Sök Sök
Meny Meny

Logga in

16 okt 2007

Vårt utbildningssystem håller på att haverera

Kommunerna klarar inte sitt ansvar för lärarnas kvalitet. 1991 fick den svenska skolan kommunerna som huvudman. Sedan dess har uteblivna satsningar på skolan och lärarna medfört ödesdigra konsekvenser för läraryrket.

Antalet sökande till lärarutbildningarna har sjunkit från över 10 per plats i början av 80-talet till blott 1,4 per plats i dag. Läraryrkets sjunkande popularitet beror inte minst på att lärarnas löner har sackat rejält efter andra jämförbara gruppers.

Inom OECD placerar sig de svenska lärarlönerna på 23:e plats, och deras andel av BNP är bland de lägsta i hela OECD. Detta drabbar eleverna direkt eftersom lärarnas utbildning och kompetens är de viktigaste faktorerna för elevernas måluppfyllelse och resultat.

Många kommuner missköter helt enkelt sitt ansvar, skriver Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas riksförbund, och Eva-Lis Preisz, ordförande i Lärarförbundet.

I debatten tycks alla överens om utbildningens avgörande roll för landets ekonomiska tillväxt, för individens möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden och för medborgarnas bildningslust och demokratiska fostran. Tyvärr möter vi i vardagen inte alltid inställningen att utbildning är en tillgång. I många kommuner betraktas skolan i stället som den största utgiftsposten, ett synsätt som naturligtvis inte bidrar till en positiv bild av lärarna.

Den svenska skolan fick kommunerna som huvudman 1991. Dåvarande skolministern Göran Persson hävdade att "framtiden ligger i kommunerna". 16 år senare anser vi, som företräder Sveriges lärare, att det finns stor anledning att ifrågasätta skolministerns påstående. Ett antal kommuner kan rent ut sägas missköta sitt avtalsmässiga ansvar för lärarna.

Lärarna hyllas av politiker på nationell nivå. Statsminister Fredrik Reinfeldt utnämnde i sin regeringsförklaring förra året läraryrket till ett av landets viktigaste yrken. Detta förpliktigar. Ansvaret vilar dock i andra händer. Kommunaliseringen och det decentraliserade ansvaret för skolan har inneburit att en betydande del av makten förskjutits från statlig till kommunal nivå. Med makt följer ansvar; det är dags för landets kommunpolitiker att omsätta statsministerns ord i verklighet.

Det har gått tolv år och tre avtalsrörelser sedan vi som lärarorganisationer och vår motpart inom den kommunala sektorn trodde att omfattande systemskiften gällande löner och arbetstider skulle bidra till stora positiva förändringar i skolan. Vi förnekar inte det vi gjorde då, men som parter måste vi vara så ärliga att vi erkänner att mycket av våra vällovliga ambitioner har stannat i avtalen. Elever, föräldrar och lärare får varje dag erfara att i skolans vardag råder andra förhållanden än de som avtalats mellan parterna.

Uteblivna satsningar på skolan och lärarna har också medfört ödesdigra konsekvenser för läraryrkets status. I början av 1980-talet låg sökandetrycket till de olika lärarutbildningarna klart över 10 sökande per plats. Sökandetrycket till juristutbildningen var då 5,8 sökande per plats och läkarutbildningen 6,2 sökande per plats. 25 år senare är sökandetrycket i princip oförändrat till juristutbildningen och läkarutbildningen medan sökandetrycket till lärarutbildningen sjunkit till 1,4 förstahandssökande per plats. Alla jämförelser över tid innehåller felkällor, men det är ändå alarmerande att populariteten för lärarutbildningen sjunkit så drastiskt.

För att ungdomar ska välja en lärarutbildning med upp till fem års studier, i konkurrens med till exempel civilingenjörsutbildningar och läkarutbildningar, krävs att yrket är attraktivt. Var finns incitamentet för studenterna att utbilda sig till lärare när de redan på förhand vet att om de väljer att i stället studera till läkare så väntar en dubbelt så hög lön?

