Sök Sök
Meny Meny

Logga in

- Anpassa textstorlek +
17 nov 2017

”Som lärare ska man trolla med knäna”

En undersökning om skolans arbete med extra anpassningar och särskilt stöd. Enligt skollagen har elever i årskurs 7–9 som utretts för särskilt stöd, och bedömts vara i behov av det, rätt att få sådant stöd. Undersökningen visar att många lärare har elever i behov av särskilt stöd ändå inte får det.

Som lärare ska man trolla med knäna

Ofta beror det på att det saknas ekonomiska resurser på skolan eller olika kompetenser, såsom special­lärare.

Undersökningen är gjord inom ramen för Lärarnas Riksförbund lärarpanel. Den visar att åtta av tio kommunalt anställda lärare har elever som de och deras lärarkollegor anser vara i behov av särskilt stöd men som inte får det.

Det finns en tydlig skillnad mellan olika skolor, beroende på vilken elevsammansättning skolorna har. Problemet är större på skolor där föräldrarnas genomsnittliga utbildningsnivå är lägre. I jämförbara kommunala och fristående skolor rapporterar lärarna på kommunala skolor att problemet är större än vad lärarna på fristående skolor gör.

Många lärare vittnar om långa utredningstider, stora klasser med många olika stödbehov och bristande resurser. Lärare berättar bland annat om hur utåtagerande elever får de stödresurser som finns på skolan, om elever som får utredningsresultaten först i årskurs nio när allt är för sent och ytterligare fler om ensamarbete i stora klasser med stora varierande behov, från nyanlända till elever med svåra diagnoser.

Många lärare hänvisas till att hantera konsekvenserna av brister i stödarbetet direkt i undervisningen. Tre av fyra lärare uppger att elevärenden gällande särskilt stöd ofta skickas tillbaka till dem, med uppmaningen att de inte gett tillräckligt med extra anpassningar.

Lärarnas Riksförbunds slutsatser

  • Eleverna har rätt till stöd – ge lärarna förskrivningsrätt. Den förändrade skollagsregleringen av det särskilda stödet tycks ofta ha blivit en ventil för skolor att undvika att ge kostsamt särskilt stöd till eleverna. Det är nu möjligt för skolor att hänvisa till att lärarna inte gett tillräckliga extra anpassningar avundervisningen. Både denna undersökning och Lärarnas Riksförbunds tidigare granskning av beslut från Skolinspektionen1 visar att detta innebär att elever kan gå mycket lång tid utan att vare sig utredas för särskilt stöd och än mindre få det. I en tidigare undersökning har förbundet också visat att detta nollsummespel om stödresurserna ofta innebär att de elever vars föräldrar skriker högst får stöd.
  • Ingen känner en elev i undervisningssammanhang så bra som elevens lärare. De insikter läraren har om elevens inlärning och kunskaper måste därför nyttjas bättre.Den kan inte försvinna i ett svart utredningshål och verkliga insatser för den enskilda eleven ska inte drunkna i den uppsjö av stödbehov som kan finnas inom en och samma klass. En lärare kan ofta på förhand veta vilka moment som kommer kräva ett visst typ av stöd för en elev. I många fall kan läraren redan i sin planering möta detta genom en extra anpassning, till exempel i vilket arbetsmaterial som förbereds. Men stödet därutöver – att sitta 15 minuter med en viss elev, komma igång med ett visst digitalt läromedel, finna ro i ett enskilt grupprum – räcker ofta inte en ensam lärare till när resten av klassen också behöver den ordinarie undervisningen. Här krävs en organisation på skolnivå för att kunna ha ett proaktivt stödarbete där ytterligare resurser på förhand kan kallas in till olika moment av läraren.
  • Lärarnas Riksförbund föreslår att det skapas en organisation för och reglering av en tydlig förskrivningsrätt för lärare till elevstöd från speciallärare inom ramen för ytterligare extra anpassningar. Detta skulle innebära att snabbare och mer proaktivt stöd skapas för eleverna och som inte kräver långa utredningstider.
  • En kompensatorisk skola kostar – genomför Skol­kommissionens förslag. En förskrivningsrätt för lärare kommer självfallet att kosta mer än vad nuvarande extraanpassningar och särskilt stöd kostar och kostnaderna kommer inte att vara jämnt fördelade över alla skolor. Den kompensatoriska resursfördelningen måste därför öka och staten måste ta det övergripande ansvaret för att detta sker. Skolkommissionens förslag om ytterligare sex miljarder till skolans undervisning och elevhälsa, viktade efter skolornas elevsammansättning, måste därför genomföras i bred enighet mellanriksdagspartierna.
  • Särskilt stöd kräver ofta särskilda lärare. För många elever som behöver särskilt stöd är egentligen inte formeln svår. Mycket tid i en mycket lugn och avskild miljö med en mycket duktig lärare räcker mycket långt för att få många elever att ta stora kunskapskliv. Detta kräver dock tillgång till skickliga speciallärare som under längre sammanhängande tid kan arbeta specifikt med olika elever. Elever i behov av stöd måste få det tidigt i grundskolan, de får inte fastna i en utredningsbyråkrati och därmed gå utan stöd. En förskrivningsrätt för lärare är ett viktigt steg för att dels kunna arbeta mer proaktivt med stöd till elever, dels attsnabbare kunna sätta in adekvat stöd till elever vid uppkomna behov.
  • Vår undersökning visar tyvärr att speciallärare tycks vara den svåraste gruppen att rekrytera. Det finns idag knappt 6 000 tjänstgörande speciallärare i Sverige. Till 2025 måste de vara minst 10 000. Det kan vi åstadkomma genom att öka individens avkastning på vidareutbildningen och att vi möjliggör för fler lärare att arbeta och vidareutbilda sig samtidigt.

För kommentarer:
Ordförande Lärarnas Riksförbund, 073-430 42 74 

För upplysningar:
Pressjour Lärarnas Riksförbund, 08-613 25 55

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Pontus Bäckström

Sidan senast uppdaterad: 2017-11-17 15.11