Sök Sök
Meny Meny

Logga in

- Anpassa textstorlek +
26 sep 2013

Läs- och skrivinlärning på lågstadiet

Lärarnas Riksförbund har frågat 800 lärare på lågstadiet som undervisar i ämnet svenska om förutsättningarna för undervisningen i momentet läs- och skrivinlärning. Svaren visar att förutsättningarna att bedriva undervisning i läs- och skrivinlärning varierar stort mellan skolorna.

Detta är i sig inte överraskande, utan bekräftar den bild av ett skolsystem med bristande likvärdighet som både nationella och internationella undersökningar tidigare visat.

Klasstorlekar

Undersökningen visar att klasstorlekarna i lågstadiet varierar, från helklasser om 11-15 elever till helklasser om fler än 35 elever. Den vanligast förekommande helklassen består av 21-25 elever. Möjligheten för lärarna att dela in sina klasser i mindre undervisningsgrupper för läs- och skrivinlärning varierar också.

Lärarnas Riksförbund anser att det krävs åtgärder för att reglera klasstorlekarna i lågstadiet. Även möjligheten till halvklassindelning behöver stärkas.

​Extra stöd och speciallärare

38 procent av lärarna i denna undersökning anser att elever som har behov av särskilt stöd i undervisningen har dåliga möjligheter att få detta tillgodosett. Detta är kanske den mest alarmerande siffran i rapporten.

43 procent av lärarna som svarat anser att tillgången till speciallärare och specialpedagoger är mycket dålig eller dålig. Endast 29 procent, inte ens en tredjedel av lärarna, svarar att tillgången är bra eller mycket bra.

Elever som inte knäcker läskoden på ett tidigt stadium måste omedelbart få extra och specialiserad hjälp, då bristande läsfärdighet och skrivförmåga drabbar prestationerna i alla ämnen.

Under 20 års tid utbildades inga speciallärare vid de svenska högskolorna. Regeringens beslut att återinföra speciallärarutbildningen var därför mycket klokt. Däremot räcker inte ens den senast föreslagna utökningen av platser för att ta igen 20 års försummelser.

Lärarnas Riksförbund anser att fler speciallärare behöver utbildas, merparten av dessa med inriktning mot läs- och skrivinlärning och matematik i lågstadiet.

Lärarutbildningen

Enkäten visar att var fjärde lärare upplever att de har otillräcklig formell utbildning i läs- och skrivinlärning, trots genomgången lärarutbildning. Detta är oroväckande då rätt utbildade lärare är en av de viktigaste framgångsfaktorerna i undervisningen.

De lärare som idag bedriver undervisning har genomgått olika lärarutbildningar, där den senaste på ett mycket olyckligt sätt negligerade kunskaper i läs- och skrivinlärning. Det var därför bra att en ny lärarutbildningsreform sjösattes 2011. Undersökningen visar att de lärare som anser sig ha tillräckligt med formell utbildning kan disponera undervisningstiden på ett bättre sätt än de som inte anser sig ha tillräckligt med utbildning. Undervisningen blir helt enkelt effektivare.

Lärarnas Riksförbund anser att de stora brister som fanns i den tidigare lärarutbildningen måste åtgärdas. De lärare som idag undervisar på lågstadiet med bristande kompetens i läs- och skrivinlärning måste få riktade fortbildningsmöjligheter för detta. Då lärarutbildningen är ett statligt ansvarsområde är det rimligt att staten till fullo tar ansvar för denna fortbildning.

Den nationella timplanen

Idag finns en nationell timplan som fastställer ett minsta antal timmar per ämne för grundskolans nio årskurser. Detta gör att det är svårt att fördela tiden på ett rimligt sätt för de olika stadierna. Det är också näst intill omöjligt att utvärdera att varje elev har fått minst sin garanterade undervisningstid i varje ämne. 83 procent av lågstadielärarna i undersökningen vill se fasta timplaner i ämnet svenska för de respektive stadierna.

Lärarnas Riksförbund har sedan länge krävt att den nationella timplanen för grundskolan ska göras om. Då grundskolans kursplaner är stadieindelade är det också rimligt att den reglerade undervisningstiden för eleverna är det.

Lärarnas Riksförbund anser att stadieindelade timplaner bör utredas och införas. Undersökningen visar att olika så kallade schemabrytande aktiviteter (exempelvis studie- och temadagar) hindrar undervisningen i skolan. Förbundets åsikt är att dessa aktiviteter måste ges en sekundär betydelse i skolan, då ordinarie undervisning är den verksamhet som ska stå i centrum.

Utvärdering och uppföljning

Över hälften av lärarna i undersökningen, 52 procent, hävdar att undervisningstid och mål för årskurs 3 inte utvärderas i förhållande till varandra.

Lärarnas Riksförbund anser att detta är ett mycket allvarligt problem. Skolans mål och den tilldelade undervisningstiden måste hänga ihop, både
när det gäller planering, undervisning och utvärdering. Stadieindelade timplaner är ett steg på vägen för att förbättra detta, men det viktiga är att lärarna får förbättrade möjligheter att se till att elever i behov av stöd får detta tillgodosett redan från årskurs 1. Väl framme vid sista terminen i årskurs 3 kan det vara för sent.

Rektors roll i utvärderingsarbetet är redan tydligt framskriven i skolans styrdokument. Rektorer måste i ökad utsträckning ta på sig den ålagda rollen att vara pedagogiska ledare för att utvärdering och i förlängningen skolresultaten ska förbättras. För detta krävs att rektor både har pedagogisk utbildning för, och erfarenhet av, den verksamhet han eller hon är satt att leda.

För kommentarer:
Bo Jansson, ordförande Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 61

För upplysningar:
Zoran Alagic, presschef Lärarnas Riksförbund, 070-262 27 00

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Pontus Bäckström

Sidan senast uppdaterad: 2014-07-09 13.16

Ansvarig redaktör för sidan: Peter Käll