Under samma period som läraryrkets popularitet har sjunkit har också löneutvecklingen för lärarna inom grundskolan och gymnasieskolan varit väsentligt lägre än för jämförbara grupper. Än värre ser det ut om vi jämför internationellt. I den nyligen publicerade OECD-studien "Education at a glance" placerar sig de svenska lärarlönerna på 23:e plats, med Portugal och Italien strax framför och Grekland, Slovenien, Tjeckien och Mexiko strax efter. Lönespännvidden är obefintlig och de svenska lärarlönernas andel av BNP är bland de lägsta i hela OECD. Det går inte att konkurrera internationellt eller skapa en skola i världsklass om nivån på lärarlönerna ligger i bottenklass.

Vetenskapliga studier visar att lärarnas utbildning och kompetens är de viktigaste faktorerna för att eleverna ska nå målen Under de senaste avtalsperioderna har kommunernas centrala företrädare, Svenska kommunförbundet, numera Sveriges Kommuner och landsting, i förhandlingar med oss uttryckt att det ska göras satsningar på lärarna för att visa deras betydelse. Många trodde, och tror fortfarande, att kommunerna som arbetsgivare satsat på lärarna. Den dåvarande statsministern Göran Persson uttryckte i augusti 2002 att nu hade lärarna fått sitt och nu var det andras tur.

Men verkligheten uppvisar en helt annan bild än retoriken.

Under perioden 1995-2000 skulle enligt avtalet lärarna i grund- och gymnasieskolan få en löneutveckling på tio procent mer än andra kommunalt anställda. Detta i utbyte mot att lärarnas arbetstidssystem i grunden förändrades på det sätt som kommunerna länge eftertraktat.

Vi litade på att vad kommunernas förhandlingspart uttryckte vid förhandlingsbordet skulle visa sig i lärarnas lönekuvert. Men facit från femårsperioden visar i stället det helt omvända! Lärarna fick under denna period 5-10 procentenheter lägre än andra tjänstemannagrupper utanför skolans område.

Samma bild upprepas under perioden 2000-2005. Även i detta avtal lovades extra utfall för lärarna. Företrädare för kommunerna uttryckte att en löneutvecklingsgaranti på 20 procent skulle bidra till att lärarnas löneökningar överträffade andras - men lärarna fick ånyo se sig ifrånkörda.

Lärarnas samverkansråd, bestående av Lärarnas riksförbund och Lärarförbundet, utmanar Sveriges kommuner! Lärarkåren ska värderas i enlighet med ingångna överenskommelser. Det är avgörande för utbildningens kvalitet och läraryrkets status. Kommunernas trovärdighet som avtalspart står på spel. Vår samlade bedömning är att det inte finns någon acceptans för ytterligare ett avtal som inte lyckas generera tydliga villkorsförbättringar för lärarkåren. För detta är vi beredda att ta strid!

Skolans uppdrag ges i de statliga styrdokumenten. Oavsett vilken regering vi har kommer skolan att vara i ständig förändring. Det gäller för oss som parter att noggrant följa och analysera de förändringar i uppdraget som staten beslutar om. Vi ska sedan med avtal ge lärarna bästa stöd och förutsättningar, så att de kan nå framgång i sin yrkesutövning. Elevernas resultat, kunskapsinhämtande och utveckling är målen för skolans verksamhet!

De senaste tolv årens avtal har genom den stora skillnaden mellan intention och verklig tillämpning skapat stor osäkerhet i landets skolor. Osäkerheten riskerar att drabba elevernas måluppfyllelse och resultat. Centrala och lokala parter har inte fullföljt sitt ansvarstagande för avtalens efterlevnad. Kommande läraravtal inom den kommunala sektorn måste ge väsentliga villkorsförbättringar, förbättringar som i sin tur kommer att skapa trygghet och stabilitet i skolverksamheten.

Arbetsgivaren har ett stort ansvar för att i konkurrens med andra akademiska yrken locka de bästa studenterna till läraryrket, för att garantera skolans kvalitet och för att trygga återväxten av lärarkåren. Utfästelser om lönesatsningar och individualisering måste ge resultat som märks i plånboken.

Skolpolitiska beslut kommer att påverka 2010-talets skola. Vi anser att parterna förutsättningslöst ska pröva hur dessa omvärldsförändringar ska inverka på de avtal som ska tecknas på skolans område.

Metta Fjelkner Eva-Lis Preisz

För kommentarer:
Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 68
För upplysningar:
Zoran Alagic, presschef Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 00

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Helena Linge

Sidan senast uppdaterad: 2017-05-29 15.28

Mer på Internet
› Läs mer om vanliga
  frågor och förmåner