Sök Sök
Meny Meny

Logga in

12 okt 2017

Världens chans Ulf! Lyft frågan om statlig styrning av skolan

Det är bra att Moderaterna vill ha nolltolerans mot dåliga skolor. Men bättre vore att partiet inser problemen med dagens skolsystem och istället satsar på att från början se till att dåliga skolor inte uppstår. Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén skriver i Nerikes Allehanda. 

Åsa Fahlén, förbundsordförande

Åsa Fahlén, förbundsordförande

Det är bra att Moderaterna vill ha nolltolerans mot dåliga skolor. Men bättre vore att partiet inser problemen med dagens skolsystem och istället satsar på att från början se till att dåliga skolor inte uppstår. Under årtionden har rikspolitikerna låtit en kombination av New Public Management och pedagogiska stickspår styra skolpolitiken, vilket kommit att leda till svåra konsekvenser både för skolans kunskapsresultat och likvärdighet. Det är denna problematik som lett fram till att OECD häromåret fick specialgranska den svenska skolan och att Skolkommissionen sedan tillsattes.

Moderaterna vill genom så kallade kunskapskontrakt att staten, som ett sista steg, tar över ansvaret för de skolor som misslyckats med skoluppdraget. Det är i och för sig en tilltalande idé för nödsituationer, men för skolsystemet som sådant hjälper ett sådant förslag föga. Det är hög tid att Moderaterna börjar arbeta förebyggande inom skolpolitiken, något som också skulle gynna de skolor som redan i dag skulle behöva hjälp för att få ordning på kunskapsuppdraget och likvärdigheten. Partiet har alltför länge blundat för den systemförändring som behöver göras.

Skolan är en nationell angelägenhet, där det endast är staten som i realiteten kan garantera likvärdiga förutsättningar.

Det handlar om att göra skolan till ett nationellt intresse, vilket i praktiken innebär att staten måste ta över huvudansvaret för de skolor som i dag är kommunala. Det är inte hållbart att 290 kommuner med väldigt olika förutsättningar ansvarar för en så avgörande framtidsfråga. Skolan är en nationell angelägenhet, där det endast är staten som i realiteten kan garantera likvärdiga förutsättningar. Själva verkstan, i det här fallet undervisning och pedagogisk ledning, måste sedan lärare och rektorer sköta. Det kräver dock att det etableras mer förutsägbara och fasta spelregler, till exempel när det gäller finansiering, resursfördelning, fortbildning, dimensionering av skolan, etcetera. Här har dagens huvudmän misslyckats.

En sådan reform kräver politiskt mod, inte nödvändigtvis gentemot väljarna, lärarna och eleverna, men gentemot partiet internt.

Moderaterna har väljarna med sig i fråga om ett statligt huvudansvar för skolan, både de egna sympatisörerna och väljarna generellt. Lärarnas Riksförbunds väljarundersökning från februari i år visar att 64 procent av Moderaternas väljare vill se ett statligt huvudansvar ersätta det kommunala. Endast var fjärde väljare tycker att kommunerna ska ha kvar huvudansvaret. Och oavsett partisympati vill en tydlig majoritet av väljarna att skolan blir ett statligt ansvar.

En sådan reform kräver politiskt mod, inte nödvändigtvis gentemot väljarna, lärarna och eleverna, men gentemot partiet internt. Inom alla riksdagspartier finns kommunpolitiker som försvarar sin maktbas. Det är inte alls konstigt att man i kommunerna vill behålla den politiska och ekonomiska makten över skolan. Detta gäller oavsett hur läget i den svenska skolan är.

Staten formulerar uppdraget och lärare och rektorer ska verkställa, ansvariga inför staten.

Jag uppmanar därför Moderaternas nyvalde partiledare Ulf Kristersson att tillsammans med partiledningen lyfta frågan om ansvaret och styrningen av skolan, allra helst med stöd över blockgränserna. Detta är också viktigt ur ett lärarperspektiv. Ansvarsfördelningen måste förtydligas, där vissa funktioner, till exempel finansiering och resursfördelning centraliseras, medan skolan i övrigt är mer betjänt av en riktig decentralisering. Det innebär att det inte bör finnas några mellanhänder i form av kommunpolitiker och kommunala tjänstemän i undervisningsuppdraget. Staten formulerar uppdraget och lärare och rektorer ska verkställa, ansvariga inför staten.

Med ett tydligt uppdrag till skolans professioner, nationell finansiering och resursfördelning där socioekonomiska faktorer tillmäts större vikt, samt tydligare statlig styrning via en mer stödjande inspektionsverksamhet, har Sverige goda förutsättningar att återigen utvecklas till en toppnation när det gäller både likvärdighet och kunskapsresultat.

Det krävs dock ett kraftfullt beslutsfattande där en del ömma tår måste bli trampade på. Sveriges lärare är redo att arbeta för en likvärdig kunskapsskola. Är Moderaterna redo att skapa förutsättningarna?

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

För kommentarer:
Ordförande Lärarnas Riksförbund, 073-430 42 74 

För upplysningar:
Pressjour Lärarnas Riksförbund, 08-613 25 55 

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Ansvarig för sidan: Helena Linge

Sidan senast uppdaterad: 2017-10-12 09.05