Sedan den senaste Pisa-mätningen visade att svenska elever toppar listan över sena ankomster och upplever sina lektioner som stökiga har studiero legat högt på den skolpolitiska agendan. Jan Björklund har ofta och gärna pratat om kopplingen mellan sjunkande resultat och bristande studiero i klassrummen. Strax före höstens val presenterade han två nya verktyg för att komma tillrätta med problemen: möjlighet för skolorna att ge skriftliga ordningsomdömen, samt rätt att beslagta störande föremål redan innan lektionens början.

Skolvärlden har träffat fem erfarna högstadielärare på Bagarmossens skola i Stockholm för att prata med dem om vägar till studiero. Men först: Känner de igen sig i bilden av den svenska skolan som stökig?

Hans Erkhammar: Det har blivit tuffare de senaste tio åren. En orsak är den ökade arbetsbelastningen. Jag upplever att när det är jobbiga situationer i klassrummet med hög ljudnivå eller konflikter så ägnar vi oss ofta åt akututryckningar. Det är svårare att hinna med det långsiktiga, förebyggande arbetet med att skapa en bra arbetssituation, även om vi såklart gör det också.

Britt-Marie Selin: På alla skolor finns det en del barn som har stora inlärningsproblem och neuropsykiatriska diagnoser och en skillnad mot tidigare är att alla nu ska in i klassen. Inkluderingen ställer väldigt höga krav på läraren som ska leda i klassrummet. Det är en god tanke med inkludering, men det måste till resurser för att lösa det på ett bra sätt.

Birgitta Thorander: Samtidigt är det viktigt att man inte målar upp en bild av att allt är kaos. Det är undantag att lektionerna inte fungerar. Jag tror att förändringar i samhället har påverkat väldigt mycket. Många av våra nyanlända elever ser på utbildning som biljetten till en bra framtid. Men i Sverige tar vi utbildning för givet, nästan som något man prackas på och många elever ser det inte som viktigt. Det är vår absolut viktigaste uppgift att förändra det synsättet. Men inte med straff och ordningsbetyg utan med en attitydförändring.

Nyligen presenterades ett förslag om att införa skriftliga ordningsomdömen och en möjlighet att beslagta störande föremål redan före lektionen. Är ni hjälpta av fler yttre befogenheter?
Britt-Marie: Vi har en skollag som redan nu ger oss redskap som att tillfälligt placera en elev i en annan klass. Men det gäller ju att man tillämpar dem. Jag vill hävda att vi gör det, men jag tror inte att det görs överallt. Och redan nu kan vi omhänderta mobiler, men det tar ju tid från annat att hålla på och administrera det.

Charlotte Ahlström: Jag tycker man ska ställa sig frågan varför de här yttre befogenheterna behövs. Jag tror att bilden av skolan som väldigt stökig pressar fram den här typen av hysteriska utbrott ”nu måste vi göra något”. Kanske finns det också en känsla av maktlöshet hos en del lärare som känner att de saknar redskap för att hantera eleverna och det triggar fram förslagen. Men man måste fråga sig varför det blir så här, varför lyssnar inte eleverna? Och då kommer vi tillbaka till det här med inställningen till skolan. 

Britt-Marie: För att ta just det här med mobiler så är de under många lektioner ett användbart verktyg och vi ser att många elever klarar av att hantera dem alldeles utmärkt.

Birgitta: Jag tycker också att man måste se mobilen som något som faktiskt tillhör 2014. Det handlar inte om att förbjuda utan om att lära sig använda den tekniken på rätt sätt. Om man spelar i stället för att lyssna på genomgången ligger problemet i att eleven inte förstått varför man är i skolan. Då handlar det igen om attitydproblematik och där finns ett stort arbete att göra.

Ni återkommer till det här med attityder och synen på utbildning – bland elever och i samhället – när ni pratar om att skapa studiero i klassrummet. Men är det något ni kan påverka?
Birgitta: Vi jobbar otroligt mycket med det i vårt mentorsarbete och då handlar det om motivation och attityd i förhållande till studier. Det involverar även föräldrarna. Mentorsarbetet är nog det arbete som tar mest tid utöver själva undervisningen, men vi tror att det ger resultat i slutändan. När det gäller samhället så önskar vi ju att det fanns en allmän tanke om att lyfta vikten av utbildning och det jobb vi gör.

