Sök Sök
Meny Meny

Logga in

- Anpassa textstorlek +
12 jun 2018

Yttrande över betänkandet Forska tillsammans, SOU 2018:19

Förbundet instämmer i mycket av utredningens beskrivningar och problemformuleringar men anser att det krävs betydligt mer kraftfulla förslag för att komma tillrätta med dessa. Vi har också  ett par områden som behöver hanteras för att skolväsendet fullt ut ska kunna ta till sig och genomföra de rekommendationer som lämnas.

Övergripande kommentarer

För att se till att vi får fler lektorer i skolverksamheten måste staten tillse att lärare har möjlighet att genomgå forskarutbildning till minst licentiatexamen. Att ha forskarkompetens på skolorna bidrar till en mer jämlik samverkan med lärosätena där de praktiknära frågorna kan formuleras och tas på allvar. Alliansregeringen utlovade en gång 1000 nya lektorer – det målet är långt ifrån uppnått och den sittande regeringen har gjort tämligen lite för att förbättra situationen.

Huvudmännen måste också ha en skyldighet att anställa lektorer, en skyldighet som behöver regleras i skollagen. Idag är lagen formerad så att huvudmännen ska sträva efter att anställa forskarutbildade lärare. Att denna formulering inte räcker märks till exempel i det faktum att vissa huvudmän tagit principbeslut om att inte använda
karriärtjänstmedel till lektorstjänster.

Lärarutbildningens vetenskapsområde

En generell fråga som lyfts lite perifert i utredningen är inom vilken vetenskaplig disciplin som lärarutbildningens vetenskapliga bas ryms och var den lärarnära forskningen ska bedrivas. Inför 2001 års lärar­utbildningsreform fanns förslag om att inrätta utbildningsvetenskap som eget vetenskapsområde. Så blev inte fallet och dessutom har vetenskapsområdenas funktion därefter förändrats. Dock kvarstår
ett problem när huvudämnet inom lärarutbildningen och den lärar­utbildningsnära forskningen benämns olika på olika lärosäten. Det är egentligen inte en fråga om vokabulär utan framför allt en veten­skaps­ideologisk fråga. En förutsättning för att skolor och lärosäten ska kunna ”forska tillsammans” är att alla lärares lärarutbildningar ges samma akademiska status på alla lärosäten – så är inte fallet idag.

Oavsett om kurser inom lärarutbildningen klassas som pedagogik, pedagogiskt arbete, utbildningsvetenskap, eller didaktik, samt oavsett om kurser på avancerad nivå placerats i ämneskurser eller i den utbildningsvetenskapliga kärnan så måste en lärarexamen anses ha samma akademiska nivå på alla lärosäten. En lärare måste kunna läsa vidare på master- eller forskarnivå oavsett lärosäte. Skolan är ett
nationellt intresse och de olika lärarexamina är nationellt fastställda – då måste lärares akademiska kompetens även anses vara nationellt gångbar. Det måste också bli lättare att få kurser tillgodoräknade ifall en student byter studieort under utbildningens gång.

Regionala – statliga – skolmyndigheter

Lärarnas Riksförbund anser att mycket av det som ryms inom betänkandet också utgör en viktig del av det kommande professions­programmet för lärare. Ett utökat samarbete mellan skolor och läro­säten är en viktig del av den kompetensutveckling som kan ligga till grund för sådana utvecklingssteg som beskrivs i betänkandet Med undervisningsskicklighet i centrum, SOU 2018:17.

Förbundets bedömning är att ett sådant system inte kan bäras enbart av de kommunala och fristående skolhuvudmännen utan att det krävs en statlig närvaro på regional nivå med uppgift att samordna och reglera arbetet med professionsutveckling. Dessa myndigheter kommer att få en viktig roll som länk mellan lärosäten och skol­huvud­män. Detta arbete utförs idag till viss del av det som tidigare var reglerat som RUC, regionala utvecklingscenter, kopplade  till ett lärosäte och i samverkan med skolhuvudmän. Lärarnas Riksförbund anser att kvaliteten på detta arbete är mycket ojämn men att det som i dag görs bra inom denna samverkan kommer att kunna tas tillvara även framledes, inom lärosätena, hos skolhuvudmännen men också i de nya myndigheterna. I de fall sådan samverkan idag brister gör förbundet bedömningen att en myndighet är bättre lämpad att hantera detta än lärosäten och skolhuvudmän vars samarbeten har en mycket lösligare grund och ibland till och med är personbundna.

Kommentarer till betänkandets slutsatser och rekommendationer

Eftersom betänkandet enbart lämnar rekommendationer och inte några konkreta förslag väljer förbundet att kommentera respektive
förslagsområde för sig.

