Skollagen ställer krav på att det finns gemensamma ordningsregler på varje skola. Dessa ska vara framtagna i medverkan av eleverna men beslutas av rektor. På många gymnasieskolor tycks det saknas gemensamma ordningsregler. På grundskolan är det vanligare både med gemensamma regler och att eleverna medverkat, men det är tydligt att lagen inte följs på alla skolor.

Mer än hälften av lärarna låg och mellanstadiet svarade att en stor del av deras arbetstid går åt till att upprätthålla regler och studiero. Ordningsproblemen minskar med elevernas stigande ålder och det är även skillnad på vilka ordningsproblem man upplever. Bland yngre elever är stök och bråk i klassrummet absolut vanligast medan de äldre eleverna oftare saknar rätt material och böcker. Det är också det vanligaste problemet i gymnasieskolan, tillsammans med sena ankomster.

I skollagen ges tre tydliga sanktionsmöjligheter när elever stör ordning och arbetsro. Det är möjligheten att utvisa eleven för resten av lektionen, möjligheten att begära att eleven deltar i kvarsittning och att omhänderta störande föremål från eleverna. För rektor finns sedan en ytterligare sanktionsmöjlighet, att varna och slutligen stänga av elever från den ordinarie undervisningen för en viss tid.

För att lärare ska kunna använda sig fullt ut av dessa sanktioner krävs rutiner på skolan och här ser vi stora brister. Ytterst få skolor tycks ha rutiner för hur tillsynsplikten ska hanteras när elever visas ut ur klassrummet, hur kvarsittning ska anordnas eller hur tillvaratagande av föremål ska gå till i praktiken.

” Det är tydligt att vuxenvärlden i skolan inte står enade när det gäller arbetet för att upprätthålla ordning och arbetsro. ”

Självklart kan lärare ha egna rutiner för detta, men om vuxenvärlden ska framstå som någorlunda enad gentemot eleverna underlättar det med rutiner. Vi kan också se att vissa skolor tycks ha rutiner som i själva verket beskär de rättigheter som skollagen ger lärarna. I vissa fall har rektorer beslutat att man inte får utvisa elever eller beordra kvarsittning samt beslutat om regler som säger att lärare först måste ha ”varnat” innan ett föremål tas omhand.

När en lärare tagit till någon av de tre sanktionerna känner de oftast det stöd de behöver från kollegor och skolledning, men ibland ett bristande stöd från föräldrarna. Hälften av lärarna som tagit till någon av sanktionerna uppger att de inte kritiserats av föräldrar för detta men det är ändå mellan 12 och 20 procent av lärarna som svarar klart ja på frågan och som också kan ge utförliga exempel på hur de kritiserats och varför. De öppna svaren tyder på att många föräldrar uppfattar det som mycket viktigt att deras barn alltid har tillgång till sin mobiltelefon under skoltid, oavsett om det är lektion eller inte.

Det är tydligt att vuxenvärlden i skolan, lärare, övrig personal, skolledning och föräldrar, inte står enade när det gäller arbetet för att upprätthålla ordning och arbetsro. Störst stöd finner lärarna hos varandra och annan personal, men även här finns brister. Stödet från skolledningen upplevs som sämre och stödet från föräldrar allra sämst.