Inget ont om dessa - men eftersom de inte har givits möjlighet att relatera sin egen erfarenhet till vetenskapliga teorier har undervisningen inte kunna vila på trygg vetenskaplig grund.

Vi menar att formerna för att tillföra forskningsmedel till lärarutbildningarna behöver ses över. Idag skiljer resurstilldelningssystemet till högskolan på utbildning och forskning, trots deras nära samband med varandra. I förslaget till nytt resurstilldelningssystem föreslås att den så kallade studentpengen kompletteras med en forskningsanknytningsresurs. I förslaget är det upp till varje lärosäte hur pengarna ska användas. Det är då viktigt att forskningsmedel som genereras av det stora antalet lärarstudenter i praktiken kommer just lärarutbildningen till del.

Våra krav:

Inför en fast forskningsresurs som följer utbildningsfinansieringen
Koppla en forskningsresurs till varje studentplats. Men i nuvarande förslag är resursen alldeles för liten för att göra tillräcklig skillnad. Den bör vara större och måste också öronmärkas för att verkligen komma utbildningen till del.

Minst hälften av lärarna på lärarutbildningen ska vara forskarutbildade
Det är ett fullt rimligt krav att andelen disputerade lärare i alla delar av lärarutbildningen är minst 50 procent.

Ge alla adjunkter möjlighet till forskarutbildning på halvtid
Adjunkterna - lärosätenas icke-forskarutbildade lärare - är en stor resurs som om de ges möjlighet till forskarutbildning snabbt skulle kunna bidra med relevant forskning.

Öka den del av forskningsanslaget som går direkt till lärosätena
Varje lärosäte som bedriver en viss utbildning måste ges möjlighet att bygga upp en forskningsmiljö i anknytning till utbildningen.

Satsa på forskning som lärarutbildningen och skolan har störst nytta av
Om läraryrket ska bygga på vetenskaplig grund, och lärarutbildningen vara en högkvalitativ akademisk utbildning måste lärosäten, i samarbete med kommuner och fristående skolor, själva kunna styra över vilken forskning utbildningarna behöver.

Christoph Bargholtz
Sveriges universitetslärarförbund

Metta Fjelkner
Lärarnas Riksförbund

Eva-Lis Preisz
Lärarförbundet

För kommentarer:
Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 68
För upplysningar:
Zoran Alagic, presschef Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 00

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Helena Linge

Sidan senast uppdaterad: 2014-01-15 15.03

Ansvarig redaktör för sidan: Peter Käll

Mer på Internet
› Läs mer om vanliga
  frågor och förmåner