Förbundet instämmer i stort i de slutsatser och iaktagelser som utredaren lämnar i kapitel 11.1 och i övriga förslag i kapitel 11.

Stärka skolhuvudmännens medverkan i praktiknära forskning

Förbundet instämmer i att att det krävs en reglering av skolhuvud­männens anvar att medverka i praktiknära forskning, med en tydlig och varaktig ingång. Detta bör skrivas in i skollagen kopplat till kravet att bidra till att lärare kan ta del av det kommande professions­programmet.

Stärka lärosätenas roll i utbildningssystemet

Det kan finnas skäl att se över delar av examensbeskrivningarna för lärare och förskollärare. Viktigast är dock det som vi lyfter inlednings­vis i detta yttrande. Det räcker inte att varje lärosäte har en gemensam ingång till samverkan kring lärar- och förskollärar­utbildningarna och dess forskning. Det måste också finnas en nationell samordning så att skolor och lärare/förskollärare inte är hänvisade enbart till sitt närmaste lärosäte eller det lärosäte där de själva läst sin grundutbildning.

Skapa utrymme för samverkan i det dagliga arbetet

Med den pressade arbetssituation som råder i både skola och högskola kan det vara svårt att skapa detta utrymme. Det är därför viktigt att hitta samverksansformer som ger minst lika mycket som de tar. Det handlar till exempel om att yrkesverksamma lärare kan medverka i lärarutbildningen och att lärarutbildare och deras forskning kan bidra till en förbättrad arbetssituation och förbättrade resultat i skolverkamheten.Villkoren måste dock vara klara och tydliga, detta får inte vara något som drivs av eldsjälar utan ska rymmas inom uppdraget som lärare, förskollärare, lärarutbildare och
forskare.

I de fall en lärare eller lärarutbildare ska ha sin anställning på två håll, på en skola och ett lärosäte, finns ett praktiska problem att hantera. Utöver det självklara, att det kan svara svårt att kombinera
schemamässigt, antalet arbetsuppgifter och så vidare, så finns också ekonomiska konsekvenser. Ersättning vid sjukledighet, föräldraledighet och även tjänstepensionen kan påverkas negativt. Det finns olika lösningar, som att den ena parten istället köper tjänsten från den andra, eller att den kostnad det innebär att ”låna ut” personal kompenseras genom andra förmåner. Exempelvis att
en inlånad lärare från en skola kompenseras med att lärosätet erbjuder en kompetensutvecklingsinsats för hela skolan. Oavsett val av lösning så måste frågan hanteras.

Ett utökat uppdrag till Skolforskningsinstitutet

Förbundet instämmer i förslaget till utökat uppdrag och vill betona vikten av att Skolforskningsinsitutet utvecklar modeller för spridning av resultat och i hela processen av forskningssammanställningar på
bästa möjliga vis säkerställer att dessa kommer till nytta.

Öka medelstilldelningen för praktiknära forskning

Absolut viktigast är att lärosätena väljer att fördela forskninganslag
till förskollärar- och lärarutbildningarna. De signaler som sänts från
”STRUT-utredningen” är i detta avseende t oroande eftersom en större frihet för lärosätena att disponera medel för utbildning och forskning är en risk för lärarutbildningen som kan få svårt att konkurrerar om forskningsmedel. På många lärosäten finns en tradition av att underfinansiera forskningen kopplad till dessa utbildningar, och att på ett alltför svagt sätt styra de forskningsmedel
som finns till att verkligen bidra till en bättre lärarutbildning. Vår
bedömning är att detkrävs en central styrning och uppföljning.

Utöver detta krävs också utökade medel hos övriga
forsknings­finansiärer, gärna riktade mot praktiknära forskning.


Förtydliga uppdraget till försöksverksamheten med praktiknära forskning

Det utredaren lyfter är viktiga frågor som idag inte tillräckligt hanteras inom försöksverksamheten med praktiknära forskning, men
som utredaren också konstaterar så kan det vara många områden att hantera för vart och ett av de ansvariga lärosätena. Förbundet anser dock att detta bör ses som rekommendationer och att varje lärosäte med ansvar för försöksverksamheten bör redovisa hur de ser på dessa förslag till förtydliganden kopplat till sin egen försöksverksamhet och hur de tänker hantera detta.

Läs remissvaret i sin helhet härDokumentfil .pdf.

För kommentarer:
Ordförande Lärarnas Riksförbund, 073-430 42 74 

För upplysningar:
Kontakta aktuell utredare via förbundets växel: 08-613 27 00

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Ansvarig för sidan: Agneta Mårtenson

Sidan senast uppdaterad: 2018-08-16 10.56

Ansvarig redaktör för sidan: Peter Käll