Sök Sök
Meny Meny

Logga in

25 apr 2013

Toppstyrning och kontroll underminerar välfärden

Mål- och resultatstyrningen har lett till att anställda i den offentliga sektorn fått minskat inflytande över sin arbetssituation. Som studentföreträdare för professionsförbunden räds vi ett framtida yrkesliv präglat av kontroll, uppföljning och utvärdering. Lita på vårt goda omdöme istället, skriver representanter för Saco Studentråd, Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening och Medicine Studerandes Förbund i en debattartikel i Dagens Samhälle.

När mål- och resultatstyrningen inom offentliga sektorn infördes under 1980-talet var målet att öka effektiviteten och ansvarsutkrävandet i en stat som upplevdes som uppsvälld och ineffektiv. Botemedlet som föreskrevs var grundat i ekonomisk teori och bestod av marknadsmodeller, konkurrensutsättning, kundtänk och valfrihet inom offentliga sektorn. Sverige anammade denna nya styrmodell, som kallas New Public Management (NPM).

En viktig slutsats inom NPM och dess ekonomiska teorier är att professionernas inflytande ska begränsas. Annars får professionerna, genom sitt informationsövertag, en förhandlingsposition som vilken rationell aktör som helst skulle missbruka för att få större budget och högre lön.

Ingen politiker skulle motivera reformerna på det sättet. Men precis som föreskrivits har professionernas inflytande kringskurits markant av NPM – genom ekonomiska incitamentssystem, kontroll och krav på uppföljning. Därför är vi bekymrade. Utvecklingen innebär att våra utbildningars fokus på gott omdöme och professionalism får allt mindre relevans i våra framtida yrkesliv inom offentlig sektor.

I skolan fick NPM stort genomslag. I dag kan vi se konsekvenserna av detta. Dokumentation tar tid från att planera undervisning och upplevs som viktigare än lektionernas innehåll. Decentraliserad styrning och ekonomiska incitament kopplade till elevernas prestation försvårar lärarnas förhållande till elever och arbetsgivare. Skolinspektionen låter inspektörer utan lärarutbildning säga hur undervisningen ska bedrivas. Trots att vi utbildas i det, är det inte längre professionen som definierar vad kvalitet i arbetet är.

Även inom sjukvården är genomslaget tydligt. Utfallet av prissystem, ekonomiska morötter och uppföljningskrav har beskrivits i upprörande artikelserier. Knappast någon kan säga att det blivit lyckat.

Inom läkarutbildningen fokuserar man på ett patientcentrerat arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Men på arbetsplatsen passar den professionella handläggningen inte in i ekonomiska ersättningssystem. Patienter är inte längre individer med specifika behov, utan reduceras till produkter med olika lönsamhetspotential.

Lärare och läkare är två av många professioner inom offentlig sektor där glappet mellan utbildningens innehåll och yrkesrollen vuxit i och med mål- och resultatstyrningen. Lärarens och läkarens produktivitet anses viktigare än professionskunskapen som vi utbildas i. Ger det bättre resultat och effektivare användning av skattemedel? Vi menar att så inte är fallet.

I många verksamheter är gott omdöme den viktigaste egenskapen hos en tjänsteman. Men gott omdöme kan inte mätas, kvantifieras eller utvärderas. Gott omdöme får man genom utbildning och erfarenhet. Låt oss blivande akademiker tro på en framtid i en offentlig sektor där samhället litar på och värderar vår kompetens och professionalism. Det är en ödesfråga för den svenska välfärden.

Johannes Danielsson,
ordförande Saco Studentråd

Freddy Grip,
ordförande Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening

Emma Furberg,
ordförande Medicine Studerandes Förbund

För upplysningar:

Zoran Alagic, presschef Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 00

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Helena Linge

Sidan senast uppdaterad: 2014-07-08 14.33