Charlotte: Lärarkåren blir ofta ifrågasatt. Det är inte så konstigt att många har åsikter om skolan men det sipprar ner till eleverna. Här har media ett ansvar, det som skrivs och sägs om skolan påverkar. Från politiskt håll borde man arbeta för att stärka värdet av utbildning snarare än att stifta fler lagar.

Anette Resare Jansson: Jag tror faktiskt att de här detaljbesluten från politiskt håll snarare undergräver yrkets status och vår roll, än att vara till hjälp.

Hans: I många framgångsrika länder vore det otänkbart för politiker att detaljstyra så här, man har förtroende för lärarna. Jag önskar att politikerna hade en bred samsyn kring vad som är viktigt när det gällde skolan, i stället för att göra skolan till en stridsfråga. En bred samsyn skulle skicka ett tydligt budskap om hur viktig vår verksamhet är.

Tar ni hjälp av föräldrarna för att skapa studiero?
Birgitta: Det måste vi, det går inte att förändra ett beteende hos eleven om inte föräldrarna är med. Det gör vi främst genom mentorskapet. Vi har föräldrasamtal, ibland tillsammans med vägledaren eller kurator. Många föräldrar är väldigt ensamma i sin föräldraroll i dag.

Hans: Men det är inte ovanligt att det bollas tillbaka på oss. När vi meddelar hemmet att eleven stört eller gjort något de inte ska, får man ibland kommentaren ”var inga andra med” eller ”ja, men då får du väl ta tag i det då”. När vi vill ha delaktiga föräldrar så ser de det som ett problem för läraren att lösa.

Vilka förutsättningar behöver ni för att kunna skapa den efterfrågade studieron?
Anette: Vi vet att det är ett fåtal elever som står för stöket. Det finns elever som har oerhört stora behov och vi måste kunna göra tidiga insatser så att de får det stöd de behöver. Sen är det oerhört viktigt att man i kollegiet har en samsyn kring vilka regler som gäller.

Britt-Marie: Jag håller med. Vi måste också ges förutsättningar att göra det vi är anställda för, lärargärningen. En del tror att man bara kan gå in och hålla en lektion utan att vara förberedd men det går inte. Vi har en kritisk publik och de märker direkt om inte vi är förberedda och det kan leda till bristande motivation och stök. Sen handlar det också om att få personer med rätt kvalifikationer att välja att bli lärare, det är ett krävande yrke.

Hans: Personligen tror jag att studiero är A och O för våra resultat. Och även om det är undantag att klasser inte fungerar så måste vi se till att nå ytterligare förbättring, det är där potentialen finns. Vi måste gå från en hyfsad situation till att det fungerar bra – överallt.

Mer om lärarna i artikeln

Anette Resare Jansson
År i yrket: 9.
Undervisar i: Engelska och franska.
Koppar kaffe per dag: 3 till 4.
Vill ha kaffet: Svart.
Betyg på skolkaffet: ”Jag dricker mycket sällan skolans kaffe, eftersom det inte är gott. Jag har eget kaffe.”

Britt-Marie Selin
År i yrket: 27 år, samtliga på skolan.
Undervisar i: Svenska och SO.
Koppar kaffe per dag: 2.
Vill ha kaffet: Med mycket mjölk.
Betyg på skolkaffet: Kan inte svara på det, dricker mitt eget Nescafé i arbetsrummet.

Charlotte Ahlström
År i yrket: 14.
Undervisar i: SO och svenska som andraspråk. Just nu med nyanlända i förberedelseklass.
Koppar kaffe per dag: Ungefär 2 koppar.
Vill ha kaffet: Med mjölk.
Betyg på skolkaffet: Det är som allt annat maskinkaffe.

Birgitta Thorander
År i yrket: Över 25 år.
Undervisar i: Svenska och svenska som andraspråk.
Koppar kaffe per dag: 2.
Vill ha kaffet: Med mjölk.
Betyg på skolkaffet: E.

Hans Erkhammar
År i yrket: 25 år på skolan, 31 totalt.
Undervisar i: NO-ämnen.
Koppar kaffe per dag: 5.
Vill ha kaffet: Med mjölk och socker.
Betyg på skolkaffet: E.