Sök Sök
Meny Meny

Logga in

- Anpassa textstorlek +

Friskolor och privat sektor

Begreppet enskilda skolor kom 1983 att i skollagen ersättas med termen fristående skolor.

Fristående skolor

Genom friskolereformen 1992 infördes kommunala bidrag till fristående skolor. Kommunerna ålades att betala friskolorna minst 85 procent av vad en elev kostade i den kommunala skolan.

I princip ställdes inga krav på den som ville bli huvudman för en fristående skola.

Skolverket (senare Skolinspektionen) meddelade tillstånd till den som ville starta en skola, om det inte var uppenbart att den kommunala skolan på orten skulle bli lidande av etableringen. Ytterst få ansökningar avslogs.

Folkhögskolor

Vid sidan av det offentliga skolväsendet och de enskilda/privata skolorna, har det sedan 1868 funnits folkhögskolor. De finansierades ursprungligen av landstingen och drivs av dessa, eller av olika folkrörelser.

Idag finns 150 folkhögskolor, vilka bedriver verksamhet med 100 000 deltagare varje år.

Folkhögskolor regleras av förordningen om statsbidrag till folkbildningen och finansieras delvis med statsbidrag via Folkbildningsrådet. Det finns också en särskild folkhögskollärarutbildning som bedrivs vid Linköpings universitet.

Lärarnas Riksförbund har som uppdrag att organisera och företräda behöriga och legitimerade lärare och Studie- och yrkesvägledare – i alla skolformer. Lärare i folkhögskolor bör därför se Lärarnas Riksförbund som det naturliga valet av fackförbund att bli medlem i.

Historik

Efter den allmänna skolpliktens införande 1842 fanns en lång tradition av enskilda och privata skolor, parallellt med det offentliga skolväsendet. Dessa drevs i stiftelseform och finansierades, förutom av statliga bidrag, genom elevavgifter.

Grundförutsättningen för att dessa fristående skolor skulle få offentligt penningstöd var att de erbjöd en undervisning som saknades inom det ordinarie skolsystemet.

De enskilda och privata skolorna sågs alltså främst som ett komplement till det ordinarie skolsystemet och många av dem hade riksintag. Dessa skolor fick bara bedriva sin verksamhet om de hade särskilt tillstånd från konungen, eller på senare år från regeringen.

Många enskilda och privata skolor var antingen internatskolor där eleverna också kunde bo under sin studietid, eller skolor med en estetisk-konstnärlig inriktning. Mest kända har internatskolorna varit, bland annat Sigtunastiftelsens Humanistiska Läroverk och Sigtunaskolan, Lundsbergs skola och Grennaskolan. Därtill fanns i de större städerna också privata skolor som till exempel Göteborgs Högre Samskola.

En annan grupp av privata skolor, med särskilt tillstånd från regeringen, var Franska skolan, Tyska Skolan, International School of Stockholm och flera andra, vilka syftade till att erbjuda skolgång på andra språk för barn till internationellt anställda.

Därtill fanns de kända Waldorfskolorna med sin speciella inriktning.

Lärarnas Riksförbund arbetar för en likvärdig skola och statligt ansvarstagande

Lärarnas Riksförbund ser ingen anledning att ha en speciell uppfattning om vilka som kan få vara utförare av skolverksamheten. Det kan vara kommuner, föreningar, företag i olika former, enskilda personer eller rent av staten.

Däremot måste styrningen av verksamheten vara såväl stark som central, för att skollagens intentioner om likvärdig och hög kvalitet ska kunna uppnås. 300 kommunala huvudmän och tusentals privata, som alla kan utforma verksamheten och hantera skattemedlen efter eget gottfinnande, har inte varit en lyckad konstruktion.

Därför arbetar Lärarnas Riksförbund för ett modernt statligt huvudmannaskap för skolan, med gemensam finansiering och ett styrsystem som garanterar likvärdigheten för alla elever.

Uppdraget att utforma och genomföra utbildningen ska riktas direkt från statsmakten till professionen och utrymmet för anordnarna att påverka utbildningen ska starkt reduceras.

Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Du vill spara följande sida som genväg

Ansvarig för sidan: Andreas Mörck

Sidan senast uppdaterad: 2017-03-27 13.38